Rapport från en byggarbetsplats

Personalen i Malmö
Foto: Lars Nittve/Moderna Museet

Med bara några dagar kvar till dörrarna slås upp för Moderna Museets nya museum pågår arbetet för fullt på Gasverksgatan 22 i Malmö. Ur byggdammet växer nu ett helt nytt museum fram. Sofia Alsterhag, kommunikatör på Moderna Museet Malmö, ger här en personlig redogörelse för hur det är att vara en del av en arbetsplats mitt i sin tillblivelse.

Vi brukar skämta om att inträdesprovet på Moderna Museet Malmö är att skruva ihop sitt eget skrivbord. Klarar man det så får man stanna kvar. Faktum är att alla vi i personalen har fått börja med att skruva ihop våra egna skrivbord under vår första dag. Själv gick jag hem lycklig med blåsor i händerna första eftermiddagen, vilket kanske säger en del om min vana att använda skruvmejsel.

För att jobba på Moderna Museet Malmö måste man nämligen vara både praktisk och teoretisk, i alla fall så här i indelningsskedet. Hur det blir sedan vet vi faktiskt inte. Och det är just det som är så spännande. Självfallet finns det alltid ett uns av spänning och förväntan förknippat med att börja ett nytt arbete. Det hör till när man står inför något nytt och okänt. Men att börja på en arbetsplats som är i sin tillblivelse, i sin linda, det är något helt annat. Alla vi i personalen har fått följa byggprocessen på nära håll, sett milstolpe för milstolpe passera och känt att vi är med och formar verksamheten från början. Det är något unikt. Men låt oss backa bandet. Jag hade förmånen att vara andra person på plats, några månader efter att Magnus Jensner hade tillträtt som chef för Moderna Museet Malmö. Jag minns det tydligt: hur jag på min första arbetsdag kom till Gasverksgatan 22 och gick de tre trapporna upp till det tillfälliga kontoret mitt emot museibyggnaden. Vad som mötte mig var ett stort vitt rum som gapade tomt förutom en svart hylla med några böcker och papper i. Mot en av väggarna stod några höga smala IKEA-kartonger som skulle visa sig innehålla, ja ni gissade det, skrivbord.

Då, i början av april, andades det vackra gamla elektricitetsverket fortfarande Rooseum. På muren utanför museet syntes märken från affischeringsboxen, i de olika rummen fanns det textfragment från de senaste utställningarna och i källaren låg gamla utställningsaffischer och samlade damm. Det kändes inte riktigt som om Moderna Museet hade tagit byggnaden i besittning än. Men så innan sommaren vreds tempot upp ett varv. Bygg- lovet beviljades av Stadsfastigheter och den påbörjade byggprocessen kunde gå in i ett nytt och expansivt skede. Muren mellan entréporten och museibyggnaden revs – det kanske första symboliska steget i byggnadens metamorfos till Moderna Museet Malmö. Nu kändes det verkligen att något nytt var på väg. På vad som tidigare varit en liten innergård skulle nu fundamentet till den helt nya entrébyggnaden uppföras. Den imponerande och massiva orange perforerade plåtkuben, som Tham & Videgård Hansson Arkitekter så smart placerat som entrébyggnad. Ett samtida tillägg till det vackra gamla elektricitetsverket. Personalstyrkan fördubblades också när Carin Jönsson, assistent, och Joa Ljungberg, intendent, började under maj månad. Med kollegor i plural kändes plötsligt den blygsamma personalstyrkan som en riktig arbetsplats. Jag minns det som en speciell känsla, ordet kollegor fick en mycket starkare betydelse än på mina tidigare arbetsplatser. Kanske för att vi alla var nya och förväntansfulla. Efter semestrarna tillkom så Jan Pagh Hansen, utställningstekniker, Andreas Nilsson, assisterande intendent, och Greta Burman, intendent förmedling. Nu var alla nyckelpersoner på plats, och med uppbackning från uppmuntrande kollegor i Stockholm fortsatte arbetet med att fylla byggnaden med innehåll.

Och att fylla Moderna Museet Malmö med innehåll och hantera verksamhetens alla byggstenar är just vad vi har arbetat med sedan dess. Vi har förstått att det kanske inte är helt självklart för en utomstående, vilket också avslöjas av en av de vanligaste frågor som vi möter: vad gör ni hela dagarna, museet har ju inte öppnat än? Faktum är att det finns mer att göra i ett oöppnat museum än man kan tro. Även när det gäller de minsta av detaljer. Utställningar ska planeras och planläggas – inte bara vilka verk som ska ingå i den första samlingspresentationen utan även vilken typ av verkskyltar som ska användas. Öppningskampanjen ska förberedas med val av kommunikationskanaler, trycksaksproduktion och pressarbete. Den pedagogiska verksamheten måste planläggas och programmet kopplat till utställningarna sättas. Hela byggnaden ska få ett interiört och exteriört skyltprogram och butiken och cafét ett utbud. Klimatsystemet ska installeras och tekniken ska fungera. Och allt detta i en kontext av en fortgående byggprocess. Eftersom vårt tillfälliga kontor är granne med det blivande museet har byggprocessen alltid varit en högst närvarande del av vårt arbete. Byggnaden har under tidens gång nästan blivit som en karaktär i sig. Den andas, brummar, hostar, spottar och framförallt växer. Ändrar form och blommar ut mitt framför våra ögon. Stundtals har det varit påfrestande att ens arbetsdagar har haft en påtvingad ljudmatta, särskilt de maskiner som ger ifrån sig avgrundsljud och som gör att hela huset skakar. Men man vänjer sig, habituerar ljuden och anpassar sig. För det är ju självklart så att det inte alltid är problemfritt att vara en del av en ny arbetsplats, barnsjukdomarna finns oundvikligen där. Konstigt vore det väl annars.

Och nog är det så att det som kan upplevas som jobbigt i dag är charmigt i morgon? För jag tror nog att det hos mina kollegor på samma vis som hos mig hela tiden ligger en känsla av stolthet i bakhuvudet. En stolthet och glädje över att få vara med och påverka processen när ett helt nytt museum växer fram. Moderna Museet Malmö kommer att innebära att konstkartan för hela Öresundsregionen skrivs om. Ingen tvekan om saken. Det märks redan, om man dömer utifrån det stora intresse som riktas mot museet. Hand i hand med intresset kommer också förväntningarna. Den 26 december måste vi leverera ett museum som håller högsta kvalité i allt – från konsten i utställningssalarna till kaffet i cafét. Det är en spännande utmaning och samtidigt givetvis lite nervöst.

Därför känns det lugnande att tänka på att vi faktiskt redan har klarat av vårt allra första eldprov – Gallerinatten. Under BUBBLENIGHT mötte vi för första gången vår kommande publik. Och det fantastiska intresset, som överskred alla förväntningar, gav en rejäl energiinjektion. Moderna Museets Vänner fanns som bekant på plats och värvade drygt 70 nya lokala medlemmar, och tillsammans med den smått fantastiska summan av 3 000 personer som besökte vår platsbubbla, var kvällen inget annat än en succé. Då var det exakt tre månader kvar till Moderna Museet Malmös invigning. Nu när öppningen plötsligt ligger runt nästa hörn känns det tryggt och skönt att tänka tillbaka till kvällen i september.

Snart är det alltså dags för konsten att flytta in i de vackra lokalerna och för museet att fyllas med besökare. Minst lika spännande som det har varit att följa utvecklingsprocessen ska det bli att se hur Moderna Museet Malmö och de tre öppningsutställningarna kommer att mottas av besökarna. Och handen på hjärtat måste jag medge att jag hoppas att vi då, när vi skördar frukten av allt hårt arbete och pustar ut i vårt nya kontor inne i museet, gör det vid färdigmonterade skrivbord.

Sofia Alsterhag, kommunikatör på Moderna Museet Malmö