Det globala Paris

Paris centrala roll i 1900-talets konst är obestridd. På caféerna pågick ständiga samtal om konsten och livet, teorier formulerades som ibland materialiserade sig i konstnärliga gestaltningar och surrealismen var på modet. Seminarierna ”Det globala Paris” berör bland annat Paris som en viktig plats för ett antal gränssnitt: mellan kolonialism och antikolonialism, konst och politik, Afrika och Europa samt hur den tidiga surrealismen kan te sig så omvälvande för oss än idag och exilens betydelse för författare som Samuel Beckett och James Baldwin.

Det globala Paris – förkrigstid

23 oktober 2020

Om seminariet

Det Paris som Alberto Giacometti blev en del av då han 1922 bosatte sig i staden utgjorde en kulturell och experimentell grogrund. Det var en plats där nya teorier formades och möten uppstod som genererade idéer. Dessa idéer materialiserade sig också i konstnärliga gestaltningar.

Surrealismen var på modet och Giacometti var under en tid del av rörelsen. Viktig blev också konstnärens koppling till tidskriften ”Documents” (1929–30) som samlade en lös gruppering intellektuella med Georges Bataille som chefredaktör. ”Documents” presenterade artiklar och bildreportage om arkeologi, konst, antropologi och populärkultur, sida vid sida, utan hierarkier. Gränsöverskridande eroticism var också i fokus. Giacometti, som i sina lekfulla skulpturer utforskade förhållandet mellan erotik, det våldsamma och det sinnliga, passade väl in i sammanhanget.

Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola, tar sin utgångspunkt i tidskriften ”Documents” och Georges Bataille och berör tankar om begäret, våldet och det könsöverskridande men också det mytiska som kom till uttryck i litteraturen och konsten. Vidare reflekterar hon kring varför den tidiga surrealismen, genom Bataille, ter sig så omvälvande för oss idag.

Michael Barrett, forskare och intendent vid Etnografiska museet, berättar om Paris som dåtidens kanske viktigaste plats för ett antal gränssnitt: mellan kolonialismen och antikolonialismen, konst och politik, Afrika och Europa. Barrett lyfter fram det stora intresset för och tillgången till icke-västerländsk konst som en produkt av Paris nyckelposition. Under den här tiden kom också både privata och offentliga samlingar av klassisk afrikansk konst till Sverige via Paris.

Rado Istok, forskare och curator, fokuserar på konstnären Marie Čermínová, som senare tog sig det könsneutrala namnet ”Toyen” som refererar till franskans citoyen (medborgare). Född i Prag 1902, vistades hon bitvis i Paris under 1920-talet och utforskade såväl den konstnärliga som intellektuella stimulansen, samt den sexuella frihet som staden erbjöd.

Moderator: Kristoffer Noheden, forskare vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet.

Det globala Paris – efterkrigstid

30 oktober 2020

När Giacometti, efter att ha hållit sig borta från det ockuperade Paris, återvände till staden 1945 återupptog han kontakten med tidigare vänner. Caféer som La Coupole och Les Deux Magots i Montparnasse och Saint Germain utgjorde mötesplatser för filosofer, poeter, dramatiker, konstnärer och författare. Här knöt man kontakter, diskuterade och arbetade i en miljö långt från de kalla kyffen man ofta bodde i. Erfarenheten av ett förödande krig ledde till att man sökte efter nya sätt att uttrycka människans villkor. I luften låg en ny individualism och existentialismen, formulerad av bland andra Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir, var på allas läppar. Giacometti hör till de konstnärer som kritiker och andra skribenter tidigt kopplade samman med existentialismens utmaningar. Sartre, som skrev om konstnären i slutet av 1940-talet, betonade kroppen som människans ankare i världen. Man tycktes vilja börja om, återvända till det nakna avskalade tinget, och man förkastade nedärvda estetiska konventioner.

Karl Dunér, regissör och konstnär, som ligger bakom flera uppsättningar av Samuel Becketts pjäser talar om Beckett med utgångspunkt i författaren och dramatikern som del av diasporan i Paris. Efter andra världskriget övergick Beckett, som var irländare, till att skriva på franska. Dunér funderar över vad detta byte av språk, omgivning och den självvalda exilen kan ha haft för betydelse och orsaker.

Samuel Girma, curator, forskare och aktivist, reflekterar kring den amerikanska författaren, dramatikern och aktivisten James Baldwin (1924–1987). Baldwin kom till Paris som 24-åring för att undslippa det rasistiska USA. Utifrån sin position i Paris kunde han bekämpa ojämlikheterna i USA. Girma söker i sitt anförande efter Baldwins queerhet som han anser ofta har tonats ner.

Kristoffer Noheden, forskare vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, berättar om Giacomettis deltagande i surrealistutställningen EROS i Paris 1959–60, och den vidgade synen på sexualitet som presenterades där. Den överdådiga utställningsmiljön var skapad av Marcel Duchamp och katalogen innefattade ett erotiklexikon. Noheden följer den surrealistiska tråden långt in i efterkrigstiden, och ger en mer queer bild av den franska surrealismen.

Moderator: Maria Mårsell, doktorand i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola.