Niki de Saint Phalle

Med utställningen HON-en Katedral, 1966, skrev Niki de Saint Phalle för alltid in sig i Moderna Museets historia. Liggandes på rygg med särade ben fyllde hennes gigantiska ”Nana” museets hela utställningssal. Häpna besökare kunde vandra runt inuti nanans kropp och HON kom i media att bli vida omskriven, som popbrud, fnask och gudinna.

Under hela sitt konstnärsliv återvände Niki de Saint Phalle till de personliga sår och trauman som en gång gjorde att hon valde konstnärsyrket. I filmen Daddy, liksom i konstnärsboken The Devouring Mothers, möter vi henne som flicka, då hon försöker förhålla sig till en far som utsätter henne för övergrepp. Med fantasins och mytologins hjälp lyckades Niki de Saint Phalle tämja sina egna inre monster samtidigt som hon förde samman det intimt privata med universella (och fortfarande högst aktuella) frågor om kön, makt och maktlöshet.

Curator: Joa Ljungberg