Abstrakt konst

Kandinsky var till en början expressionist och lämnade stegvis den synliga verkligheten bakom sig. Han var intresserad av ockultismen och gav 1911 ut skriften Om det andliga i konsten. Malevitj kom via kubismen och futurismen fram till sina suprematistiska, abstrakta och i hög grad andliga bilder. Mondrian vände successivt ryggen åt gestaltandet av det som är synligt för ögat för att förenkla sina kompositioner till ett spel mellan vertikala och horisontella linjer, och till grundfärgerna rött, gult, blått samt vitt och svart. Som teosof sökte han efter ett rent andligt uttryck för de eviga idéerna bortom den synliga världen.

Det andliga sökandet var således centralt för många av de modernister som orienterade sig mot det abstrakta bildspråket. Kandinsky, Malevitj och Mondrian hävdade inte, likt Hilma af Klint, att de agerade som medier i själva skapelseprocessen. Den upplevelsen delade hon istället med exempelvis konstnärerna František Kupka (1871–1957), Emma Kunz (1892–1963) och författaren Victor Hugo (1802–1885).