Den 1:a på Moderna: Joachim Koester

Historien om Andrée, som for mot nordpolen i varmluftsballong tillsammans med Nils Strindberg och Knut Fraenkel i juli 1897, är i sig själv märkvärdig. Expeditionen tvingades nödlanda efter bara två dagar och äventyret fick en ände med förskräckelse tre månader senare när de efter hårda vandringar på norra ishavet omkom på Vitön norr om Svalbard. Först 33 år efter förlisningen hittades expeditionen av en slump, väl konserverad i packisen. Strindberg var särskilt utvald att följa med på resan för att dokumentera strapatsen och vid bärgningen gick det häpnadsväckande nog till och med att rädda ett antal bilder ur hans kamera. Men trots fyndet av fotografierna, dagböcker och mycket annat finns det stora luckor i materialet och exakt vad som hände Andrées expedition är fortfarande en gåta.

Det var precis i detta glapp, mellan vad som kan konstateras genom fotografierna och det vi inte kan veta, som Koesters verk befann sig. Istället för att fokusera på de bilder som gick att rädda, som de flesta historiker gjort, så ägnade han sitt arbete åt de som var förstörda och bara kunde uppvisa ett visuellt brus. Dessa bilder blev grunden till en poetisk abstrakt 16mm projektion i den danska paviljongen.

My Frontier is an Endless Wall of Points (after the mescaline drawings of Henri Michaux) är ett helt nytt verk av Joachim Koester och kan betraktas som ett syskonverk till Message from Andrée. Återigen tar han avstamp i förra seklets strävanden efter att utforska okända territorier och lyfter fram en poetisk mångtydighet ur materialet. Men istället för Andrées geografiska expedition ut i världen så fokuserar Koester den här gången på senare generationers sökanden inåt, mot molekylen (Niels Bohr), språket (Gertrude Stein), det undermedvetna (Sigmund Freud) och våra sinnen (Henri Michaux).

Från början av femtiotalet gjorde Michaux (1899-1984) en stor mängd teckningar och målningar under påverkan av den hallucinogena drogen meskalin, ett medel för att komma åt de yttersta delarna av medvetandet som i normalt tillstånd är dolt och stängt. Resultatet kan nog bäst beskrivas som ett abstrakt myller av information. Teckningarna antog ofta – delvis präglade av en rastlös intensitet, delvis av en skimrande transparens – former av rutor eller nät och han fyllde repetitivt och tvångsmässigt hela pappersarken.

Det är ett urval av dessa bilder som Koester nu har fotograferat och transformerat till film i My Frontier is an Endless Wall of Points. Och på ett sätt känns det alldeles självklart att Michaux bilder blir film. Det finns en optisk tidslig rörelse i dem redan när de är statiska och konceptet till teckningarna – meddelanden från en okänd värld – har en narrativ karaktär. Men överföringen till ett rörligt medium accentuerar inte bara existerande värden utan förlöser också, både bokstavligt och bildligt, nya mönster. Filmen slår inte minst en brygga mellan det mentala och det fysiska. Som projektion uppgår teckningarna i en slags kaotisk koreografi vilket inte bara är en spegel av Michaux aktivitet vid sitt ritbord utan även för tankarna till andra repetitiva tillstånd av trance.

I linje med detta har vi valt en bild ur Koesters verk Tarantism att bli affisch på baksidan till den här texten. En ännu inte premiärvisad film där en grupp dansare går lös i maniska och oplanerade rörelser på en teaterscen och vars namn betecknar det tillstånd man försätts i efter att ha blivit biten av giftspindeln tarantula (yrsel, talsvårigheter, feber och rastlöshet). Enligt gammal syditaliensk tradition var en vild dans av okontrollerade, besatta rörelser och kramper – tarantella – det enda sättet att kurera sig. Tarantism rekonstruerar med andra ord en spirituell och psykologisk transkribering via kroppen som ligger nära Michaux aktiviteter samtidigt som det för tankarna vidare till exempelvis samtida danskulturers sätt att – med eller utan droger – släppa kontrollen över vårt tänkande och omfamna en form av automatiska uttryck.

Intressant nog skulle detta faktiskt också kunna tolkas som en diskret anvisning till oss som betraktare av My Frontier is an Endless Wall of Points. Läsningen av och interaktion med filmen är inte i första hand menad att vara rationell eller intellektuell utan, precis som en dansares rörelser, sinnlig. Att se filmen är som att göra en resa bakom ögonlocken.

Curator: Fredrik Liew