Keita, Sidibé och Fosso

Fotograferna i utställningen är tre av de mest etablerade i västafrikansk fotografi: Seydou Keita, Malick Sidibé och Samuel Fosso. De representerar tre olika generationer och utvecklingen av ett av de centrala teman i Afrikansk fotografi: porträttfotografin.

Seydou Keita (f. 1923) i Bamako, Mali (då franska Sudan)är en av den afrikanska fotografins portalfigurer. Han började fotografera 1945 då han lärde sig yrket av Mountaga Kouyaté, en intellektuell antikolonialist. 1947 öppnande han sin egen ateljé där han arbetade fram till 1977 då han gick i pension. Keita dog i November 2001.
Keitas bilder karakteriseras av harmoni såväl vad gäller komposition som den känsla de avporträtterade utstrålar. Keita har på senare år blivit mycket uppmärksammad internationellt med stora separatutställningar i bl a Paris och New York.

Malick Sidibé (f. 1936) är också från Mali. Under fotofestivalen i Bamako besökte jag hans ateljé där han arbetat sedan 1962. Utöver porträttfotografierna har han speglat livet i staden Bamako, de ungas fester, gatuscener, stränderna.

Samuel Fosso (f. 1962) kommer från en liten by i Kamerun, men flyttade tidigt till Bangui, huvudstaden i Centralafrikanska Republiken. Där öppnade han sin egen fotoateljé vid 13 års ålder. Han är mest känd för sina självporträtt – lekfulla, narcissistiska rollspel.

Det finns ytterligare ett skäl att visa dessa fotografier: De bilder (fotografier) vi i Sverige ser av Afrika är nästan alltid bilder av krig och svält. Sådana bilder har också kommit att utgöra allmänhetens ”bild” av Afrika. Men det är naturligtvis en mycket förenklad och stereotyp bild som till slut ger sken av att krig och svält är ett slags naturtillstånd i Afrika. Det finns en stor risk att svenska massmediakonsumenter tänker att ”så har det alltid sett ut och så kommer det alltid att se ut”. Detta kan leda till en slags fatalism som inte frågar efter politiska och sociala orsaker. Utställningen vill inte förneka att krig och svält finns utan bara visa att det även finns framstående fotografer och konstnärer och en vardag bortom katastrofrapporterna.

Keita, Sidibé och Fossos fotografier är också intressanta med tanke på hur de konstruerar identiteter samt hur de kan både använda och bryta mot fotografiska konventioner.

Text: Magnus af Petersens, intendent på Moderna Museet

Mer om utställningen