Group 2

Från utställningen Hon – en katedral, Moderna Museet, 1966 Foto: Hans Hammarskiöld / Moderna Museet © Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely, Per Olof Ultvedt / Bildupphovsrätt 2018

Historia

När Moderna Museet invigdes i exercishuset på Skeppsholmen, den 9 maj 1958, hade diskussioner om ett nytt museum för 1900-talskonsten förts sedan decennier.

”Statens konstsamlingar emanerar ju från de kungliga samlingarna och från Gustaf III:s antiksamling, vilken så tidigt som 1792 genom Kungl. Maj:ts beslut förklaras vara en offentlig konstsamling – det första offentliga konstmuseet i Europa utanför Italien. När Nationalmuseibyggnaden på Blasieholmen efter tjugo års byggnation 1866 stod färdig att överta dessa samlingar, var redan från början utrymmesförhållandena besvärliga. 1908 togs problemet om den dagsaktuella konstens lokalfråga i Nationalmuseum på allvar upp, och tanken framfördes på en nybyggnad för dessa samlingar.”

1950 tillträdde konstnären Otte Sköld som överintendent för Nationalmuseum. Citatet ovan är ur hans invigningstal för det Moderna Museet. Otte Skölds engagemang för att skapa det nya museet blev avgörande. Tillsammans med bland annat Moderna Museets Vänner, som bildats 1953, gjorde han det möjligt för Nationalmuseums samling av 1900-talskonst att få ett eget hem. Otte Sköld blev Moderna Museets skapare, men avled redan efter några månader efter öppnandet 1958.

Redan 1956, medan ombyggnaden av det gamla exercishuset var i full gång, visades Picassos Guernica och de 93 skisser som hör samman med målningen. Denna sensationella utställning – vilken genomfördes av Pontus Hultén och chefen för Nationalmuseums moderna avdelning, Bo Wennberg, som också blev Moderna Museets första chef – kom att ge det nya museet en flygande start. Hultén ser tillbaka i minnesboken om Moderna Museet som utgavs 1983: ”Picassos Guernica med de 93 skisser som åtföljde målningen var vid denna tid på rundresa i Europas museer och det beslöts att man skulle avbryta byggnadsarbetena under några månader och visa utställningen i den första salen medan arbetena fortsatte i den inre. Taket som var öppet täcktes med presenningar. Det blev en väldigt dramatisk miljö som passade bra för målningen och hela projektet.”

Pontus Hultén hade under 50-talets lopp, tillsammans med några vänner, drivit en studio för experimentfilm som nu kom att bli en del av Moderna Museets verksamhet. Medlemmarna utgjorde ett omfattande kulturellt nätverk. På så vis fick det nya museet en publikkärna som, tillsammans med den nyfikna allmänheten, gjorde Moderna Museet till ett centrum för ny konst i Stockholm. Under det kommande decenniet skulle Moderna Museet bli en internationell plattform för de nya riktningarna. Den första separatutställningen – efter Guernica – behandlade arkitekten och målaren Le Corbusier.

Foto från Nationalmuseets moderna sal, 1932

Legendarisk tid

Pontus Hultén efterträdde Bo Wennberg 1960 och därmed inleddes husets legendariska epok. Utställningarna kom att växla mellan föregångare som van Gogh och modernister som Léger, Klee, Arp, Magritte, Pollock och Kandinsky; svenskar som Sven Erixson, Carl Kylberg, Bror Hjorth och Sigrid Hjertén. Men mest omtalade blev vissa tematiska utställningar som ”Rörelse i konsten”, 1961, ”4 amerikanare”, 1962, ”Amerikansk pop-konst – 106 former av kärlek och förtvivlan”, 1964, ”Den inre och den yttre rymden”, 1965, ”Hon” (Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely, P.O. Ultvedt), 1966 och samtida separatutställningar med Claes Oldenburg, Andy Warhol och Edward Kienholz. Evenemang av olika slag, såsom filmvisningar av ”New American Cinema” och happenings som ”5 New York-kvällar”, 1964, där Robert Rauschenberg, John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Öyvind Fahlström, Merce Cunningham och andra deltog, kom att bidra till museets ryktbarhet.

Utställningen ”Önskemuseet”, vintern 1963-64, genomfördes på initiativ av Moderna Museets Vänner efter en idé av Ulf Linde. Ett stort antal verk som man ansåg borde finnas i museets samling lånades in och ett under inträffade: Moderna Museet fick ett engångsanslag på 5 miljoner kronor av staten. Med ens växte samlingen till en av västvärldens kvalitativt mest betydande i sitt slag. Utställningen blev avgörande för Moderna Museets fortsatta utveckling. Verk av Kirchner, Max Ernst, Balla, de Chirico, Miró, Dalí, Mondrian och Picasso kom på detta sätt att höra till samlingen. Inköpen av internationell konst väckte en del opposition i den dåtida konstvärlden.

Men samlandet har fortgått, inte minst genom olika donationer. Bland dessa bör Rolf de Marés nämnas, med bl a tre målningar av Georges Braque och fem av Fernand Léger; bland de senare donationerna Grace och Philip Sandbloms: Picassos Källan och två målningar av Hilding Linnqvist, samt Gerard Bonniers från 1989: en veritabel skatt med verk av bl a Picasso, Léger, Mondrian, Chagall, Miró, Giacometti, Gris, Dubuffet, Laurens och Yves Klein. Alltsedan starten har vänföreningen bidragit med en lång rad betydande gåvor till museets samling.

Brett koncept

Om 60-talets optimism kom att prägla Moderna Museets första årtionde gjorde tidens händelser det även i fortsättningen. De turbulenta åren kring 1968 satte sin prägel på verksamheten och födde tanken på ett museum med en vid radie av aktiviteter. Förutom happenings, dans, film och konserter har visningar för barn – tack vare Carlo Derkets unika pedagogiska gärning – alltid haft sin speciella karaktär i Moderna Museet. Derkerts idé handlade om att föra en dialog med museets yngsta besökare, ett förhållningssätt som präglat barnverksamhetens fortlöpande verksamhet från 1960-talet och framåt.

Experimentet ”Modellen”, 1968, var ett rum fyllt av skumgummi för ystra lekar och annan kroppslig inlevelse. Alltsedan 60-talets pionjärgärning har Verkstan hjälpt barn och ungdomar tillrätta i museets utställningar och i konstens värld.

Fotografiska Museet inrättades 1971 som en egen avdelning inom Moderna Museet. Samlingen byggdes upp kring inköpen av Helmut Gernsheim’s Duplicate Collection och Helmer Bäckströms fotohistoriska samling samt en donation från Fotografiska Museets Vänner. 1998 beslöt Moderna Museet, då under ledning av museichef David Elliott, att låta fotografisamlingen bli en integrerad del av Moderna Museets samling, och Fotografiska Museet upphörde därmed. Motiveringen till detta beslut grundades på ett alltmer vedertaget utvidgat konstbegrepp där fotografi intar en naturlig plats jämte måleri, skulptur, film och installationer. Fotografibiblioteket har dock fortsatt att vara avskilt från Konstbiblioteket.

New York Collection for Stockholm var Pontus Hulténs sista stora insats för museet – och hans avskedsgåva. Han flyttade till Paris 1974 som chef för Musée National d´Art Moderne i Centre Georges Pompidou. Till ny chef för Moderna Museet utsågs den svenske målaren Philip von Schantz.

Foto från uställningen Modellen, 1968 © Foto: Moderna Museet

Återinvigning

Efter det tidiga 70-talets utställningar, som Joseph Beuys, 1971, och Salvador Dalí, 1974 stängdes museet för ombyggnad den 20 oktober 1974. Den 7 november 1975 invigdes Moderna Museets nya lokaler. Nybygget hade under resans gång dramatiskt reducerats från den ursprungliga planen.

1976 genomfördes ”ARARAT” (Alternative Research in Architecture, Resources, Art and Technology), en fortsättning på en linje med utgångspunkt i 60-talets experiment med konst och teknologi, men här i en tidstypisk alternativ tappning. Bland 1970-talets utställningarna kan nämnas Sidney Nolan, Carl Kylberg, Adolf Wölfli, Alberto Giacometti, Claes Oldenburg, Olle Kåks, Carl Fredrik Reuterswärd och Rolf Börjlind.

Karin Lindegren, tidigare mångårig medarbetare i Moderna Museet, gjorde ett kort gästspel som chef 1979. Då visades bl a utställningar med Renato Guttuso och den äktnaive Lim-Johan. 1980 tillträdde Olle Granath på chefsposten.

Åttiotal

Decenniet kom att innebära en bred och varierad satsning på såväl samtida uttryck (nyexpressiva verk från tysk mark, samt Mario Merz, Marcel Broodthaers, Daniel Buren) som stora och framgångsrika klassikerutställningar som Marc Chagall,1982, ”Ryskt Avantgarde ur Georg Costakis samling”, 1983, Henri Matisse, 1984, Francis Picabia, 1984, och publiksuccén framför andra: Pablo Picasso, 1988. Postmodernismen presenterades i ”Implosion – ett postmodernt perspektiv”, 1987.

Under hela 1980-talet var Olle Granath museichef. Han deltog under sina sista år vid museet i planeringen av en ny museibyggnad.I slutet av 1989 utsågs han till överintendent för Statens Konstmuseer, men fortsatte sitt arbete med planeringen av en ny byggnad. Under hösten tillträdde Björn Springfeldt som museichef.

Under vintern 1990-1991 utlystes en arkitekttävling, och 211 förslag till det nya Moderna Museet lämnades in. Med finansiellt stöd från Eddie Figges Stiftelse inbjöds fem internationellt kända arkitekter att delta. Den 10 april 1991 tillkännagavs att Rafael Moneo från Spanien med sitt förslag ”Telemachos” hade vunnit.

Under 90-talet hade museet visat utställningar av Per Kirkeby, Lee Jaffe, Kiki Smith, Robert Mapplethorpe och Bill Viola; Arne Jones, Lage Lindell m fl. Vidare har utställningar av de egna samlingarna, nordisk samtid och nyförvärv varit återkommande. Tidigt på våren 1994 avslutades verksamheten i det gamla exercishuset på Skeppsholmen med en omfattande utställning av den tyske målaren Gerhard Richter.

Under byggnadsarbetet bedrevs verksamheten i en före detta spårvagnshall på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Medan Moneos nya museum började resa sig på Skeppsholmen och tiden i de tillfälliga lokalerna led mot sitt slut avgick Björn Springfeldt. Bland det sista han hann göra för museet var att slutföra förhandlingar med Irving Penn inför fotografens donation av 100 fotografier. Dessa visades under vintern 1995-96.

I november 1996 tillträdde David Elliott som museichef. Elliott som tidigare varit chef för Museum of Modern Art i Oxford, var Moderna Museets förste utländske chef. Museets verksamhet i spårvagnshallarna avslutades i maj 1997 med utställningen Picasso och Medelhavets myter.

Kö till Pablo Picasso-utställningen, 1988 © Foto: Moderna Museet

Det nya Moderna Museet

Under Moderna Museets fyrtionde år invigdes det nya museet till slut den 12 februari 1998 av Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia. Den första utställningen ”Sår: Mellan demokrati och förlösning i samtida konst”, följde utvecklingar i Europa och Amerika från 1960-talet fram till idag. Den blev en bro mellan den frenetiska och visionära verksamheten av museets första år och nu- och framtidens inte mindre dynamiska möjligheter. Några utställningar som kan nämnas är ”Efter muren: Konst och kultur i det postkommunistiska Europa”, 1999, ”Utopi och verklighet – svensk modernism 1900-1960”, 2000, ”Tänk om – konst på gränsen till arkitektur och design”, 2000, ”I skuggan av ljuset”, 1998. Flera separatutställningar med bl a , David Bailey, 2000, Vera Nilsson, 2001, Rosemarie Trockel, 2001 samt Fernando Botero, 2001.

En tidning, en installation av IKEA-möbler, en digital film och en diskussionsserie. Så olika kunde de 29 konstprojekten se ut inom Moderna Museet Projekt, som fanns på museet från 1998 till och med 2001. Konstnärer, både svenska och internationella, bjöds in att göra ett nytt verk, antingen i den stora salen i Prästgården, eller varhelst den aktuella konstnären önskade det.

Några år efter öppningen upptäckte man att museibyggnaden var angripen av mögel och fuktskador och planer för evakuering av både personal och konstverk gjordes. Samtidigt, i november 2001, tillträdde Lars Nittve som ny museichef. Nittve med ett förflutet som förste intendent på Moderna Museet på 80-talet, hade tidigare arbetat som chef på bl a Louisiana i Danmark och Tate Modern i London.

Drottning Silvia och Kung Karl XVI Gustav under invigningen, 1998 © Foto: Moderna Museet

Moderna Museet c/o

Under det att museibyggnaden på Skeppsholmen renoverades 2002-2003 huserade museet i den gamla postterminalen på Klarabergsviadukten 61 i Stockholm. Utställningsverksamheten under denna period presenterade ett helt nytt koncept som visade sig bli succé. Konsten ställdes ut via andra konstinstitutioner och på andra platser runt om i Sverige, vid sidan av museets egna lokaler: Moderna Museet c/o. Några exempel på dessa är, c/o Magasin 3 Stockholm Konsthall, 2002, c/o Waldemarsudde, 2002, c/o BoStad 2002, c/o Malmö Konsthall, 2003, c/o BildMuseet i Umeå.

Udda veckor var en serie utställningar särskilt utformade för Moderna Museet c/o Klarabergsviadukten 61. Vernissage skedde varannan måndag kväll kl. 18, varje udda vecka. Konstnärskap av vitt skilda slag presenterades. Ytan på 70 kvm gav en tydlig gemensam ram. Utställningsformen öppnade sig för det annorlunda, det som var oväntat i konstnärskapet. Några av konstnärerna som ställde ut var: Eva Koch, Martha Rosler, Torsten Renqvist, Charlotte Gyllenhammar, Jan Håfström och Eva Löfdahl.

Moderna Museet c/o Klarabergsviadukten 61 stängde den 31 augusti 2003.

Det nyrenoverade museet

Den 14 februari 2004 återinvigdes under festligheter museets byggnad. Förutom reparationerna, hade man passat på att göra en del förbättringar av ett antal utrymmen i museet, bland annat för att underlätta publikens rörelser och för att utnyttja framförallt den övre entrén bättre. Dessutom förnyades museets grafiska profil.

Parallellt med öppningsutställningarna Pontus Hulténs samling… och Anna Riwkin, gjordes en stor satsning på samlingspresentationen. Verk från sekelskiftet och fram till idag presenteras i omvänd kronologisk ordning, så att besökaren möter samtiden först, för att sedan vandra hundra år bakåt i tiden längst bort i museet. Utställningens namn är I vår tid och pågår tills vidare, med smärre omhängningar då och då.

En annan stor förändring vid nyöppningen var satsningen på värdar – personer med utbildning i alltifrån livräddning till att kunna redogöra för enskilda verk såväl som för en pågående utställning. Satsningen gjordes för att möta upp den kraftigt ökade publikströmmen, sedan entrén tagits bort.
2007 återinfördes entréavgiften till Moderna Museet.

Moderna Museet Malmö

1901 ritade arkitekten John Smedberg ett vackert elektricitetsverk på Gasverksgatan 22, vars lysande gasklocka länge försäkrade Malmöborna om att elektriciteten var garanterad. Lite drygt hundra år senare var byggnaden – och området – förändrat. Efter att det framgångsrika konstmuseet Rooseum lagt ner sin verksamhet, blev Moderna Museet tillfrågade som nya hyresgäster. 2008 blev det klart att Moderna Museet Malmö skulle öppna som filial till Stockholm, i en av Sveriges vackraste utställningslokaler. Det skulle åter bli dags att fylla det gamla elektricitetsverket med konst.

Uppdraget att förvandla byggnaden till ett mer ändamålsenligt museum gick till den prisbelönta arkitektfirman Tham & Videgård Hansson Arkitekter. De valde att upprätta ett nytt annex – ett samtida tillägg till den anrika byggnaden. Samt att ge de invändiga lokalerna en helt ny rumslig ordning. Den 26 december 2009 invigdes Moderna Museet Malmö.

I november 2010 tillträdde Daniel Birnbaum som ny överintendent och chef för Moderna Museet. Daniel Birnbaum var tidigare rektor för, och professor vid, Städelschule i Frankfurt, Tyskland samt curator och ansvarig för ett flertal större internationella utställningar och biennaler, bland annat för konstbiennalen i Venedig 2009.

Publicerad 27 januari 2016 · Uppdaterad 29 mars 2016