Förköpsbiljett krävs till utställningen Giacometti, gäller även barn och övriga med fri entré. Köp/boka biljett

Händer skulpterar i lera, sittande kvinna i oskärpa i bakgrunden.

Alberto Giacometti under arbetet med en byst av Annette Giacometti, 1962. Foto: Franco Cianetti

Marginalanteckningar

För mig är en skulptur inte ett vackert föremål, utan ett medel att komma till insikt om det jag ser, att försöka förstå vad det är som tilltalar och fascinerar mig […]. Det spelar ingen roll om en skulptur är lyckad eller inte, den är bara ett medel att tala till andra och att förmedla det jag ser.” – Alberto Giacometti

Överskridandets konst

I slutet av 1920-talet umgicks Giacometti i surrealistkretsar och träffade där Georges Bataille. Batailles avantgardetidskrift ”Documents”, som publicerades mellan 1929 och 1930, blev en viktig inspirationskälla för Giacometti. I Batailles gränsöverskridande filosofi förhärligas det låga och basala. Våld och erotik är centrala teman. 1947 illustrerade Giacometti Batailles bok ”Histoire de rats”.

Man sitter på en stol i ateljémiljö
GIacometti i sin ateljé, 1926. Collection Fondation Giacometti, Paris

Rue Hippolyte-Maindron

Efter några år i Paris fick Giacometti 1926 möjlighet att hyra en ateljé på rue Hippolyte-Maindron. Ytan var 23 kvadratmeter. Den hade jordgolv och enda värmekällan var en liten järnkamin. Vattenkran och toalett fanns på gården. Brodern Diego sov ofta på den inre balkongen, medan Alberto sov i själva ateljérummet eller på det närbelägna Hôtel Primavera. Först efter kriget hyrde han även de intilliggande rummen och fick rinnande vatten, elektricitet och en telefon installerad.

Skulptur av Alberto Giacometti.
Alberto Giacometti, Objet désagréable, 1931. Collection Fondation Giacometti, Paris © Estate of Alberto Giacometti / Bildupphovsrätt 2020

Utesluten ur surrealistgruppen!

Giacometti anslöt sig till André Bretons surrealistkrets 1930, men underkastade sig aldrig Bretons strikta riktlinjer. Genom åren uppstod djupa meningsskiljaktigheter inom surrealismen och flera olika grupperingar formerades. Rent politiskt tilltalades Giacometti av författaren Louis Aragons vänsterorienterade idéer, och han sympatiserade också med Georges Batailles anti-materialistiska variant av surrealismen. I slutet av 1934 uteslöts Giacometti ur Bretons surrealistkrets. Han kom dock att återvända till ett surrealistiskt bildspråk också längre fram i sitt konstnärskap.

Poesi och hårdkokta deckare

I Giacomettis bokhyllor trängdes omkring 1500 volymer. Han älskade att läsa, men var inte särskilt rädd om sina böcker utan ritade och antecknade flitigt i marginalerna. Poesi och politik intresserade honom, liksom konsthistoria och detektivromaner. Särskilt förtjust var han i Gallimards ”Série Noire”, en samling hårdkokta franska och amerikanska detektivromaner. Över 60 böcker från den serien ingick i hans bibliotek, däribland Ian Flemings 007.

Modesamarbeten: Elsa Schiaparelli, Coco Chanel, Jean-Michel Frank

Under 1930-talet formgav Giacometti smycken, lampor och vaser för bland andra modeskaparen Elsa Schiaparelli och designern Jean-Michel Frank. Det blev en betydelsefull inkomstkälla under en period då hans konst inte sålde särskilt bra. För Giacometti fanns vid den här tiden ingen skarp gräns mellan formgivning och konst. Även brodern Diego skulpterade och arbetade som designer.

Svartvitt fotografi av ett café med gäster.
Isabel Nicholas, Meret Oppenheim (obekräftad) och Alberto Giacometti på terrassen vid café Le Dôme, Paris 1936. Foto: Béla Bernard, 1936

CAFÉLIV — PARIS — LA ROTONDE, LE DÔME, LA COUPOLE

När Giacometti kom till Paris 1922 var caféerna Le Dôme, La Coupole och La Rotonde i Montparnasse spelplatser för otaliga intellektuella samtal. I Giacomettis vänkrets ingick många av tidens stora författare, filosofer och konstnärer. Skulptören Germaine Richier var hans skolkamrat under första tiden i Paris, och efter hennes död skrev han en kärleksfull text om hennes konst. Även konstnärerna Georges Braque, Meret Oppenheim, Balthus och André Derain hörde till vännerna, liksom filosoferna Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre och Isaku Yanaihara.

Något förfärligt hände mig på Louvren. Tidigare tyckte jag att de konstverk på Louvren som jag älskade var vackrare än verkligheten. De var ett förhärligande av verkligheten. I dag är det människorna som betraktar tavlorna som förvånar mig mer än tavlorna i sig” – Alberto Giacometti
Svartvitt fotografi
Alberto Giacometti och Samuel Beckett i Giacomettis ateljé. Foto: George Pierre, ca 1961 Bildupphovsrätt 2020

I väntan på Godot

Samuel Beckett och Giacometti träffades omkring 1937 och gick ofta på långa nattliga promenader genom Paris. Deras enda professionella samarbete var när Becketts absurdistiska pjäs ”I väntan på Godot” uppfördes på Théâtre de l’Odéon i Paris 1961. Giacometti ansvarade för den sparsmakade scenografin: ett ensamt, tanigt träd i gips.

Blyertsteckning av Alberto Giacometti
Alberto Giacometti, Blyertsteckning med Salvador Dalís verk Wilhelm Tells gåta som förlaga, 1931–33. Collection Fondation Giacometti, Paris © Estate of Alberto Giacometti / Bildupphovsrätt 2020

Kopior, kopior, kopior…

Ända sedan barndomen kopierade Giacometti bilder från tidningar och tidskrifter och reproduktioner av konstverk. Böckerna i hans bibliotek är fyllda av noteringar och teckningar i marginalerna. Över hälften av alla hans teckningar är just kopior. Ofta var det äldre konst som fångade hans intresse, men det finns även skisser av samtida kollegors verk. En av dessa skisser avbildar Salvador Dalís målning ”Wilhelm Tells gåta” från 1933, som finns att se i Moderna Museets samling.

Svartvitt fotografi
Annette och Alberto Giacometti, Jean Genet och Abdallah Bentaga i konstnärens ateljé, 1956. Foto: Isaku Yanaihara Bildupphovsrätt 2020

Giacomettis ateljé

Giacometti och Jean Genet lärde känna varandra 1954. Den öppet homosexuelle Genet levde som småkriminell och prostituerad vagabond i unga år. På 1960-talet blev han vänsterpolitisk aktivist som stöttade Black Panthers i USA, demonstrerade mot polisens våld mot algerier i Paris och tillbringade sent i livet ett halvår i palestinska flyktingläger i Jordanien. Giacometti illustrerade omslaget till Genets pjäs ”Balkongen”, som utspelar sig på en bordell. Genet kom att sitta modell för Giacometti och skrev också ”Giacomettis ateljé” (1956) om sina samtal med konstnären under de långa sittningarna.

Giacometti påkörd av berusad

Den 11 oktober 1938 blev Giacometti påkörd av en berusad amerikanska vid Place des Pyramides. Kvinnan lämnade Giacometti medvetslös med en krossad fot och körde vidare rakt in i ett skyltfönster. Olyckan gjorde Giacometti halt för resten av livet. Han återberättade händelsen otaliga gånger för vänner och bekanta och den blev en viktig del av den mytologi han med förtjusning skapade kring sig själv.

Jag vet inte om jag arbetar för att skapa något eller för att få veta varför jag inte kan åstadkomma det jag skulle vilja åstadkomma” – Alberto Giacometti

Tintoretto, Tutankhamun & Jazz

Under en resa till Italien 1920 förtrollades Giacometti av Tintorettos, Giottos och Cimabues många hundra år gamla kyrkomåleri. I Paris mötte han kykladisk, egyptisk och afrikansk konst på Louvren och Trocadéro-museet. Upptäckten av Tutankhamuns gravkammare i Egypten 1922 och offentliggörandet av de flera tusen år gamla grottmålningarna i franska Lascaux 1948 gjorde dessa urgamla kulturyttringar nya i det allmänna medvetandet. Inflytandet av dessa äldre kulturer på Giacometti och på den moderna konsten var avgörande. Jazzen var en annan viktig utomeuropeisk influens, och den så kallade négritude-rörelsen skapade medvetenhet om det koloniala förtrycket bland Paris intellektuella.

Teckning av Alberto Giacometti
Alberto Giacometti, Fem manshuvuden, ett ansikte och en kvinna framifrån, en kvinna i profil, 1965. Collection Fondation Giacometti, Paris © Estate of Alberto Giacometti / Bildupphovsrätt 2020

Kulspetspennan!

När BIC-pennan introducerades på den franska marknaden 1950 blev den snabbt en av Giacomettis favoriter. Den här typen av penna är illa sedd av många idag, men Giacometti uppskattade att den var billig, lätt att ta med och att den fäste på flera sorters underlag. Han tecknade ständigt på det som fanns tillhands: tidningar, kvitton eller servetter. Bläcket var rött, grönt, svart eller blått och Giacometti använde oftast den svarta och den blå varianten.

Mer om utställningen