Den 1:a på Moderna: Valeria Montti Colque

Det är en mäktig allians som just ska ingås. Staden ska knyta band med makten. Alla äktenskapliga allianser grundar sig inte på romantik, kanske inte heller denna. Den stora staden och makten har alltid varit varandras makar. Det är i staden makten oftast finner grund för sin maktutövning.

Valeria Montti Colque skapar bilder av de gestalter som representerar våra mänskliga egenskaper, dygder och uppfattningar. I hennes bildvärld möter vi karaktärer hämtade ur världens alla trossystem och idévärldar; gudar, mytologiska figurer, hjältar och magiska andar, förkroppsliganden av människans tro och hopp om en mening med vår existens. Det kan vara Jesus frälsaren, Ikaros som bränns av solen, krigsgudar som vredgas. Alla lever de sida vid sida med människorna i Valeria Montti Colques bildvärld. Kanske kan man tycka att de inte hör ihop i samma värld. Men det handlar inte om enskilda trossystem och tankekomplex utan om de enskilda människorna.

Valeria Montti Colque gick ut Kungl. Konsthögskolan år 2004. Hennes uttryck skilde sig onekligen från de flesta andra elevernas. Hennes konst höll sig inte till den vita kubens väggar eller golv. Jag tror att hon aldrig ens brytt sig så mycket om att förhålla sig till ”den vita kuben” – det älskade och hatade rum som konstnärer allt som oftast tvingas förhålla sig till. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att Valerias konst inte förhåller sig till rum, den äter rum. Den växer ut ur rum. Den tycks alltid vilja ut och vidare. Valerias konst är en växande kraft som inte låter sig hålls fast i konstens rum. Den kan starta där men det kommer snart att röra sig vidare. Ut på gatan. Ut i samhället. Ut bland människorna. Just samarbetet med andra människor är centralt i Valeria Montti Colques konstnärskap. Tillsammans med andra konstnärer, musiker, performancekonstnärer, släkt och vänner väcks hennes bilder till liv. I samarbetet med andra skapas också något helt nytt utanför konstnärens kontroll. Hennes bilder blir självständiga individer. Valeria har varit aktiv i flera konstellationer som arbetar med performance, bland annat Dragons och The Tranzformers.

På sätt och vis speglar hennes konst rätt krasst samhällets utveckling runt omkring oss. Ekonomiexperternas drömmar om evig tillväxt i en värld där skillnaden mellan begär och behov verkar vara på väg att suddas ut reflekteras på ett otäckt vis i Valeria Montti Colques konst. Valeria konsumerar. Hon äter upp resterna av vår konsumtion. Hon spottar ut dem och bildar något säreget nytt. Vårt samhälles osynliga monster får kropp, skelett, kött och hud av stål, kisel och plast.

Beredskapen att tillgå våld för att nå våra mål som enskild individ eller som kollektiv lurar alltid i bakgrunden. Militären som gestalt återkommer ständigt i Valeria Montti Colques föreställningsvärld; generalen, den enskilda soldaten, gerillasoldaten. Alla de som tog till vapen för att göra sina röster och idéer hörda tränger sig fram mot oss åskådare vart än vi vänder oss i hennes konst.

Valeria Montti Colque är född 1978 i Stockholm av chilenska föräldrar. De lämnade Chile 1974 och fann en ny hemvist i Sverige. Med sig hade de erfarenheter av den latinamerikanska kulturen och traditionen och visionerna från 60-talets Latinamerika.

Ett Latinamerika med erfarenheter av vad kampen om makten kan åstadkomma. Erfarenheter som delas av många människor som bor i Sverige men som vi dock sällan talar om. Sverige är landet som inte fört krig sedan 1700-talet. Min generation ”Svenssons” har växt upp i en värld där krig endast fanns på TV.

Valeria Montti Colques utställning sammanfaller med utställningen Tid & Plats: Rio de Janeiro 1956 – 1964. Den tar plats i gallerierna strax intill. Utställning visar den våg av nya konstnärliga uttryck som sköljde över Brasilien och i synnerhet Rio de Janeiro vid 1950-talets mitt. Främst syns här den neokonkreta bildkonstens frammarsch. En icke föreställande konst som består av abstrakta geometriska kompositioner. Utställningen speglar den sjudande konstnärliga aktiviteten i Brasilien fram till just 1964, det år militären tog makten i en kupp och flera av konstnärerna flydde landet. Förutsättningarna förändrades. Konstlivet avstannade. Utställningens curator professor Paulo Venancio Filho har en teori. Den abstrakta geometriska konsten var för Rio vad surrealism var för Paris säger han. Surrealismen uppstod i det gamla rationella Europa. I Rio de Janeiro, en stad som moderniserats och urbaniserats dramatiskt under 1950-talet, blev de nykonkreta konstnärernas vision om en abstrakt geometrisk konst rent surrealistisk. Det organiserade, välordnade blev surrealistiskt.

Valeria Montti Colque och flera andra samtida konstnärer som vuxit upp under våra västerländska överflödssamhällens topp verkar reagera på samhället med drag som i det närmaste kan beskrivas som surrealistiska. En våg av ny konst med surrealistiskt anslag har kommit under de senaste åren. Den enskilda människans fantasier, drömmar och mardrömmar har i konsten fått ta fysisk form. Valeria Montti Colques erfarenheter verkar ha gett henne en grund för att skapa en särdeles speciell värld – en värld som ingen annan. Välkomna till vårt vinterbröllop.

Ulf Eriksson