Presentationer i Pontus Hulténs visningsmagasin

”Rörelse i konsten” (1961), ”Hon – en katedral” (1966) och ”Andy Warhol” (1968) har blivit symboler för det som beskrivits som museets dynamiska, progressiva och internationella 1960-tal. ”Ararat” (1976) var ett kreativt samarbete mellan konstnärer, arkitekter, tekniker, hantverkare och humanister. Medan ”Flyktpunkter” (1984) och ”Implosion” (1987) tagits för inlägg i olika konstteoretiska diskussioner. I arkivmaterialet framträder en mer komplex bild, och det blir tydligt att fördjupade studier kan bredda förståelsen av dessa utställningar såväl som av de perioder de representerar.

Här under kan du läsa om några av de olika utställningarna som forskningsprojektet ”Pontus Hultén och Moderna Museet – forskning och förmedling utifrån en konstsamling, ett arkiv och en boksamling” behandlar.

Rörelse i konsten

16 maj–10 september 1961

”Rörelse i konsten” var Pontus Hulténs första stora utställning på Moderna Museet. Med 233 verk av totalt 85 konstnärer var det en brett upplagd utställning. Temat rörelse hade sysselsatt Hultén en längre tid. I ett antal mindre galleriutställningar i Stockholm och Paris under 1950-talet hade han tillsammans med kollegor som Oscar Reutersvärd och Hans Nordenström utforskat den mobila konsten.

I anteckningar som finns sparade i arkivet framkommer hur Hultén försökte hitta en hållbar definition av begreppet rörelse och att han förstod hela 1900-talets konst som genererad ur en vilja till rörelse.

Hon – en katedral

4 juni–4 september 1966

”Hon – en katedral” var resultatet av ett samarbete mellan konstnärerna Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely och P.O. Ultvedt. Idén att göra ett storskaligt gemensamt verk var inte ny.

Redan 1958 hade Pontus Hultén, tillsammans med Hans Nordenström, Tinguely och Ultvedt arbetat på ett liknande projekt för Liljevalchs konsthall, då med arbetstiteln ”Total konst”. ”Hon” omnämns som ”Labyrinten” och ”Dylaby II” i korrespondens inför arbetet, vilket visar att utställningen förstods som en fortsättning på ”Dynamisch Labyrint” som hade visats på Stedelijk Museum i Amsterdam 1962.

Efter en artikel om utställningen i den amerikanska tidskriften Time Magazine blev ”Hon” föremål för världspressens uppmärksamhet.

Andy Warhol

10 februari–17 mars 1968

En utställning som ofta nämns i presentationer av Moderna Museet och dess historia är ”Andy Warhol” under revoltåret 1968, vilken var konstnärens första retrospektiva utställning i Europa. Den lever idag kvar i mångas medvetande genom den nyskapande katalogen och de sju stilrena affischerna med några av Andy Warhols slagkraftiga uttalanden och korta citat.

I teamet bakom utställningen ingick förutom Pontus Hultén, de båda assistenterna Olle Granath på museet i Stockholm och Kasper König, då bosatt i New York. Genom arkivmaterialet framträder några olika spår. Ekonomin var ett konstant problem för museet och det finns otaliga brev från Hultén och hans kolleger där man ber om ekonomiskt stöd. Ett annat spår är filmen ”Chelsea Girls” (1966), som ingick i utställningen och från 1968 är en del av Moderna Museets samling.

Det finns också ett stort antal brev från och till galleristen Leo Castelli, samt från museer som ville ta över utställningen.

Ararat – Alternativ forskning inom arkitektur, resurser, konst och teknologi

2 april – 25 juli 1976

Utställningen ”Ararat”, en akronym för ”Alternative Research in Architecture, Resources, Art and Technology”, var ett samarbete mellan konstnärer, arkitekter, tekniker, hantverkare och humanister. Den ursprungliga kärngruppen bestod av Kerstin Abram-Nilsson, Valdemar Axelsson, Lars Englund, Bo Hall, Sivert Lindblom, Lennart Mörk, Hans Nordenström och Monica Nordenström.

Konceptet för ”Ararat” började formuleras i september 1972 och utställningen kom att realiseras genom att Moderna Museet ställde lokaler och resurser till Ararat-gruppens förfogande. Dåvarande chefen för museet Philip von Schantz utsåg Björn Springfeldt till kommissarie och Per Stolpe höll i seminarier, programverksamhet och trycksaker.

Utställningen handlade om framtiden, om ett samhälle som fungerade i balans med den omgivande naturen och som hämtade sin energi från naturens energikällor. Den var tänkt att stimulera kunskapsspridning och ge impulser och inspiration till agerande, genom besökarnas aktiva deltagande. I arkivet finns bland annat en längre sammanställning, en dagbok, över vad varje utställningsdag bar med sig, liksom material kring projektets presentation på Venedigbiennalen 1976.

Flyktpunkter

4 april–27 maj 1984

Utställningen ”Flyktpunkter” producerades av överintendent Olle Granath med ett uttalat syfte att komplettera museets tidigare utställningsverksamhet, där minimalism och konceptkonst hade hamnat i skymundan. Granath besökte Sol LeWitts retrospektiva utställning på MoMA i New York våren 1978 och hade också läst Lucy Lippards biografi över Eva Hesse, som kommit ut två år tidigare.

Det blev utgångspunkten för en utställning som gav inblick i diskussioner förda mellan sju konstnärer och vänner, alla verksamma i New York mellan 1965 och 1970: Mel Boucher, Tom Doyle, Dan Graham, Eva Hesse, Sol LeWitt, Robert Smithson och Ruth Vollmer. Dan Grahams ”Pavilion Sculpture II” producerades för utställningen och finns nu placerad till vänster om museets huvudentré.

Implosion – ett postmodernt perspektiv

24 oktober 1987–10 januari 1988

”Implosion – ett postmodernt perspektiv” introducerade den postmoderna konsten för en svensk publik. Intendent Lars Nittves ambition var att åter stärka museets bevakning av samtida konst, och unga, amerikanska konstnärer upptog större delen av utställningsytan. Utställningen blev viktig för den fotobaserade konsten och videokonsten med presentationer av konstnärer som Cindy Sherman, Laurie Simmons, Sherrie Levine, Dara Birnbaum och Gretchen Bender.

Allan McCollums detaljerade instruktioner för verket ”Plaster Surrogates” (1984) vittnar om hur de till synes tomma ramarna är handgjorda konstverk med precisa placeringar. Verket presenterades i det första utställningsrummet och vittnar om en vid tiden omdebatterad konflikt mellan original och kopia.