Verktyg för skissning och teckning, 2022 Foto: Albin Dahlström/Moderna Museet
Skiss och teckning
På 1400-talet formulerade författaren Leon Battista Alberti förutsättningarna för tecknandet: Ett märke finns på en yta och är synligt för ögat. Flera märken på en rad, utgör en linje. Linjen kan brytas upp i delar, som antingen är böjda eller raka. Flera linjer tillsammans bildar en yta. Genom att skugga ytan skapas djupverkan.
En linje är en punkt som har gått på promenad. – Paul Klee (1979–1940)
Gränsen mellan teckning och måleri är ibland otydlig. Om blyertsstreck syns i en akvarell (vattenfärg) brukar bilden klassificeras som teckning, och om det inte syns några blyertsstreck räknas den som måleri. En bild gjord i pastellkrita kallas ofta för målning.
Rita kan man göra med allt möjligt: Med fingret i imman på badrumsspegeln, med läppstift på en servett och med pinnar på stranden. Det finns dessutom massor av olika slags pennor och kritor.
Blyertspennor finns i olika hårdheter. En hård penna gör precisa och ljust grå streck och en mjuk penna gör sotiga och suddiga streck. Blyertspennor brukar vara märkta enligt en skala där den hårdaste är 9H (H står för Hard) och den mjukaste är 9B (B står för Black).
Bläck och kulspets: Kulspetspennan är illa sedd av många idag, eftersom bläcket ibland blir kladdigt och gör plumpar. Men det finns konstnärer som gillar den! Alberto Giacometti, till exempel. Han uppskattade att kulspetspennan, som kom ut på den franska marknaden 1950, var billig, lätt att ta med och fäste på flera sorters underlag.
Tusch är traditionellt svart och består av sotpigment. Det används bland annat till kalligrafi och tuschmåleri. Tusch är täckande, men kan spädas så att det blir genomskinligt. Ofta kallas färgpennor med filtspetsar för tuschpennor, trots att de inte innehåller något sotpigment.
Kritor finns i många olika varianter. Vaxkritor är vanligast och ofta billiga. Kolkritor, eller ritkol som det också kallas, är gjort av träkol och har en jämn svärta. När man ritar med kol behövs ett papper med gräng, alltså lite skrovlig yta, så att kolet kan fästa. Pastellkritor påminner en del om kol, och finns i alla möjliga färger. Det finns både torra pastellkritor och feta oljepasteller.
Papper finns i många olika kvaliteter. En del passar bra för blyertsteckningar, andra för akvarell- eller akrylfärger. Det finns papper med grov gräng, det vill säga ojämn struktur, som gör att pennan studsar över ytan. Andra är så släta att blyertsen nästan går att torka av. I vissa papper finns tydliga växtdelar eller till och med blommor. Papper som ska hålla länge utan att gulna eller bli sköra behandlas så att de blir syrafria.
Skisspapper är tunna, lätta papper som passar bra för skisser och teckningar i blyerts och torra färgpennor. Om man använder vattenfärger på skisspapper skrynklar det sig.
Ritpapper är lite kraftigare papper som passar bra för både blyerts, tuschpennor och olika slags kritor.
Akvarellpapper är vattentåligt och ”håller” den rinnande färgen ett tag innan den sugs upp.
Origamipapper är tunna och speciellt gjorda för att vika pappersskulpturer av. De har ofta färger och mönster på ena sidan.
Silkespapper och crêpepapper är tunna och genomskinliga färgade papper. De passar till exempelvis collage. Crêpepapper är elastiska och kan därför formas i viss mån.
Många konstnärer använder sig av skissböcker. Pablo Picasso skissade och tecknade nästan hela tiden, och han brukade ofta bläddra i sina gamla skissböcker för att få ny inspiration. Vera Nilsson tecknade överallt och hennes skissböcker finns bevarade i Moderna Museets samling. Hilma af Klint skissade ibland efter att hon avslutat ett verk för att bättre förstå vad hon hade målat.
En skissbok kan vara som ett slags växthus för idéer. Ett färdigt konstverk uppstår sällan hux flux. En idé kan ta form ordlöst, som en aning eller impuls. Den kan behöva få mogna i fred, tills den är färdig att fästas vid ett papper. Kanske blir den en hastig skiss, som utvecklas och förändras i takt med att idén får klarare konturer. Kanske översätts skissen till en tredimensionell modell i papper eller kartong, för att sedan förvandlas till en färdig skulptur i brons, sten eller trä. Eller så passar idén bäst just som en tanke. Ibland kan det räcka så.
Lygia Clarks ”Röda tändsticksaskar”
Den lilla röda skulpturen är en kopia av den brasilianska konstnären Lygia Clarks verk ”Röda tändsticksaskar” från 1964, som finns i Moderna Museets samling. Både kopian och skisserna i blyerts är gjorda av Hillevi Berglund, som är konstnär och konstpedagog.
Lygia Clark tillhörde en grupp konstnärer som vid slutet av 1950-talet i Rio de Janeiro kallade sig för neo-konkretister. De ville föra den abstrakta konsten närmare livet och människan. I början av 1960-talet började Clark arbeta med interaktiva skulpturer som betraktaren själv fick forma. Hon var mycket intresserad av arkitektur och lekte med tanken på ett hus där de boende själva kunde flytta bostadens väggar efter humör och behov.
De hoplimmade röda askarna påminner om en modernistisk byggnad som lätt kan byta skepnad genom att inneraskarna skjuts in och ut ur sina fodral. De kan också föra tankarna till ett människohjärta. Lygia Clarks skulptur rymmer både det stora och det lilla i all sin enkelhet.
Måleri
Inom måleriet finns många olika tekniker, material och redskap. Visste du till exempel att tuschmåleriet ursprungligen kommer från Kina och har …
Måleri
Fotografi
Fotografi betyder ”skrivet i ljus” eller ”tecknat i ljus”. Ljuset är en viktig del i hur en fotografisk bild blir till. Under fotografins …
Fotografi
