Ny värld
Utställningen ”Ny värld” handlar om vår strävan framåt, genom lek och tävlan, mot förändring och utveckling men också mot något som vi sällan exakt vet vad det är. Den är uppbyggd kring en tävlingsbana i den långa korridoren i museet och innehåller bl a uppfinningsrika och uppseendeväckande farkoster/skulpturer, fotografier med instruktioner för lekar som inte kräver leksaker och en video som skildrar några episoder ur vetenskapsmannen och LSD-uppfinnaren Hoffmanns liv. Detta är den första större presentationen av Carsten Höllers verk i Norden.
Under 1900-talet har många konstnärer intresserat sig för förhållandet mellan konsten och resten av verkligheten. Det har bl a yttrat sig i konstverk där betraktarens deltagande är av största betydelse, och där hennes/hans fysiska och psykiska upplevelser stimuleras och betonas på ett direkt sätt. Carsten Höllers särskilda bidrag till detta är hans fokusering på människans beteende i allmänhet och medvetandets mentala delar i synnerhet. Han ställer oavbrutet frågor som: ”tänk om” och ”vad händer om” och utför experiment – både bokstavliga och imaginära – för att undersöka detta.
”Ny värld” handlar om människans behov av rörelse och framåtsträvan, om hennes eviga längtan efter lek och tävlan. Hos Carsten Höller är det visserligen en rörelse mot ett mål, som ofta är ett annat tillstånd, men det är viljan framåt i sig som står i centrum. ”Ny värld” består av en tävlingsbana med åtta farkoster/skulpturer i den långa korridoren, samt tre videoinstallationer och ett antal fotobaserade verk med diverse lekar som tema i utställningsrummet på plan 2. De åtta farkosterna/skulpturerna (varav två gjorts speciellt för Moderna Museet) – med titlar som ”Visselpipan”, ”Snurra”, ”Runda rutschbanan” samt ”Måsar och Lederhosen” – fungerar som fantastiska modeller som var och en erbjuder en vision om hur man skulle kunna uppnå en ny värld. En av platserna på tävlingsbanan förblir dock tom: det ska alltid finnas utrymme för det tänkbara men ännu inte materialiserade. En naturlig följd av intresset för framåtsträvan är att framtiden – i dess olika historiska, och mer eller mindre tvetydiga uppenbarelser – utgör en röd tråd i hans arbeten. I utställningen ”Glück” (Lycka), som visades i Hamburg, Köln och Utrecht 1996-97, ingick bl a ett närmast tyngdlöst och lättransporterat flygplan som även kan användas som en en-manshelikopter och ett jordgubbsland med konstgjord bevattning som kan placeras varsomhelst. På Dokumenta X presenterade han tillsammans med Rosemarie Trockel det omtalade verket ”Ein Haus für Schweine und Menschen”, ett 8 x 12 m betonghus i vilket utställningsbesökarna liggande kunde betrakta en familj grisar genom ett fönster som endast var genomsiktligt från människornas del.
Carsten Höllers metod liknar till viss del naturvetenskapens arbetssätt. Han har själv forskat kring hur insekter kommunicerar med hjälp av lukter och han använder de uttrycksformer som passar för de frågor han ställer sig för stunden. Därför är det omöjligt att karaktärisera hans arbeten i termer av stil. I jämförelse med den akademiska vetenskapen erbjuder konsten enligt konstnären ett öppnare, mer experimentellt om man så vill, fält där icke-specialiserad men människoinriktad forskning kan utföras. Konsten framstår då som en förståelseform, precis som filosofi, religion och vetenskap.
Utställningen är sammanställd av intendent Theodora Vischer, Museum für Gegenwartskunst der Öffentlichen Kunstsammlung Basel och der Emanuel Hoffmann-Stiftung och visades på Museum für Gehgenwartskunst i Basel 17 oktober 1998 – 7 februari 1999. En bildrik katalog utformad av konstnären med texter på svenska, engelska och tyska kommer att finnas till försäljning i Konstbokhandeln.