Skyline 2000

Magnus Wallin, Skyline 2000, 2000 © Magnus Wallin / Bildupphovsrätt 2000

MMP: Magnus Wallin

14.4 2000 – 4.6 2000

Stockholm

Speciellt för Moderna Museet Projekt gör Magnus Wallin det nya verket Skyline. Det är en videoinstallation där estetiken från Leni Riefenstahls film från OS i Berlin 1936 kombineras med anatomiska teckningar från renässansen och bilder från Olof Rudbecks berömda Anatomiska teater i Uppsala. I Prästgården byggs ett litet rum i den före detta samlingssalen där ena väggen utgörs av en projektionsduk på vilken videon projiceras bakifrån.

Magnus Wallins dataanimerade videor tar sin utgångspunkt i den mänskliga kroppen. Det handlar om kroppen och vår syn på den, hur skönhetsideal har formulerats och utmanats, hur avvikelser och handikapp uppfattas. Vilka estetiska konsekvenser har västerlandets ideer om utopia och paradiset t ex för fåret Dolly? Men också om hur kroppen är en del av vårt komplexa sätt att kommunicera. Avancerad digital teknik blandas med influenser från såväl medeltida måleri som dataspelsestetik i hans arbeten. Videorna ingår i rumsliga installationer där betraktaren dras in i en situation med hög känslomässig temperatur. I det uppmärksammade verket Exit (1997), inköpt av Moderna Museet 1999, jagas t ex en grupp handikappade figurer vars förebilder finns i Hieronymus Boschs teckningar av en hastigt framryckande eldstorm i en klaustrofobisk korridor.

Speciellt för Moderna Museet Projekt gör Magnus Wallin det nya verket Skyline. Det är en videoinstallation där estetiken från Leni Riefenstahls film från OS i Berlin 1936 kombineras med anatomiska teckningar från renässansen och bilder från Olof Rudbecks berömda Anatomiska teater i Uppsala. I Prästgården byggs ett litet rum i den f d samlingssalen där ena väggen utgörs av en projektionsduk på vilken videon projiceras bakifrån.

Utsatthet är ett återkommande tema i Magnus Wallins konstnärskap. 1994 hällde han ut fem liter blod – ungefär den mängd som finns i en vuxen kropp – i en trappa på en offentlig plats, närmare bestämt utanför en vårdcentral. Samma år konfronterades publiken i installationen I live here på Forumgalleriet i Malmö med en vakthund som bevakade både utställningsrummet och publiken. Att på ett konkret sätt involvera publiken i sin konst gjorde han även på café Zoolounge i Oslo 1997 där han ersatte caféstolarna med rullstolar. I bakgrunden finns även en tanke om att de som anses annorlunda har andra uppfattningsförmågor och erfarenheter och att denna ”annorlundahet” kan förändra vårt sätt att se.

Utställningskommissarie: Maria Lind

Mer om utställningen