Man som står i utställningssal omgiven av konstverk.

Pontus Hultén i utställningen Önskemuseet, Moderna Museet, 1963 Foto: Anders Engman

Pontus Hultén och Moderna Museet

Forskning och förmedling utifrån en konstsamling, ett arkiv och en boksamling.

Intresset för Pontus Hultén (1924–2006) och hans verksamhet har under de senaste åren ökat markant. Internationellt pågår mycket forskning inom utställningshistoria och utställningscuratorns praktik. Till Moderna Museet kommer fler och fler förfrågningar från forskare i och utanför Sverige när det gäller Pontus Hultén och de första tio åren av museets historia.

Projektets syfte

Sedan september 2015 arbetar vi med forskningsprojektet Pontus Hultén och Moderna Museet – forskning och förmedling utifrån en konstsamling, ett arkiv och en boksamling. Projektets syfte är inventera och bearbeta material i museets arkiv och samling med anknytning till Pontus Hultén och att reflektera över vad arvet efter det mytomspunna 1960-talet betyder för oss idag. Genom att låta forskare analysera materialet kan kunskaperna om perioden fördjupas och nyanseras. Detta forskningsprojekt är en fortsättning på den långsiktiga satsningen att initiera forskning kring Moderna Museets samling och historia och presentera den för museets stora publik genom utställningar, kataloger, artiklar, symposier och program av olika slag.

Pontus Hultén stående framför ett fönster.
Pontus Hultén i Paris, 1954 Foto: Lennart Olson © Hallands Konstmuseum
Svartvitt fotografi av Pontus Hultén och Claes Oldenburg som håller i två slangar från en stor damsugare.
Pontus Hultén och Claes Oldenburg på Moderna Museet, 1966 Foto: Hans Hammarskiöld

Vem var Pontus Hultén?

Pontus Hultén var museichef vid Moderna Museet mellan åren 1958 och 1973. Under sin tid vid museet byggde han upp samlingen och museets ryktbarhet i världen, genom utställningar som exempelvis Rörelse i konsten (1961), Fyra amerikanare (1962), Önskemuseet (1963–64) och Andy Warhol (1968). Genom sitt testamente donerade han 2005 sin konstsamling (ca 800 verk), sin boksamling (ca 7 000 volymer) och sitt arkiv till Moderna Museet.

Forskningsprojektet

Forskningsprojektet Pontus Hultén och Moderna Museet – forskning och förmedling utifrån en konstsamling, ett arkiv och en boksamling har pågått sedan hösten 2015.

Projektets första bok, Pontus Hultén och Moderna Museet. De formativa åren (2017) lanserades i samband med symposiet Lose Yourself! i februari 2017 på Stedelijk Museum i Amsterdam. Den fokuserar på åren från 1956 och fram till mitten av 1960-talet och presenterar, förutom ett förord av Daniel Birnbaum och en introduktion, fem nyskrivna artiklar om utställningarna Den inre och den yttre rymden (1965–66) och Rörelse i konsten (1961), avantgardefilm-festivalen Apropå Eggeling (1958), om Pontus Hulténs nära vänskap och samarbeten med konstnärerna Sam Francis och Claes Oldenburg, samt den pedagogiska verksamheten under museets inledande år utifrån tre utställningar. Förutom dessa fem artiklar finns en tidigare opublicerad text av Pontus Hultén själv från 1962, där han formulerade hur han önskade att det moderna konstmuseet skulle drivas.

Pontus Hultén och Moderna Museet. Från Stockholm till Paris (2022) är den andra boken och den avslutande delen i detta fleråriga forskningsprojekt. Här behandlas den senare perioden av Pontus Hulténs tid vid Moderna Museet, från mitten av 1960-talet fram till 1973, när han lämnade Stockholm för Paris. Dessutom ett antal av de projekt han arbetade med efter Moderna Museet, som är väl representerade i Pontus Hulténs arkiv.

I en längre inledning görs nedslag i utställningarna Andy Warhol (1968), Bernd och Hilla Becher (1970), utställningarna med Joseph Beuys och Günter Uecker under 1971, samt Utopier och visioner 1871–1981 (1971). Därefter behandlas i de följande kapitlen utställningarna Hon – en katedral (1966) på Moderna Museet i Stockholm och The Machine As Seen at the End of the Mechanical Age, som Pontus Hultén producerade 1968 för The Museum of Modern Art i New York. Innehållet i Pontus Hulténs boksamling analyseras och här lyfts fram några av de starka inspirationskällor som påverkade Hulténs tidiga, men även fortsatta karriär.

Den avslutande artikeln handlar om den konstskola eller det institut för högre studier i bildkonst, Institut des hautes études en arts plastiques (IHEAP) i Paris, som existerade från 1988 till 1995. Till detta publiceras en intervju med Pontus Hultén från 1971 i den franska konsttidskriften Opus International, där han reflekterade över framtidens museum.

Niki de Saint Phalle målar utsidan av Hon – en katedral med en pensel.
Från utställningen Hon – en katedral, Moderna Museet, 1966 Foto: Hans Hammarskiöld / Moderna Museet © Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely, Per Olof Ultvedt / Bildupphovsrätt 2017

Vi som jobbar med projektet

Projektet finansieras genom Kulturrådets bidrag till Centrala museers forskning. I projektgruppen ingår de interna forskarna Annika Gunnarsson (intendent grafik och teckning), Ylva Hillström (intendent förmedling) och Anna Tellgren (intendent fotografi och forskningsledare). Den externa forskaren Anna Lundström, vid Stockholms universitet, arbetar halvtid med projektet och i hennes uppdrag ingår bland annat att driva arbetet med att plocka fram material ur arkivet för presentationer i Visningsmagasinet.

Publicerad 22 april 2016 · Uppdaterad 16 november 2022