Daniel Birnbaum. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet

20.5 2016

Tre år till med Daniel Birnbaum

Grattis Daniel! Du är erbjuden 3 år till som överintendent för Moderna Museet. Hur känns det?

Det känns kul. Jag är glad att jag har fortsatt förtroende från regeringen och blivit ombedd att fortsätta. Och jag är lika glad över att Ann-Sofi Noring, vår vice museichef, har lust att fortsätta att leda museet med mig.

Vad tänker ni satsa på framöver?

I morgon öppnar The New Human, en utställning som handlar om vad som händer med oss människor i en politiskt instabil värld som är helt genomsyrad av ny teknologi. Det är bitvis rätt mörka verk av några av världens mest uppmärksammade unga konstnärer som arbetar med digitala teknologier och rörlig bild. Om några veckor öppnar den lite mer optimistiska Yayoi Kusama – I oändligheten, den första presentationen av ett enormt älskat konstnärskap från Japan i vårt land. Det kommer att bli årets mest omtalade konsthändelse.

Vad är den viktigaste frågan för svenskt konstliv de kommande åren?

Det viktigaste är nu som alltid att landets konstnärer får möjlighet att utveckla sina konstnärskap. Och för publiken är det förstås viktigast att den mest angelägna konsten visas. Vi finns till för att göra detta möjligt och kommer fortsätta att göra vårt bästa. Det är också viktigt för svenskt konstliv att det kommer impulser utifrån. Moderna Museet har alltid varit en plats för internationell konst, och vissa konstnärskap är det nästan bara vi som kan ta hit.

Har du någon hälsning till den som inte kommer sig för att ta del av konst?

Ja, jag vill hälsa följande: Ge konsten en chans, jag tror att era liv kommer att blir mer spännande då. Rikare och roligare!

Du har sagt att konst vidgar vårt sätt att se på världen – hur menar du då?

Helt nyligen var det någon klok person som sa så här: vetenskapen hjälper oss att förstå världen. Konsten, däremot, den hjälper oss förstå oss själva. Det tyckte jag lät bra. Men samtidigt handlar det inte bara om att förstå saker och ting. Ibland är konstverk förvirrande. Man fattar ingenting och tycker ändå att de är bra.

Varför är det så många utställningar med äldre amerikanska män på Moderna Museet?

Under de senaste åren har vi faktiskt gjort fler utställningar med kvinnliga konstnärer än med manliga. Och så särskilt många amerikaner har det inte handlat om. Men det är klart, vi visade Cindy Sherman rätt nyligen. Och Louise Bourgeois blev så småningom amerikansk medborgare. I samlingen har vi många verk av fantastiska amerikaner som tyvärr inte är gamla utan döda: Robert Rauschenberg, Andy Warhol och många fler. Ja, nu när du säger det: det börjar nog bli dags för en riktigt gammal amerikansk man. Jag skulle enormt gärna bjuda in John Baldessari från Los Angeles till Sverige, han är inte bara gammal utan också genial.

Vad menar du egentligen med ”konsten i en större värld”?

Länge var det konstliv som visades upp på museerna i Europa begränsat till västvärlden. Så ser det inte ut idag, och vi har också gjort utställningar med konstnärer som slår broar mellan traditioner och kontinenter. Förra sommaren gjorde vi utställningar med konstnärer från länder som Argentina, Libanon och Sydafrika, och sommarens Efter Babel handlade om de många språken i dagens konst. Den som är uppmärksam kan också upptäcka att mycket bra konst skapas av konstnärer som lever i Sverige men har rötter i andra traditioner än den nordiska. Nyligen visade vi den kurdiske målararen Madhat Kakei och Meriç Algün-Ringborg från Turkiet, båda verksamma i Sverige.

Varför är Moderna Museet ett av de bästa konstmuseerna i världen?

Ett bra museum är en plats som handlar såväl om samtiden som om historien. Samlingen är en otrolig resurs, och Moderna Museet har verkligen en samling som växer vidare på ett kraftfullt vis. De senaste åren har varit sensationella vad gäller nya verk av tongivande svenska konstnärer, men också Louise Bourgeois och Sigmar Polke, Cindy Sherman och Gabriel Orozco, Rosemarie Trockel och Jeff Wall, och hundratals andra konstnärer. Ja, till och med klassiker som Paul Klee och Pablo Picasso. Jag tror knappast att något annat offentligt finansierat museum i Europa samlat på den nivå som vi gjort de senaste åren. Allt detta har varit möjligt genom stöd från vänner som förstått att om man skänker ett mästerverk till Moderna Museet så skänker man det till sig själv och samtidigt till alla. Det som finns i vår samling tillhör oss alla. Att så många begripit det har gjort Moderna Museet till ett av de vitalaste museerna i världen.

Publicerad 20 maj 2016 · Uppdaterad 20 maj 2016

Nyheter