Herr P:s brev

Stenstamossen 18 februari 1971

Käre vän!

Det var tråkigt att Du inte tyckte om mina tavlor och övriga konstverk när vi träffades sist hemma hos mig. Jag blev litet ledsen och var inte i form. Nu skall jag försöka förklara litet bättre.

Beträffande den lilla mörka tavlan med plåten som det står 441 på, så är det riktigt som Du sade att det inte är något märkvärdigt med en jävla plåtbit. Men för mig är det märkvärdiga att tavlan uttrycker mitt liv, min situation som tempoarbetare, min frihet.

441 som står på plåten är dom 441 kronor som jag skulle fått över på året enligt budgeten. Men det var för liten marginal så jag såg aldrig till dom pengarna heller. Jag gjorde då den här tavlan. Ett sorts frihetsmonument!

Det där med att göra tavlor med konsumkassar är kanske inte heller så egendomligt som Du tror. Jag har länge tittat i konsttidningar och där finns jämt mycket konstigare saker än så. Du förstår, jag ville så gärna göra något som skulle uttrycka min situation. Jag trodde ingen brydde sig om mig tills jag såg en stor vit bil med OÄNDLIGHETEN på. Oändlighetstecknet. Jag blev glad.

När jag fick reda på att det var min affär /KONSUM/ som målat det fina märket på bilen blev jag ännu gladare. Dom sa också att det betydde något med över gränserna, gränslöst och sen var det visst trygghet också och solidaritet.

Då bestämde jag mig för att det här ville jag göra till min konst. I affären var dom vänliga. Trots att jag inte kunde köpa något så fick jag massvis med fina eleganta kartonger, nya påsar och stiligt papper. Det var en orgie i oändlighet. Jag tyckte jag funnit sanningen!
Konsument i oändligheten!

Mitt nya intresse för den här sortens konst kom också att helt förändra min syn på den omgivande verkligheten. Jag insåg att det var i skyltfönstren som jag skulle söka den Verkliga Konsten. Utställningarna pågår ständigt. Jag har blivit både Kännare och Samlare.

Jag kan studera skyltningar väldigt länge och njuta av de fina arrangemangen och budskapen som de förmedlar. Jag har ju inte råd att köpa något men delar av skyltmaterialet kan man få och njuta av. Ha som konst och material till konst hemma. Jag tycker nog att de blir särskilt bra och tydliga hemma hos mig, konfronterade med mina villkor. Mitt liv är en DEMONSTRATION!

Hälsningar från P.

P.S. Du vet inte om det men jag målar mera vanliga tavlor också. Med jag har dom i källaren. Jag visar dom inte. Dom handlar om min personliga kärlek, sensuella och sexuella upplevelser, mina aggressioner, mig själv o.s.v. Men jag visar dom inte. Inte ens i mitt hem. Ingen i samhället skall finna tröst i mina tavlor, säga att jag finns som person och personlighet. Jag finns först och främst i min kollektiva situation. Inget skall skymma bort det. Jag gör min miljö till en DEMONSTRATION!

Hälsningar ånyo P.