Stockholms födelse…!

På 1500-talet uppfattades halofenomen som illavarslande förebud. Man tror att målningen beställdes av Olaus Petri, predikant i Storkyrkan och framstående teolog, efter det att Kung Gustav Vasa konfiskerat kyrkans skatter. Olaus Petri använde målningen i sina predikningar för att illustrera de ödesdigra konsekvenserna av konungens vanvördnad mot kyrkans självständighet. Kungen å sin sida blev gravt förolämpad av Petris provocerande användning av vädersolarna mot honom.

”Himlakropparna påverkar men bestämmer inte livet – människan är sitt ödes smed och fria härskare.” Georges Adéagbo

Karaktäristiskt för Adéagbo har han senare ”översatt” Vädersolstavlan genom att beställa en trärelief av målningen från en hantverkare i sin hemstad Cotonou i Benin. Målningarna i Adéagbos installationer utförs aldrig av honom själv, utan beställs och tillverkas av lokala hantverkare i Cotonou enligt hans anvisningar. Träreliefen av Storkyrkans målning ingår i den nya installationen La naissance de Stockholm…!/Stockholms födelse…! för Moderna Museet.

Ett viktigt element i Adéagbos metod är att undersöka hur föremål och händelser förklaras och laddas med mening utifrån skilda betraktares kulturella sammanhang. Genom att utforska staden eller platsen samt dess kultur och historia – som lokala loppmarknader och i Stockholm en 1600-talsmålning av slottet Tre Kronor och David Becks porträtt av Drottning Kristina från samma epok – bygger han sina verk till komplexa collage. Böcker, tidningar och kläder som införskaffats i olika städer, förs samman med illustrationer och träsniderier och sammanflätas med konstnärens handskrivna texter. En romcom-dvd och en självhjälpsbok placeras bredvid en snidad träfigur. Genom associationskedjor, självbiografiska referenser, kulturella omplaceringar och överföringar, konstruerar Adéagbo ständigt nya berättelser.

I utställningen Stockholms födelse..! undersöker Adéagbo även Moderna Museets historia och dess samlingar. Konstverk som har fått legendarisk status och återfinns bland den västerländska modernistiska traditionens mest erkända verk har omskapats till nya versioner. Den däckbeprydde geten i Robert Rauschenbergs berömda så kallade combine Monogram (1955–59) omtolkas i Adéagbos installation till Abrahams bibliska offer när det sammanförs med Gamla testamentets text. I flera av utställningens delar visas fotografier från centrala ögonblick i museets historia omgjorda till målningar. Till exempel återges ett fotografi från 1967 av Moderna Museets tidigare chef Pontus Hultén och konstnären Lucio Fontana i form av en svartvit målning.

Genom nätverken av föremål och texter uppmärksammar Adéagbo förhållandet mellan muntlig och skriftlig kunskapsoch historieförmedling. Hans sammanlänkningar kommenterar vad texter respektive objekt representerar i olika samhällen. Vi tillskriver objekt historier. De bär på en mängd referenser och fyller på så sätt liknande funktioner som det skrivna ordet. Adéagbos texter för in både övergripande teman och platsspecifika frågor och påståenden i verken. Han tar upp ämnen som religion, filosofi, historia, politik och sin egen personliga bakgrund. Men även de omständigheter, möten och vänskapsrelationer som fört honom till en viss stad och institution vävs in i verket. Namn på curatorer, kritiker och vänner kan dyka upp och det i vanliga fall dolda arbetet inför en utställning kan bli föremål för skriftliga reflektioner.

Detta poetiska skrivande kompletterar de berättelser som skapas genom valen och kombinationen av objekt. Det förflutna och nuet, högt och lågt, lokalt och fjärran, existerar samtidigt hos konstnären. Installationerna ger konkret form åt Georges Adéagbos filosofi kring förhållandet mellan den fria viljan och ödet.