Om Meret Oppenheim

Meret Oppenheims första museiretrospektiv skedde på Moderna Museet 1967. Intresset för henne som konstnär och centralgestalt inom surrealismen har de senaste decenninerna varit stort. Nu visar Moderna Museet återigen Meret Oppenheim i ett urval verk – teckningar, objekt och måleri – från offentliga och privata samlingar i Schweiz, Sverige, Tyskland och Frankrike. Det är en mindre retrospektiv som lyfter fram några aspekter på detta sammansatta och viktiga konstnärskap och dess komplexa relation till modernismen, långt bortom museets kända Ma Gouvernante.

Arton år gammal, 1932, reste Meret Oppenheim från hemstaden Basel till Paris, där hon snart introducerades för André Breton och surrealisternas krets, inte minst Man Ray och Max Ernst som båda fick stor betydelse för hennes liv. Oppenheim, som var betydligt yngre än de mer etablerade manliga konstnärerna, deltog snart i flera av surrealisternas utställningar. Hon visade under dessa år före krigsutbrottet nyckelverk som Ma gouvernante – My Nurse – mein Kindermädchen, 1936, (replik från 1967 på Moderna Museet). I och med krigsutbrottet återvände Oppenheim, som var av judisk härkomst, till hemlandet Schweiz, där hon gick in i en långvarig depression.

Surrealisterna delade modebranschens intresse för den kvinnliga kroppen som projektionsyta. Flera av surrealisterna arbetade också med mode, delvis som ett sätt att få inkomster. Här återfinner vi Oppenheim, både som modell och som skapare av smyckes- och kostymskisser. Några av dem såldes till Elsa Schiaparelli, den stora modekreatören i Paris under 1930-talet. Oppenheims armband i pälsklädd mässing som gjordes för Schiaparelli, kommer tillsammans med några modeskisser att visas i utställningen. Oppenheim bevarade genom livet en förkärlek för maskerad och rit, teater och karneval. Hennes performance La Festine (1959) där hon lät deltagarna äta en lyxmåltid från en naken kvinnas kropp, kommer under utställningsperioden återuppföras i en tolkning av konstnären Katrine Helmersson.

Under sin levnad formulerade Meret Oppenheim allt oftare sitt avståndstagande begränsningar hon ansåg att kvinnan, inte minst kvinnliga konstnärer, skrivs in i. Hon uppfattade att varje individ har en manlig och en kvinnlig aspekt, och att skapandet är androgynt. I utställningen går det att följa hur Oppenheim i sitt verk återkommer till kvinnans, eller sin egen, gestalt som projektionsyta.