Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet
Om utställningens curatorer
Lena Essling
Lena Essling, född 1969, har tidigare arbetat på Göteborgs och Borås konstmuseer. Hon är verksam på Moderna Museet sedan 1996, med avbrott för arbete som Managing Editor för NU: The Nordic Art Review och Project Manager vid Svenska Institutet.
På Moderna Museet har Lena Essling ansvarat för ett antal stora produktioner, däribland installationer av Clay Ketter och Yinka Shonibare. Våren 2008 var hon projektansvarig intendent för den omfattande utställningen Andy Warhol – Andra röster, andra rum.
Lena Essling har organiserat museets deltagande i flera biennaler, bland annat i Istanbul och Venedig, med konstnärskap som Jockum Nordström, Karin Mamma Andersson, Carsten Höller och Miriam Bäckström.
Lars Nittve. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet
Lars Nittve
Lars Nittve är sedan 2001 överintendent för Moderna Museet. Åren 1978–1985 arbetade han som konstkritiker på Svenska Dagbladet och skrev regelbundet för Artforum i New York. Som 1:e intendent på Moderna Museet på 1980-talet gjorde han ett stort antal uppmärksammade utställningar, däribland Implosion. Ett postmodernt perspektiv (1987). Perioden 1990–1995 ledde och byggde han upp Rooseum i Malmö. År 1995 utsågs Nittve till chef för Louisiana Museum for Moderne Kunst i Danmark. År 1998 blev han förste chef på Tate Modern i London, som invigdes i maj 2000. Bland de många utställningar han har gjort är Sunshine & Noir, som först visade på Louisiana och senare turnerade till Wolfsburg, Turin och Los Angeles, särskilt viktig i sammanhanget för Tid & Plats: Los Angeles 1957–1968.
Lars Nittve om arbetet med utställningen och om staden Los Angeles
Jag har verkligen försökt att undvika en ”sann historia”, en doxa, samtidigt som den här typen av små, närmast kammarmusikaliska, projekt av nöden kräver en hög grad av kristallisering. Jag har valt att berätta min historia om Los Angeles åren kring 1960 med utgångspunkt i den handfull konstnärer som är kända för den svenska publiken och sedan byggt ut och komplicerat bilden med andra konstnärer, som har setts i mindre utsträckning i vår del av världen.
Los Angeles är visualitetens huvudstad, som gjord för att ses som en projektion, inte minst på bilens vindruta. En berg-och-dalbana utan hierarkier, en stad som inte kan kategoriseras, som bara kan förstås genom att man ständigt färdas genom den. Skillnaderna är ofantliga, men övergångarna omärkliga, glidande.
Utställningsserien Tid & Plats kommer att visas i sin helhet på Kunsthaus Zürich våren 2009 under titeln Hot Spots.
