Elin Wikström i Skottland
Elin Wikströms verk The Need to be Free innefattade bland annat fjorton dagars outtröttligt åkande upp och ned i en rulltrappa i ett köpcentrum i Dundee, till tonerna av Funcadelics gamla hit ”Free Your Mind and Your Ass will Follow”. På så vis iscensattes en handling som både kan uppfattas som extremt tvångsmässig och repetitiv liksom uttryck för kompromisslös frihet.
Elin Wikströms The Need to be Free genomfördes i Dundee i Skottland – en av de gamla industristäder som de brittiska makthavarna beslutat att ge ett ansiktslyft under senare år. Dundees upprustning inkluderar både ett nytt konstcentrum och ett köpcentrum – DCA (Dundee Contemporary Arts) och Overgate shoppingcenter. Självfallet erbjuder dessa två ställen vitt skilda aktiviteter, evenemang och inte minst ideologier. Men på samma sätt som folk använder affärsklustret Overgate som mötesplats så är också DCA:s café ett populärt ställe. Och som bekant anpassar vi oss till omgivningens tydliga mönster och outtalade regler, där det som trots allt avviker kan väcka alla möjliga typer av reaktioner.
Elin Wikströms verk visar på att det kan vara den minsta handlingen som gör störst skillnad – den som knappast märks men konsekvent genomförs. I fjorton dagar, från morgon till kväll, åkte hon och hennes assistent Elin Strand upp och ned i en och samma rulltrappa i Overgates köpcentrum. Samtidigt lät de en övervakningskamera registrera och spela in färden på video som i sin tur visades i en monitor en timme senare i det helt rulltrappslösa DCA. För den DCA-besökare som ville veta hur det hela hängde ihop – och hur det inte gjorde det – fick bland annat förklaringen genom en re-mix av Funcadelics ”Free your Mind and your Ass with Follow” där ljud från rulltrappor och säckpipor lagts till. De shoppande människorna i Overgate stod inför en annan sorts utmaning när de väl lade märket till de två unga kvinnorna som åkte runt i trappan, till synes utan mål och mening.
På publikens direkta frågor svarade Elin Wikström och Elin Strand att de valt att semestra fjorton dagar i just den här rulltrappan, vilket i sig ställer den enformiga och högst reglerade handlingen mot föreställningar om frihet och egna val – om att vara fri eller känna sig fri och hur vida våra önskningar är våra egna eller andras. Det schemalagda åkandet i Overgates snyggaste rulltrappa innebar 300 varv om dagen och sågs av en publik som var större och brokigare än på någon tänkbar konstinstution. Cirka 5 000 människor betraktade eller deltog aktivt i The Need To Be Free under dessa två ”semesterveckor”. Med sig hem i bagaget har Elin Wikström 84 timmars film och kommentarer från ovanligt frispråkiga åskådare – och den Wikströmska undersökningen av vad frihet egentligen är går med all säkerhet vidare.