I gränslandet mellan skulptur och arkitektur

Man kan kalla honom en konstens systemvetare. Hans sätt att foga samman mindre delar med oändliga kombinationsmöjligheter till stora fjäderlätta kompositioner är förvandlingsnummer som ger en känsla av att tyngdlagen upphävts för en stund.

Ofta har man liknat Lars Englunds rytmiska spel mellan rum, arkitektur och skulptural form vid barockens böljande formspråk. Men sett i ett samtida perspektiv ligger hans konst också nära den amerikanska 60-talsminimalismen som utforskade den moderna tidens material som gummi, stål, kolfiber, aluminium och olika sorters plaster i ett icke-föreställande formspråk.

Lars Englunds konstnärskap låter sig gärna beskrivas i grupper eller teman – volymer, bärverk, sfärer, reliefer, pars pro toto, förvecklingar, relative, borderlines, stabiler och instabiler.

Lars Englund
Rymdbärverk, 1968-1974/2005
© Lars Englund
Foto: Per-Anders Allsten/Moderna Museet

I rymdbärverk arbetar Lars Englund med krökta ytor och med variationer av sfärformen i transparent plast. Skulpturen påbörjades 1968 och stod klar 1974 och kom till på uppdrag av Huddinge sjukhus. Formspråket bär tydliga spår av rymdålder och 1960-talets utopiska arkitekturprojekt men är samtidigt en helt egen utveckling av de volymexperiment som Englund utfört i gummi några år tidigare. Skulpturen försvann snart från sjukhusgården i Huddinge, men tanken att konstruera strukturer i segment, som en byggsats, kom att bli viktig för många av hans kommande arbeten.

När rymdbärverk rekonstrueras 2005 kan man notera ett tydligt samband med nutida konstnärer som visat ett förnyat intresse för modularkitektur som syftar till att skapa alternativa urbana modeller. Englunds verksamhet i det offentliga rummet uppgår idag till ett fyrtiotal projekt. Hans tidigaste byggnadsanknutna projekt, där skala, uttryck och materialval är kongenialt med bygget av den moderna ”samhällskroppen”, räknas idag som ett pionjärarbete inom konsten i den offentliga miljön.

Intendent: Cecilia Widenheim