Den 1:a på Moderna: Joseph Kosuth

Naturligtvis är det vi ser själva konceptet bakom alla konstverk. Konst definieras ju inte bara av visuella kriterier utan också av konceptuella. De olika framställningsnivåerna leder till konnotationer och denotationer som i slutänden verkar krocka med varandra och kollapsa. Kosuth skapar en gåta. Dels redogör han för alla delar och vi kan följa den logiska uppbyggnaden. Dels verkar slutsatsen upplösas. Vad är det jag faktiskt ser? Stolens idé? En riktig stol? (Inte heller får vi glömma frågan om funktion och formgivning: älskar jag min favoritstol hemma på grund av symbolvärdet eller för att jag helt enkelt tycker att den är bekväm?)

Och ändå – även utan tankeleken – så är det spännande hur jag kan ”använda” upplevelsen av Kosuth i vardagslivet. ”Kosuth och Warhol: Ett utbyte” är en specialinstallation för Moderna Museet och består av fyra delar: En ”One and Three Shadows” [En och tre skuggor]av Kosuth, ett Warholcitat presenterat av Kosuth, en skuggmålning av Warhol och ett porträtt av Kosuth som Warhol gjort. Delarna framkallar känslan av en spegelsal. Vi ser en installation av en konstnär som använder ett citat från en annan konstnär, presenterar ett porträtt av sig själv av den andra konstnären och kontextualiserar olika tolkningar av vad en skugga kan vara – både som definitioner i sig själva och som hänvisningar till en målning av en annan konstnär. Jag går vilse i de komplexa betydelserna. Vad är det som visas? Vem visas?

Joseph Kosuth ”använder” – eller kanske snarare ”approprierar” – Andy Warhol. Men jag kan inte låta bli att dechiffrera en eventuellt lätt excentrisk association rent konkret rörande bruket av skuggor, som ju anspelar på Platon och skuggan som ett tecken för idévärlden. I Kosuths konstnärliga kontext kan detta uppfattas som en metaironisk kommentar till hans eget livsverk. Men kruxet är slutklämmen på ordboksdefinitionen av skugga, ”shade”: där står nämligen ”see VAIN, UNREAL”, alltså ”se FÅFÄNG, OVERKLIG”. Warholcitatet ”In the future everybody will be famous for fifteen minutes” (I framtiden kommer alla att vara kändisar i en kvart) gör installationen lite mer komplicerad. Läser man de båda citaten tillsammans verkar det hela som en ordlek. Att vara kändis är ju lite overkligt, med en nypa fåfänga. Andy Warhols konst handlar i hög grad om glappet mellan ytlig glamor och inre tomhet. Jag vill påstå att vi idag lever i en värld där det här glappet kan påträffas lite varstans i vardagen. Återgivningen av människor, fenomen eller ting via informationsteknologins filter och dess spinndoktorer skapar inte bara flera overklighetsnivåer utan också möjligheter att ”förfalska” verklighet. En persons idé skiljer sig ju från den som han eller hon är, precis som ett realistiskt porträtt inte visar personens sanna själ (som om det ens var möjligt). Vem som helst kan vara ”kändis” utan att vara känd för något annat än att vara känd…

Warhol och Kosuth kritiserar båda en formalistisk konstsyn, låt vara från lite olika utgångspunkter. Sanning genom objektiva beräkningar eller gudomlig geometri är ytlig. Warhol var en nyrealist som härmade massmedias tjatiga maskineri och önskan att ”förfalska” verkligheten med dekorativa retuscheringar innan det fanns Photoshop. Han avslöjade skillnaden mellan verklighet och simulering. Kosuth går bortom ytans gräns genom att dekonstruera det omöjliga i att hävda en och endast en sanning. Vem säger att Groucho Marx är mindre djupsinnig än Karl Marx? Vad jag kan lära mig i vardagslivet av Kosuths experimenterande är att aldrig lita på sanningens självutnämnda kolportörer.

Min spekulativa slutsats om utbytet mellan de bägge ligger i Warhols porträtt av Kosuth från 1974. Warhol ”porträtterar” Kosuth i sin typiska, patenterade stil. Men det säger egentligen ingenting om Kosuth, eller hur? Det är med sitt formalistiska varumärke som Warhol betraktar Kosuth. Vad vi ser är ett tomt skal. Jag tycker inte att man ska låta sig luras av Kosuths egen narcissistiska uppenbarelse i installationen. Han är som en skugga av sig själv. Frågan är: finns Joseph Kosuth?

John Peter Nilsson

Joseph Kosuth

Joseph Kosuth föddes i Toledo i delstaten Ohio i USA 1945. Han bor i Rom och New York. Han är en av pionjärerna inom koncept- och installationskonsten och gav impulsen till språkbaserade verk och tillägnandestrategier på 1960-talet. Kosuth har i sitt arbete systematiskt utforskat språkets och betydelsens produktion och roll i konsten. Hans undersökningar av förhållandet mellan konst och språk har nu pågått i över 40 år och gestaltats i installationer, museiutställningar, offentliga uppdrag och publikationer i hela Europa, Amerika och Asien. Till exempel har han medverkat i fem årgångar av Documenta i Kassel och sex Venedigbiennaler, där han en gång ställde ut sina verk i den ungerska paviljongen (1993).

Han har tilldelats en mängd priser och utmärkelser, bland annat följande: Brandeis Award (1990), Frederick R. Weisman Award (1991), Menzione d’onore på Venedigbiennalen (1993) samt franska statens utmärkelse Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres (1993). 1968 fick han ett stipendium från stiftelsen Cassandra Foundation. I juni 1999 gav franska postverket ut ett trefranc-frimärke för att uppmärksamma hans arbete i staden Figeac. I februari 2001 utnämndes han till filosofie hedersdoktor på Università di Bolognia. 2001 gav han ut romanen Purloined på Salon Verlag. I oktober 2003 tilldelades han Österrikes högsta utmärkelse, guldmedaljen Ehrenzeichen für Verdienste um die Republik Österreich, för sina insatser rörande vetenskap och kultur.

Hur träffades du och Andy Warhol?

Jag var på en vernissage på Kornblee Gallery i New York – jag tror det kan ha varit en utställning med Flavin – och någon klappade mig på axeln. Jag var väl i 23-årsåldern och man hade just börjat prata om mina grejor och allt det här som kallades konceptkonst. Jag vände mig om och där stod Andy och han bad om min autograf. Det var ett rätt hisnande ögonblick för en grabb, det måste jag säga.

Under vilka omständigheter gjorde Andy ditt porträtt?

Kanske ett år efter att vi träffats frågade Leo Castelli om jag ville tillhöra hans galleri. Och där ställde ju också Andy ut. Jag fick en massa uppmuntrande kommentarer från Andy i andra hand. Många skulle nog bli förvånade om de visste hur mycket han stöttade mig – och faktiskt förstod jag inte ens själv hur starkt han trodde på mitt arbete förrän efter att han gick bort. I alla fall: då, i början av 1970-talet kontaktade mig Andy genom galleriet och frågade om jag ville göra ett byte mot ett porträtt. Självklart sa jag ja.

Hur hamnade ”One and Three Shadows” hos Warhol?

Bytet var faktiskt lite krångligt. Han väntade sig en möbel som det andra han sett i den här serien, en stol eller ett bord, någonting åt det hållet. Jag gav honom skuggan för jag tyckte den var perfekt för honom och jag visste att den var ett svårt verk, samlarna hade alla tackat nej till det. Han verkade överraskad och förbryllad. Kort därefter bad han sin assistent Ronnie Cutrone (som studerat hos mig i min första klass på School of Visual Arts) att ta fram fragment av skuggor som han klippt ut ur några målningar som han jobbat på. Slutresultatet blev hans serie med skuggmålningar som vi känner till från Dia Collection. När han gjorde porträttet av mig gjorde han två målningar, en i den välbekanta Warholska 60-talsstilen och en andra i en ny målarstil som jag faktiskt inte tyckte lika mycket om. Han blev klart besviken när jag valde den torrare, mer fotografiska stilen och försökte övertala mig att ta den andra. Men jag sa nej. Flera år senare kom den andra måleriska tavlan ut på marknaden och jag ville köpa den, men innan jag hann göra det köptes den av en person som också samlar på mina verk.

Hur kommer det sig att du gjorde verket med Andy Warhol-citatet?

En vän gav mig ett exemplar av Moderna Museets katalog från Warholutställningen i födelsedagspresent runt 1968. Flera månader senare när jag började på en liten serie verk med konstnärscitat (till exempel Johns, Rauschenberg) klippte jag ur sidan för att göra verket med Warholcitatet. Förresten så var det där citatet inte det minsta känt då när jag valde det. En rolig grej är att strax efter att jag gjorde det verket kom Carl Andre förbi min ateljé på en drink sent en kväll. Han blev så upprörd när han såg verket att han slängde drinken i väggen alldeles intill det och stormade ut ur ateljén och smällde igen dörren efter sig. Tja, det var ju rätt övertygande! Många år senare frågade mig en elev om jag trodde att konceptkonst kunde vara lösningen på popkonst och minimalism och det fick mig att tänka till.

I samband med att Joseph Kosuth visas i 1:a på Moderna installeras också hans verk Freedom and Belief i korridoren vid museets samling och ute på fasaden. Verket utgörs av August Strindberg- och Selma Lagerlöfcitat, skrivna i neon. Citaten berör frågor som frihet, representativitet och parlamentarism. Freedom and Belief skapades ursprungligen för Stockholm – Kulturhuvudstad 1998 och var då placerat utanför Riksdagshuset. Verket har nu nyproducerats och förvärvats av Moderna Museet.