Group 2
The Artist is Present

Marina Abramović, The Artist is Present, 2010 Performance 3 månader. The Museum of Modern Art, New York, NY 2010 © Marina Abramović / Bildupphovsrätt 2016

Biografi Marina Abramović

1946

Marina Abramović föds 30 november i Belgrad i forna Jugoslavien. Familjen är välbeställd och föräldrarna politiskt aktiva. Vojin och Danica Abramović som varit partisaner under andra världskriget fortsätter därefter sitt engagemang i general Titos kommunistiska parti. För sina krigsinsatser belönas de med höga positioner i den offentliga sektorn, fadern arbetar inom säkerhetstjänsten och modern blir överintendent för Museum of Art and the Revolution i Belgrad. Medan föräldrarna gör politisk karriär lever Marina sina första levnadsår hos mormodern. Milica Rosic är en hängiven anhängare av den ortodoxa kyrkan och Marinas tidigaste barndom präglas starkt av hennes tro.

1952

Vid sex års ålder flyttar Marina Abramović till föräldrarna då brodern Velimir föds. Syskonens uppfostran blir främst Danicas ansvar, fadern är närmast frånvarande. Tiden i föräldrahemmet under moderns strikta övervakande upplevs som hård och närmast känslokall. Marina måste upprätthålla sin mors tvångsmässiga förhållande till renlighet och ordning.

1953–1958

Familjen Abramović firar inga gemensamma helger eller högtider och uttrycker sällan känslor. Närheten till konst och kultur är däremot påtaglig. Från tidig ålder uppmuntras Marina att uttrycka sig kreativt genom teckning och måleri, och tolv år gammal får hon en ateljé i hemmet.

1960–1965

Marina utvecklar sitt tecknande och måleri, ofta genom klassiskt figurativa blomsterstilleben och porträtt.

1965–1970

Den unga konstnären studerar vid Academy of Fine Arts i Belgrad. Under perioden blir hennes tidigare figurativa uttryck allt mer abstrakt. Abramović börjar avbilda moln, och motivet återkommer i ständigt nya former i flera verk från skolåren.

1970–1973

Under vidare studier på Academy of Fine Arts i Zagreb börjar Abramović använda kroppen som redskap i sin konst, och slutar så småningom helt att måla och teckna. Marina tillbringar nästan all sin tid på SKC – Studenski Kulturni Centar, ett kulturcenter i Belgrad grundat av Tito. Där lär hon känna unga konceptuella konstnärer som Raša Todosijević, Zoran Popović och Neša Paripović. Hon börjar experimentera med ljud och performance.

1971

Marina Abramović gifter sig med konceptkonstnären Neša Paripović. Hon bor fortfarande kvar hos sina föräldrar, med stränga utegångsförbud efter klockan tio på kvällen.

1973

Abramović träffar konstnären Joseph Beuys i Edinburgh och senare samma år även på kulturcentret i Belgrad. Beuys happenings gör stort intryck på Marina och blir viktiga influenser i hennes fortsatta arbete. Hon genomför ett samarbete med den gränsöverskridande konstnären Hermann Nitsch. Samma år uppför hon performanceverket Rhythm 10 på Villa Borghese, Museo D’Arte Contemporanea i Rom. Verket är det första av fem ur performance-serien The Rhythm Series, där hon undersöker kroppens och medvetandets gränser.

Rhythm 5
Marina Abramović, Rhythm 5, 1974 Performance 90 minuter. Student Cultural Center, Belgrad 1974
© Marina Abramović / Bildupphovsrätt 2016

1974

På SKC uppför Marina Abramović verket Rhythm 5. Samma år framförs Rhythm 4 på Galleria Diagramma i Milano liksom det sista verket i serien, Rhythm 0, på galleriet Studio Morra i Neapel.

1975

Reser till Amsterdam för att delta i en internationell sammankomst för performance-konstnärer och träffar den tyske konstnären Ulay (Uwe Laysiepen).

Med intentionen att göra upp med sin identitet och sitt förflutna återvänder Marina till Belgrad för en serie performanceverk – Freeing the Voice, Freeing the Memory och Freeing the Body.

1976

Den tjugonioåriga Abramović skiljer sig från Paripović. Under hela äktenskapet har hon bott hos modern, efter skilsmässan flyr hon det repressiva föräldrahemmet och flyttar till Ulay i Amsterdam.

Ulay/Marina Abramović, Relation in Space, 1976 Performance 58 minuter XXXVIII Biennale, Giudecca, Venice, juli, 1976. Foto: Jaap de Graaf. Courtesy of the Marina Abramović Archives © Ulay / Marina Abramović / Bildupphovsrätt 2016

1977–1979

Abramović och Ulay skapar en rad verk med den övergripande titeln Relation Works. De skriver manifestet Art Vital som blir riktlinjen för deras fortsatta konstnärliga praktik. De beslutar att ständigt befinna sig på resande fot, och följande tre år bor och arbetar de i en van medan de färdas i Europa.

Flera verk ur serien Relation Works visas på bland annat Stedelijk Museum i Amsterdam, SKC i Belgrad, Documenta i Kassel och på Musée d’art et d’histoire i Genève.

Performanceverket Imponderabilia uppförs av Abramović och Ulay på Galleria Comunale d´Arte Moderna i Bologna.

1980–1981

Paret skaffar en lägenhet i Amsterdam och får en central roll i stadens konstliv. De behåller sin van och reser till Australien och Stora Victoriaöknen, där de i nio månader lever med Pintubi-stammen. Influerade av aboriginska kulturen utformar de performanceverket Nightsea Crossing. Det uppförs initialt på The Art Gallery of New South Wales i Sydney.

1982

Nightsea Crossing utförs på museer och konsthallar i bland annat Kassel på Documenta 7, i Köln, Düsseldorf, Berlin, Amsterdam, Chicago och Toronto.

För att praktisera meditationstekniken Vipassana reser Abramović och Ulay till Bodhgaya i Indien, där de träffar Dalai Lama och hans äldste mentor, tulku Kyabje Ling Rinpoche. Resan fortgår till Rajasthan och Tharöknen i nordvästra Indien.

1983

Abramović och Ulay bjuder in den tibetanske laman Ngawang Soepa Lueyar och aboriginen Charlie Taruru Tjungurrayi, deras tidigare resesällskap i Stora Victoriaöknen, att gemensamt utföra en ny version av Nightsea Crossing. I fyra dagar äger performanceverket Nightsea Crossing Conjunction rum på Fodor Museum i Nederländerna.

1985

Marina Abramović reser till Dharmasala i Indien. Inspirerade av Vipassana-meditationens medvetna närvaro spelar hon och Ulay sin första teaterpjäs Modus Vivendi i Bern, Arnheim och senare i Baltimore. Sedan 1980 har de parallellt med den performativa praktiken arbetat med video och foto. Modus Vivendi blir även titeln på en serie storskaliga polaroid-fotografier.

1986

Konstnärsparet gör sin första resa till Kina. Alltsedan färden till den australiska öknen 1980 har de arbetat på en idé om en performance-vandring längs kinesiska muren. De söker stöd från kinesiska myndigheter, men ansökan nekas.

Nightsea Crossing avslutas efter sex år med performance på Musée Saint Pierre d’art Contemporain i Lyon.

1987

Trots att de nästan brutit sitt privata förhållande fortsätter Abramović och Ulay att arbeta ihop. För andra gången reser de till Kina och söker på nytt rättigheter att genomföra sin vandring.

1988

Efter årslånga förberedelser påbörjas vandringen längs kinesiska muren för verket The Lovers. Abramović går från Shanhaipasset vid murens östra ände. Från murens västra del, nära Gobi-öknen, rör sig Ulay i motsatt riktning. Efter nittio dagars förflyttning möts de. Återföreningen markerar ett definitivt slut på en kärleksrelation, liksom ett tolv år långt konstnärligt samarbete. Abramović och Ulay går skilda vägar och börjar verka individuellt.

1989

The Lovers ställs ut på Stedelijk Museum i Amsterdam och Museum van Hedendaagse Kunst i Antwerpen.

Abramovic nya enskilda arbeten är en serie interaktiva objekt, så kallade Transitory Objects, influerade av geologi såväl som kinesisk och tibetansk medicin. Verken visas bland annat på Museum of Modern Art i Oxford, Städtische Kunsthalle i Düsseldorff och Museum of Modern Art i Montreal.

1990

Marina Abramović flyttar till Paris, men behåller lägenheten i Amsterdam. Genom sitt tidiga intresse för österländska filosofier inbjuds hon att vara del av den erkända utställningen Magiciens de la Terre på Centre Pompidou i Paris. Strax efter grupputställningen, öppnar The Lovers på samma museum.

1991

Konstnären blir gästprofessor vid Hochschule der Kunst i Berlin och på Académie des Beaux-Arts i Paris. Upprepade gånger reser hon till Brasilien för att arbeta vidare med Transitory Objects.

1992–1993

I Hamburg blir Abramović professor vid Hochschule für Bildende Künste. Hon tilldelas ett stipendium som innefattar en lägenhet och ateljé i Berlin samt en utställning på Neue Nationalgalerie.

Återigen arbetar Abramović med teater. Den självbiografiska pjäsen Biography, regisserad av Charles Atlas, har premiär i Madrid och visas även på Documenta 9 i Kassel.

1994

Biography går upp på teatrar i Paris, Athen, Amsterdam och Antwerpen.

Abramović och Charles Atlas reser till Belgrad för att arbeta med kommande pjäsen Delusional, även den baserad på Marinas liv.

1995

Retrospektiv utställning på Oxford Museum of Modern Art.

Performanceverket Cleaning the House uppförs på Sean Kelly Gallery i New York.

1996

Marina Abramović fyller 50 år. I samband med födelsedagsfirandet hålls vernissage för retrospektiven Marina Abramović: objects, performance, video, sound på Stedelijk Museum voor Aktuele Kunst i Gent.

Balkan Baroque
Marina Abramović, Balkan Baroque, 1997 Performance 4 dagar, 6 timmar, XLVII Biennale Venice juni 1997 © Marina Abramović / Bildupphovsrätt 2016

1997

Abramović blir inbjuden att representera Serbien och Montenegro i Jugoslaviska paviljongen på Venedigbiennalen, men bryter samarbetet efter en konflikt med den montenegrinska kulturministern. Performanceverket Balkan Baroque visas istället i den italienska paviljongen, där det väcker stor uppmärksamhet. Abramović erhåller biennalens pris Guldlejonet för bästa konstnär. Samma år möter hon konstnären Paolo Canevari, och de inleder en kärleksrelation.

1998

Marina Abramović blir professor vid Hochschule für Bildende Künste Braunschweig i Tyskland. Inför kommande performativa projekt arbetar hon med workshopen Cleaning the House, en serie övningar i koncentration och medveten närvaro och en rening av kropp och sinne.

1999

I Mundgod, Indien, koreograferar Abramović en performance tillsammans med tibetanska munkar för the Festival of Sacred Music. Flera gånger träffar hon Dalai Lama, festivalens initiativtagare.

2000–2001

Fadern Vojin Abramović dör i cancer. Året därpå produceras videoverket Hero, tillägnat fadern.

Det interaktiva projektet Dream House öppnar i samband med Echigo-Tsumari Art Triennal i Japan. Drömhuset är inrett med färger och möbler i ädla material som ska stimulera drömmar. Verket installeras permanent.

2002

Abramović och Canevari flyttar till New York. Där presenteras också The House with the Ocean View på Sean Kelly Gallery. Inför besökarna tillbringar Abramović tolv dygn i strikt fasta, utförandes till synes enkla vardagssysslor.

2004

The Art Institute of Chicago utnämner Abramović till hedersdoktor. Hon reser till Belgrad för att utveckla videoprojektet Balkan Erotic Epic och deltar i 2004 års biennial på Whitney Museum of American Art i New York.

2005

Seven Easy Pieces framförs på Solomon R. Guggenheim Museum i New York. Verket består av sju återuppföranden av performance av Valie EXPORT, Vito Acconci, Bruce Nauman, Gina Pane, Josef Beuys och Marina Abramović själv. Projektet är ett resultat av Abramovic arbete med re-performance – ett sätt att förvalta egna såväl som andra konstnärers performanceverk.

Art must be Beautiful, Artist must be Beautiful öppnar på Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía i Madrid.

2006

Abramović och Canevari gifter sig i New York. Utanför metropolen köper Marina ett gods i Hudson som blir både hennes privata boende och en mötesplats för performancekonst.

2007

Modern Danica Abramović dör i Belgrad.

The Artist is Present
Marina Abramović, The Artist is Present, 2010 Performance 3 månader. The Museum of Modern Art, New York, NY 2010 © Marina Abramović / Bildupphovsrätt 2016

2010

MoMA i New York presenterar den omfattande retrospektiva utställningen The Artist is Present med ett stort antal re-performance av Abramovic verk. Konstnären själv utför det nya och krävande verket The Artist is Present under hela utställningsperioden, och får ett enormt publikt gensvar. Utställningen är den största presentationen av performance i museets historia.

Abramović instiftar MAI – Marina Abramović Institute, som ska verka tvärvetenskapligt för att bereda en teoretisk och praktisk plattform för performancekonst.

2011

The Artist is Present visas på Garage Centre for Contemporary Culture i Moskva.

Den biografiska pjäsen The Life and Death of Marina Abramović har premiär på Manchester International Festival.

2012

Dokumentären Marina Abramović: The Artist is Present premiärvisas på Sundance Film Festival.

Utställningen Marina Abramović, Balkan Stories visas på Kunsthalle Wien.

2014

Utställningen 512 Hours presenteras på Serpentine Gallery i London. Projektet är en serie interaktiva övningar som utgår från konstnärens egen arbetsmetod där publiken medverkar.

2015

De två omfattande separatutställningarna Terra Comunal/Communal Land och Private Archaeology öppnar på SESC Pompeia i São Paulo respektive på Museum of Old and New Art i Tasmanien.

2017–2018

Marina Abramović – The Cleaner visas på Moderna Museet i Stockholm. Utställningen fortsätter till Louisiana Museum for Moderne Kunst i danska Humlebaek och till Bundeskunsthalle, Bonn.

Mer om utställningen