Moderna Museet Essä
Magritte - Foucault.
Om orden och tingen, 2011.
Foto: Prallan Allsten/Moderna Museet

18.8 2011

Ny skriftserie: Moderna Museet Essä

Moderna Museet Essä är en ny skriftserie publicerad av Moderna Museet i samarbete med Axl Books. Först ut är Lars O Ericsson med essän Magritte – Foucault. Om orden och tingen som även är titeln på en utställning i Pontus Hulténs visningsmagasin. Under hösten fortsätter serien med Proust – Benjamin. Om fotografin av Sara Danius.

Moderna Museet Essä vill bredda och fördjupa konsten som kunskapskälla. Det är en skriftserie som använder essäformens flexibilitet för att undersöka relationen mellan det skrivna ordet och den visuella mångfald som Moderna Museet erbjuder. Essäerna kan handla om ett enskilt konstverk, fenomen eller biografiska betraktelser.

Den första volymen innehåller Lars O Ericssons essä Magritte – Foucault. Om orden och tingen. Det är också titeln på en utställning i Pontus Hulténs visningsmagasin, sammanställd av Ericsson. Essän och utställningen kretsar kring förhållandet språk, bild och verklighet.

Orden och tingen kallade René Magritte (1898–1967) en av sina utställningar i New York. Samma titel gav Michel Foucault (1926–1984) senare den bok som gjorde Foucault världsberömd. Mellan konstnären Magritte och filosofen Foucault fanns en ömsesidig respekt, som bland annat framgår av deras brevväxling. Foucault bidrog också genom sin bok Ceci n’est pas une pipe (som även är titeln på en av Magrittes mest kända målningar) till att placera språkkritikern Magritte i centrum av den postmoderna konstdiskussionen.

– Utställningen ”Magritte – Foucault. Om orden och tingen” är inte en måleriutställning, det är måhända inte ens primärt en traditionell konstutställning, utan en utställning som har ett filosofiskt tema, nämligen förhållandet mellan språk och värld, ord och ting. Ett tema som löper som en röd tråd genom hela den västerländska filosofihistorien, från Platon till Derrida, säger Lars O Ericsson.

Istället för att bli kallad konstnär föredrog Magritte att bli uppfattad som en tänkare som uttryckte sig med hjälp av färg. ”Images pensées”, tänkta bilder, kallade han sina verk. Han var också väl bevandrad i filosofi, när Foucaults bok Les Mots et les Choses utkom i april 1966 försåg sig Magritte genast med ett exemplar.

– Möjligen målade Magritte även sitt sista verk på temat orden och tingen – målningen ”Les deux mystères” (1966) – i samband med läsningen av Foucaults bok. Det är i vart fall spännande att leka med tanken, menar Lars O Ericsson.

Publicerad 18 augusti 2011 · Uppdaterad 1 mars 2016

Nyheter