Elin Wikström, Rebecka väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på Marie…, 1994 © Elin Wikström.
Aktiveringen av verket 23 april 2010. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

26.4 2010

I väntan på Rebecka…

114 kvinnor medverkade i Elin Wikströms ”Rebecka väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på Marie…” under sammanlagt 30 timmar under perioden 22 april–25 april 2010 på Moderna Museet. Lördagen den 24 april var verket i gång under hela 12 timmar med anledning av AFTER ART: LEE LOZANO och Kulturnatt Stockholm.

”Rebecka väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på Marie…” är ett idébaserat verk från 1994, som aktiveras enligt konstnären, Elin Wikströms, detaljerade instruktioner. Verket tillhör Moderna Museets samlingar, men kan bara ses när det aktiveras. Efter kl 18 söndagen den 25.4, då den sista kvinnan reste sig från bordet, gick verket in i viloläge igen, till nästa aktivering blir av.

Verket handlar om väntan, tillit och kvinnosolidaritet. Det enda man som betraktare ser är en högst vardaglig situation: en kvinna som sitter vid ett bord. Om man tittar länge, kommer man att se den hon väntar på. Efter 15 minuter kommer nämligen en ny kvinna och avlöser den föregående.

Till det yttre kan verket se anspråkslöst ut, men det är mycket som sker ”i kulisserna”. Fast verket aktiveras enligt fasta instruktioner, kommer plats och deltagare att påverka dess utformning från gång till annan. Det är de väntande kvinnorna som gör verket synligt. Det handlar till väsentlig del om deras tankar och känslor. Hur känns det att vänta på någon som man inte känner? Hur kommer personen man väntar på att se ut? Vad händer om nästa person inte dyker upp?

Elin Wikström, Rebecka väntar på Anna, Anna väntar på Cecilia, Cecilia väntar på Marie…, 1994 © Elin Wikström.
Aktiveringen av verket 23 april 2010. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

När nästa kvinna verkligen kommer ”frossar och slösar verket med förtroende” som konstnären själv har uttryckt det, då det grundar sig på villkorslös tillit. När man sitter där och väntar, måste man kunna lita på att nästa kvinna verkligen kommer att infinna sig. Vi hade 120 statister att utgå ifrån, men när det gäller en så stor grupp människor ät det nästan ofrånkomligt att det skulle komma in återbud. Då inkallades reserver vid museet till undsättning. Även jag var en av de väntade kvinnorna.

Som organisatör av aktiveringen har jag bokat statister, planerat schemat och förmedlat information om verket. I början av mars började jag sätta mig in i verket. När information om verkets aktivering publicerades på Moderna Museets webbplats den 8 april, blev min inbox full av anmälningar och på vår avdelning började telefonerna ringa. Efter det fantastiska gensvaret gjorde jag ett schema så att så många kvinnor som möjligt skulle kunna medverka. Efter aktiveringens slut fortsatte jag arbeta med en rapport om hela aktiveringsprocessen. Rapporten blir också en del av verket när den läggs in i museets arkiv.

Kvinnorna som kom och väntade på varandra i Moderna Museet entré betedde sig högst naturligt. Det hela fungerade mycket smidigt. Det är inte ofta man upplever väntan så glädjande och positiv som under helgen på Moderna Museet. Allt gick som planerat och jag är väldigt stolt och glad över alla de kvinnor som deltog och höll strömmen av väntande kvinnor levande!

Elina Suoyrjö

Elina Suoyrjö är curatorspraktikant till Catrin Lundqvist under våren 2010 och fick uppdraget att aktivera Elin Wikströms verk i samband med finissagen av utställningen Lee Lozano.

Publicerad 26 april 2010 · Uppdaterad 1 oktober 2019

Nyheter