Group 2

Annika von Hausswolff

Annika von Hausswolff är en av de svenska konstnärer som under 1990-talet fick stor internationell uppmärksamhet. Hon arbetar med noggrant iscensatta fotografier och återkommer ofta till kroppen, avtryck av kroppen eller minnen som kan återföras till kroppsliga upplevelser. Hausswolff använder bekanta motiv men ger dem nya meningar. När man ser hennes bilder för första gången kan man därför uppleva att de känns igen, att man sett dem förut, men något skaver, någon detalj förskjuter den förväntade tillhörigheten och gör dem till något annat. Hausswolff har sagt ”mina bilder är en plattform för projektion, ett verktyg.”*

Tillbaka till naturen

Tillbaka till naturen, 1993
© Annika von Hausswolff

C-print, laminat på MDF.

Tillhör Västerås konstmuseum.
Foto: Alf Pergeman

Bildsviten En studie i politik (1993) är ett av Hausswolffs tidigaste verk. Den består av sex fotografier av misshandlade kvinnor eller närbilder av blåmärken hämtade från rättsmedicinska protokoll. Bilderna är ovalt beskurna för att indikera att de tillhör genren familjeporträtt och personerna på fotona är maskerade.

I det följande verket Tillbaka till naturen (1993) övergick Hausswolff till att arbeta med iscensatta fotografier. Denna bildserie visar mer eller mindre avklädda kvinnokroppar som ligger utslängda i naturen. Bilderna kom till under Hausswolffs studietid på Konstfack i Stockholm och är starkt influerade av tankar och idéer om feminism och maktstrukturer i samhället. Bilderna i kombination med titeln är en (ohygglig) drift med ett i kulturen mer eller mindre uttalat sätt att se på kvinnan som natur. I Tillbaka till naturen är hon återbördad till sitt rätta element. Fotografierna har blivit något av ikoner i den svenska 90-tals konsten med sina klara konsthistoriska referenser (till exempel Kvinnor i landskap av Rickard Berg) vridna till en svidande kritik av gestaltningen av kvinnan. Att bildsviten blivit så känd trots att den inte visats ofta har säkert också att göra med att den avslöjar något om den romantiserade bilden av svenskens relation till naturen, där längtan och närheten till naturen på en gång är ett slags lockelse och ett hot.

I många av Hausswolffs senare fotografier saknas personerna helt eller avbildas med bortvänt ansikte. Men detta är inte ett tecken på att konstnären lämnat undersökningen av mänskliga tillstånd och relationer. Istället finns spår av människors aktiviteter kvar genom vardagliga föremål som stolar, dörrar eller damm eller så finns de närvarande i minnen som till exempel i verket Minnet av min mors underkläder förvandlat till ett flamsäkert draperi (2003). Frånvaron är så kompakt att den förtätas till en oundviklig närvaro.

Magdalena Malm

 

 


* Ur intervju av Marianne Torp, i katalogen Room for Increased Consciousness of the Parallel Day, Statens Museum for Kunst, 2003

Mer om utställningen