Udda veckor: Gerry Johansson

Senhösten 2001 lämnade han Kapstaden tillsammans med en vetenskaplig expedition ombord på ett ryskt trupptransportplan, en Tupolev, som förde dem rakt söderut till ett ryskt basläger. Därifrån färdades de med en gammal ombyggd DC3 till Nunatakenbasen i Dronning Mauds land i Antarktis. Gerry Johansson var utrustad med en storformatskamera med negativstorleken 8 x 10-tum. En kamera som kunde bli ett ordentligt vindfång vid otjänlig väderlek.

Antarktis är lika kylslaget som det låter, det containerlagrade smöret som ingick i födan hade bästföredatum 1998. Och kameraobjektivets slutare kände av kylan och blev trög. Dessutom, om var man inte var förkyld när man kom så blev man det inte heller eftersom det inte fanns några smittande baciller i kylan.

Det var ett otillgängligt landskap, med långa och djupa sprickor i isen, som expeditionen fick ta lång omväg runt på sina snöskotrar. Det starka ljuset gjorde det svårt att beräkna avstånd och höjder. Vad som såg ut som en sten på femtio meters avstånd kunde lika gärna vara en bergstopp som höjde sig en bit över isen – på några mils avstånd. Solljuset som reflekterades av det vita landskapet krävde även särskild omsorg vid exponeringarna och det gällde verkligen att rätt beräkna både exponerings- och framkallningstider.

Gerry Johansson föddes 1945 i Örebro men växte upp i Varberg. Som sjuttonåring reste han till USA och bodde hos släktingar i New Jersey. Han hade redan då börjat fotografera och kom med i fotoklubben med Village Camera Club i New York. Där lade han grunden till sin kunskap om att framställa fotografier på papper. Just framkallningen blev central: i USA var man intresserad av detaljåtergivning, rika valörer och raka ton- och gråskalor medan man i Europa hade ett mer grafiskt ideal, med hård svärta och mycket vita högdagrar.

Återkommen till Sverige arbetade han ett år hos industrifotografen Stig Sjöstedt i Göteborg innan han började en formgivarutbildning vid Konstindustriskolan där. Han utexaminerades 1969. Året efter började han som art director på den svenska utgåvan av den amerikanska Popular Photography i Helsingborg. När tidningen såldes bildade han tillsammans med Jan Olsheden, Yngve Neglin och Werner Noll förlaget Fyra Förläggare som utgav tidskriften Aktuell Fotografi, men även fotoböcker som blev mycket uppskattade. 1985 lämnade han förlaget och började som oberoende fotograf. I första hand skildrade han den svenska naturen, det svenska landskapet och hur det urbaniserades. Gerry Johansson har arbetat med kameror i olika negativstorlekar. Men i sökandet efter former och mönster i naturen föredrar han den krävande storformatskameran, för den särskilda skärpans skull.

I 1990-talets början fotograferade han för EKODOK 90, ett projekt för att fotografiskt dokumentera hela nationen Sverige. Projektet pågick i två år och resulterade i utställningar och böcker. Det är inte bara den svenska naturen som har lockat honom. Han har även gjort omfattande resor i USA, vilka resulterat i både utställningar och en bok 1998. Och tillsamman med Anders Petersen blivit inbjuden till Japan för att skildra en av de fyrtiosju prefekturerna, motsvarande våra län.

Frågor till konstnären

Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Jag kommer att visa 40 svartvita fotografier som är tagna på Antarktis.

Vad tycker du om två-veckors-utställningar?
Jättebra.

 Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Bra att det är intimt, för då kan man koncentrera sig på varje verk, vilket passar mina 20 x 25 cm fotografier. Man får inte samma närkontakt i stora salar.

Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
Ja. 1982 med landskapsfotografier, 1985 med ett projekt där jag utgick från fotografen C.G Rosenbergs bilder, och 1990 med EKODOK 90, ett landskapsdokumentationsprojekt.

Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
Tusen och en bild, (1978). En stor, väldigt bra fotoutställning.

Curator: Leif Wigh