Akrylmålning i blått, gult, svart och rött. Runt målningen ligger penslar och färgtuber.

Akrylmåleri, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Måleri

Inom måleriet finns många olika tekniker, material och redskap. Visste du till exempel att tuschmåleriet ursprungligen kommer från Kina och har funnits i flera tusen år? Eller att temperafärg bland annat innehåller ägg som bindemedel?
Skålar med pigment i olika färger är utplacerade runt en färgcirkel i trä.
Pigment och färgcirkel, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Pigment

Alla slags färger innehåller pigment. Ordet pigment kommer från latinets ”pigmentum” som betyder just färg. De första pigmenten utvanns under förhistorisk tid ur lera, jord och kol. Även idag används pigment från jorden och från olika bergarter vid.

Färgerna blir olika bland annat beroende på lerans järnhalt och om de har bränts eller ej. Rå umbra eller bränd umbra ger till exempel två helt olika bruna färger. Svarta pigment får ofta sin färg från kol eller brända ben medan blå och gröna pigment ofta kommer från metallföreningar som lapis lazuli och malakit.

Pigment kan också framställas syntetiskt. Syntetiska pigment bleks ofta snabbare i ljus än jordfärger.

Tre runda behållare med färgpigment gjorda av olika lera, i färgerna brun, röd och beige. Bredvid behållarna, tre lerklumpar i samma färger.
Färgpigment, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Mumiedelar användes

Fram till 1920-talet användes mumiedelar för att framställa en brunröd färg som kallas Caput mortum, som är latin och betyder dött huvud. Hartser och järnoxider i de gamla mumierna har resulterat i denna speciella färg som nu framställs syntetiskt.

Bindemedel

Det gemensamma för alla färger är att de innehåller pigment. Det som skiljer dem åt är bindemedlet. Pigmenten måste blandas med ett bindemedel för att fastna på ett underlag. Från början användes djurfett och därefter bland annat ägg, vax, olja, gummi arabicum. I moderna färger används bland annat vinyl, lack och olika akrylater som bindemedel.

Temperamåleri i blått. Flaskor med olika bindemedel.
Bindemedel, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Tuschmåleri

Tuschmålning, samt redskap för tuschmåleri. Penslar och färg.
Tuschmåleri, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Tuschmåleriet kommer ursprungligen från Kina och har funnits i flera tusen år. Nu är tekniken spridd över hela världen och har inspirerat västerländskt måleri sedan 1800-talet. Influenserna syns inom exempelvis impressionismen, den abstrakta expressionismen och det så kallat informella måleriet i både Europa och USA.

Tuschfärgen består av bindemedel och svart sot från tall. Bindemedlet brukar vara ett animaliskt lim, framställt av djurdelar. Tusch är svart och ljusäkta, vilket betyder att det inte bleks av solljus. Det kan blandas med vatten till ett oändligt antal gråtoner. Genom att göra laveringar i många lager skapas perspektiv och djup i en tuschmålning.

Närbild på en pensel för tuschmåleri.
Tuschmåleri, närbild, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Penslar av djurhår

Vanligtvis målas tusch på rispapper, mullbärspapper eller siden, men det fäster även på andra material. Olika underlag och olika slags penslar ger målningarna skilda uttryck. Penslarna görs av hår från till exempel get och häst. Håren fästs i ett bambuskaft och lindas hårt med ett smalt snöre.

För att blanda tusch river man en tuschstång mot en rivsten med lite vatten. Processen upprepas flera gånger så att man får rätt mängd färg. Tiden som det tar att riva färgen och förbereda övriga material, förbereder även konstnären inför själva målandet. Den omsorgsfulla processen gör att sinnet samlas och en koncentration byggs upp.

Exempel på tuschmåleri i Moderna Museets samling är Henri Michauxs ”Meskalinteckning” och Carl Fredrik Reuterswärds ”Olof Lagercrantz”.

Akvarellmåleri

En låda med redskap och material för att måla akvarell, penslar och färgtuber
Akvarellfärg och penslar, 2022 Foto: Albin Dahlström / Moderna Museet

Akvarellfärg är en vattenlöslig färg som finns i både kakform och i tuber. Färgen består av ett fint rivet pigment som hålls ihop av bindemedlet gummi arabicum, ett harts som utvinns ur mjölksaften från akacieträd. Färgernas fina rivning och höga transparens är utmärkande för akvarelltekniken.

En akvarellmålning byggs upp av tunna lager av genomskinlig färg.
Traditionellt finns ingen vit akvarellfärg. I stället används det vita i papperet för att få fram ljusa partier i bilden.

I Moderna Museets samling finns akvareller som ”OKQ8, natt” av Lars Lerin och ”Akvarell Nr 6” av Wassily Kandinsky.

Närbild av en akvarellpensel, ett streck av blå akvarellfärg på ett vitt papper.
Pensel till akvarellmåleri, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Tejpa fast pappret!

Akvarell målas oftast på papper av god kvalitet för att inte pappret ska gulna med tiden och därmed förändra målningen.

När man målar med vattenlösliga färger på papper, suger pappret upp vattnet och blir skrynkligt eller buckligt. För att undvika det brukar man tejpa fast pappret med papperstejp innan man börjar måla, så att det hålls sträckt under hela processen.

Akvarellpenslar har god uppsugningsförmåga och kan vara gjorda av hår från till exempel ekorre och mård eller tillverkas av syntetisk borst.

Oljemåleri

Palett med oljefärger i blått, rosa och gult. Penslar som har använts för att måla med färgerna ligger på paletten.
Oljefärg, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Oljefärger har använts sedan 1400-talet och har varit dominerande i konsten från 1600-talet och fram till modern tid, och består av pigment blandat med olja och torkmedel.

Färgerna är pastosa, alltså krämiga och trögflytande, och kan spädas med mer olja eller balsamterpentin. Vanligen används linolja, men även till exempel valnötsolja. Färgerna kan blandas och torkar långsamt.

Många oljemålningar i Samlingen

Många verk i Moderna Museets samling är målade med oljefärger, som Salvador Dalís ”Wilhelm Tells gåta”, Henri Matisses ”Marockanskt landskap” och Sigrid Hjerténs ”Ateljéinteriör”.

Målning av Sigrid Hjertén.
Sigrid Hjertén, Ateljéinteriör, 1916 © Sigrid Hjertén. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

Temperamåleri

Temperamåleri, olika färger: grönt, gult, röd. Penslar och ett knäckt ägg.
Temperamåleri, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Tempera är en av de äldsta måleritekniker vi känner till. Den var länge den dominerande färgtypen i Europa, tills oljefärgen började användas under 1400-talet. Färgen består av pigment blandat med bindemedel och en så kallad emulgator, det sistnämnda för att de andra skall blanda sig med varandra. Ordet ”tempera” betyder ”blanda” eller ”röra ihop”.

I många traditionella temperafärger användes sådana bindemedel som fanns tillgängliga i hemmet, till exempel olika oljor, ägg, vax eller mjölkproteinet kasein. De vanligaste temperafärgerna är de som innehåller ägg. Ägget fungerar som både bindemedel och emulgator.

Vissa pigment är svavelkänsliga och kan därför inte användas i äggtempera, eftersom äggen innehåller svavel.

”Snurran” av Lennart Rohde och ”Tempera 78” av Nell Wallden är två exempel på temperamåleri som finns i Moderna Museets samling.

Temperamåleri, olika färger: grönt, gult, röd, och penslar
Temperamåleri, närbild, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Späds med vatten

Äggtempera späds med vatten, vilket gör att den är praktisk att måla med i de flesta miljöer. Färgen läggs på i tunna skikt för att undvika krackeleringar. När oljan och ägget oxiderar av luftens syre, härdar ytan och blir hård och slitstark. Den genomtorra ytan kan poleras upp till högre glans.

Eftersom tempera torkar snabbt är det omöjligt att måla ”vått-i-vått”, så fina schatteringar och övergångar måste skapas genom flera att flera tunna lager appliceras med parallella penseldrag.

Akrylmåleri

Akrylmålning i blått, gult, svart och rött. Runt målningen ligger penslar och färgtuber.
Akrylmåleri, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Akrylfärgen utvecklades under 1940-talet och den första rena akrylfärgen framställdes 1953. Det är en vattenbaserad färg som består av pigment och bindemedlet akrylharts, som utvinns ur råolja.

Akrylfärg är vanlig inom samtida konst, och det finns många akrylmålningar i Moderna Museets samling. Till exempel Karl Axel Pehrsons ”Octett” från 1976 eller Henry Taylors Portrait of Rachel Kaadzi Ghansah från 2018.

material till akrylmåleri
Måleri Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Torkar snabbt!

Akrylfärg har en snabb torktid på mellan trettio minuter och två timmar.

Man kan använda olika vätskor för att förlänga torktiden, göra lasyrer och få konsistensen tjockare eller tunnare, blankare eller mattare.

Till akrylmåleri använder man oftast penslar av svinborst eller syntetiska penslar, och underlaget är vanligtvis pannå eller duk.

Syntetiska färger

Många konstnärer idag använder sig av färger som egentligen inte är tänkta som konstnärsfärger, utan som är framtagna exempelvis för industrin. Ett exempel är vinylfärg, som är tillverkad för målning av större ytor som väggar och golv.

Ett annat är sprejfärg, som färgar in föremål med en jämn och fin yta, och används blanda annat av graffitimålare. Sprejfärgen består av fem delar: Fint rivet pigment, bindemedel, lösningsmedel, tillsatser samt drivgas som gör att färgen kan sprutas ut ur flaskan.

I Moderna Museets samling finns exempelvis konstverken ”Arbete” av Atsuko Tanaka, och ”Se upp för målningen” av Francis Picabia som båda är målade med syntetiska färger.

Lackfärg

Lackfärger har använts i årtusenden, både för att försköna och för att skydda underliggande ytor. I Japan och Kina har man framställt lacker ur ett latexextrakt från Urushi-trädet. Extraktet torkar i fuktig miljö och lackerna lär vara mycket beständiga. Det berättas att man brukade lacka föremål mitt ute på en sjö, en miljö som både var fuktig och dammfri.

Syntetiska färger och lacker är komplicerade materialkategorier som är sammansatta av flera olika komponenter, exempelvis bindemedel, olika typer av pigment, lösningsmedel och andra tillsatser som torkmedel och konsistensgivare.

Staplar av burkar med sprayfärg och lackfärg.
Syntetiska färger, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet

Hållbart skapande

Många konstnärer arbetar med frågor som rör miljö, klimat och hållbarhet. Ett exempel är Gerd Aurells verk ”If We Can’t Spray the Brush Will Take Over”(2021) i Moderna Museets samling.

Vissa pigment kan vara miljö- och hälsofarliga. Hur kan man skapa på ett sätt som är hållbart för både människa och miljö? Här kommer några tips!

Pigmentdamm

Även pigment som inte är giftiga blir skadliga om de hamnar i lungorna. För att undvika pigmentdamm kan pigmentet fuktas med lite kokt eller destillerat vatten i en burk. Sätt på tättslutande lock, och skaka ihop till en pasta av ungefär samma konsistens som tandkräm. Pigmentpastan blandas sedan med bindemedel.

Penseltvätt

I stället för att hälla ut din färg i avloppet när du tvättar penslar och andra redskap, kan du enkelt ordna en uppsamling för färgrester. Använd till exempel ett durkslag med en hink under. Doppa penslarna i olja, och stryk av dem mot durkslaget så att färgresterna samlas i hinken.

När penslarna är tillräckligt rena förvarar du dem i en plastlåda med olja i till nästa gång du vill måla. Alla slags vanliga vegetabiliska oljor kan användas, till exempel rapsolja, majsolja eller solrosolja.

Lösningsmedel

Medel som traditionellt används till förtunning och rengöring med principen att ”lika löser lika”. Vattenbaserade medier löses alltså av vatten – enkelt! Oljebaserade medier löses av lättflyktiga (eteriska) oljor. Det kan dels vara olika slags terpentin, som framställs av barrträd, dels petroleumbaserade produkter som alifatnafta och lacknafta/white spirit. Alla sorters lösningsmedel ska samlas upp i en behållare och lämnas till miljöstation.

Både de ”naturliga” och de allra flesta syntetiska lösningsmedlen är direkt miljö- och hälsoskadliga. Men det finns bra alternativ! Allra mest miljövänligt är att spä oljefärgen med mer linolja. Färgen blir inte lika tunn som med lättflyktiga oljor, men du kan suga upp överflödig färg med en trasa som du sedan lägger i vatten eller i lufttät behållare. Linolja på trasor kan självantända, så det är viktigt att inte kasta dem i hushållssoporna.

Mer om programmet