Biografi Lee Lozano

1930
Lenore Knaster föds i Newark, New Jersey som enda dotter till Rosemond och Sidney Knaster. Föräldrarna har judisk bakgrund, men är inte utövande. Fadern arbetar som inköpare av möbler.

1944
Växer upp i amerikansk medelklassmiljö. 14 år gammal väljer Lenore att istället kalla sig för Lee.

1948–51
Studerar naturvetenskap och filosofi vid universitetet i Chicago. Tar examen 1951 med en bachelor of arts i humaniora.

1952–55
Börjar 1952 att arbeta vid designavdelningen på Container Corporation of America (CCA). Under ledning av Walter Paepcke kom CCA att arbeta tillsammans med välkända arkitekter, konstnärer och grafiska formgivare som Herbert Bayer, Walter Gropius och Henry Moore för att skapa framgångsrika reklamkampanjer.

Vid Container Corporation of America möter hon sin blivande man, den mexikansk-amerikanske arkitekten Adrian Lozano.

1956
Börjar studera konst vid The Art Institute of Chicago. I augusti samma år gifter hon sig. Paret flyttar in i ett hus ritat av Mies van der Rohe vid 900 Lake Shore Drive i Chicago.

1957
Går i psykoanalys under två år framöver.

1959
Elevutställningen School of the Art Institute 80th Annual, besöks av Storbritanniens drottning Elisabeth II. De lokala tidningarna rapporterar om hur drottningen stannat till och beundrat Lozanos målning Seated Figure.

1960
Efter avslutad utbildning reser hon med sin man till Europa där de besöker Spanien, Frankrike och Italien. Adrian Lozano fortsätter till England, men Lee stannar i Florens. När det är dags att återvända hem reser hon istället till New York och paret skiljer sig efter fyra års äktenskap.

Målar nu expressionistiska stilleben med aggressiva undertoner.

1961
Flyttar till en studio på 53 West 24th Street i New York.

Söker upp Richard Bellamy som hon tidigare träffat i Chicago. Bellamy hade året innan, med finansiellt stöd av affärsmannen Robert Scull, startat Green Gallery på 15 West 57 Street i New York. Green Gallery blev tidigt känt för att introducera unga okända konstnärer. 1961 och 1962 visar Green Gallery bland andra Claes Oldenburg, Tom Wesselman, Lucas Samaras och James Rosenquist. Richard Bellamy och Lozano kom att bli nära vänner och senare också arbeta tillsammans genom hela hennes tid i New York.

Genom Bellamy träffar hon Hollis Frampton och Carl Andre som var goda vänner. Hon umgås hon nu särskilt med Frampton och Andre men också med Sol LeWitt, Robert Morris, Vito Acconci och Stephen Kaltenbach.

Tecknar mycket. Motiven är ofta hämtade från ateljén.

1962–63
Delar intresset för readymades med Carl Andre och finner tillsammans med honom föremål på New Yorks gator.

Hennes surrealistiska teckningar och målningar har både en sexuell laddning och inslag av våld. Påbörjar 1963 sina storskaliga verktygsmålningar.

1964
Medverkar i februari, som en av få kvinnor, i utställningen Contemporary Erotica på Van Bovenkamp Gallery i New York. Andra konstnärer som deltog i utställningen var Lucas Samaras, Tom Wesselman, Jean Cocteau, Marisol och Salvador Dalí.

lyttar efter en tid in i ett loft på 60 Grand Street, nära Canal Street och Bowery.

Visar i slutet av oktober ett antal målningar på Green Gallery tillsammans med Richard Smith, Donald Judd, Mark Di Suvero, Neil Williams, Dan Flavin och Miles Forst. Judd har precis börjat visa sina ”specific objects” och Lozano visar de storskaliga abstraherade verktygsmålningar hon påbörjat föregående år.

1965
Deltar med verktygsmålningar i ytterligare en grupputställning på Green Gallery. Bellamy planerar att i september presentera Lozanos första separatutställning, men den ställs in då galleriet tvingas stänga av finansiella skäl. Bor nu tillsammans med Hollis Frampton.

Påbörjar en serie abstrakta målningar, uppdelade i flera pannåer där geometriska och stereometriska former suggererar rörelse.

1966
Den 5 november, på Lozanos 36-årsdag, öppnar hennes första separatutställning Nu på Bianchini Gallery som drivs av Dorothy Herzka på övre Manhattan i New York. Där visas de abstrakta målningar hon påbörjat 1965 och utställningen får bra recensioner i tidskriften Art News.

Medverkar i öppningsutställningen Normal Art vid The Lannis Museum of Normal Art tillsammans med ett flertal konstnärer som vid den här tiden arbetar konceptuellt, däribland Carl Andre, Jo Baer, Walter De Maria, Dan Flavin, Dan Graham, Eva Hesse, Donald Judd, On Kawara, Robert Morris, Claes Oldenburg, Robert Ryman, Robert Smithson, Frank Stella och Sol LeWitt. The Lannis Museum of Normal Art grundades på initiativ av Joseph Kosuth som också var ordförande i stiftelsen.

1967
Inleder serien Wave Paintings och möter i slutet av året den tolv år yngre konstnären Dan Graham. Börjar nu registrera och dokumentera vardagliga händelser och personliga upplevelser parallellt med måleriet. I fortsättningen kommer hon att referera till dessa undersökningar som Pieces.

1968
Medverkar i maj i en grupputställning tillsammans med Bob Gordon, Robert Ryman och Robert Stanley vid The Contemporary Art Center i Cincinnati, Ohio.

Mottar i december ett stipendium från The Cassandra Foundation på 2 000 dollar. Använder pengarna året därefter för projektet Investment Piece.

1969
Visar i februari sin första utställning i Europa på Galerie Ricke i Köln och deltar senare under hösten i en samlingsutställning på galleriet. Rolf Ricke öppnade galleriet 1968. Han blev tidigt känd för att han bland annat introducerade amerikanska samtidskonstnärer som arbetade inom minimalism, postminimalism och processkonst. I mars bjuds Lozano in av Lucy Lippard för att medverka i utställningen Art/Peace Event vid The New York Shakespeare Festival Public Theatre. Där visas för första gången ett av hennes textbaserade instruktionella [?] verk, Piece, daterat 28 februari 1969. Inleder i april Dialogue Piece som publiceras redan i juli av Vito Acconci i tidskriften 0–9.

Medverkar i Number 7 på Paula Cooper Gallery, en konceptorienterad utställning curerad av Lucy Lippard och Bob Huot. Visar de textbaserade verken Grass Piece och No Grass Piece. I utställningen deltar även Sol LeWitt, Richard Serra, Bruce Nauman och Joseph Kosuth. Art & Language, Walter De Maria, Dan Graham och Ed Ruscha medverkar med tryckt material.

Den 10 april deltar hon i The Art Workers Coalitions (AWC) första (och sista) publika utfrågning vid the New York School of Visual Arts för att diskutera konstvärldens sociala och politiska ansvar. Syftet var att arbeta för reformer vid New Yorks konstmuseer och särskilt på MoMA (Museum of Modern Art). Främst gällde kraven större representation av kvinnliga, färgade och homosexuella konstnärer vid museerna. Upp emot 300 personer närvarar. Utöver Lozano talar bland andra Carl Andre, Dan Graham, Hans Haacke, Lucy Lippard och John Perrault. AWC upplöses i slutet av 1971, men Lozano avbryter sitt engagemang redan efter uppropet i april som en fortsättning på det tidigare inledda konceptuella verket General Strike Piece.

Medverkar i 8 Painters på Watson Gallery vid Wheaton College i Norton, Massachusetts. Inför utställningen blir konstnärerna ombedda att skriva en text och Lozano som vid tiden var på väg bort från måleriet skriver: ”Jag får frågan vad måleriet har för relevans … Nästan varje gång jag frågat mig detta på sista tiden har jag svarat med att göra en målning. Man frågar genom att tala. Man svarar genom att göra. (Man uttrycker sig kärnfullt genom att skriva.)”

1970
Medverkar i ett antal utställningar i Tyskland, bland annat på Suermondt-Ludwig-Museum i Aachen. Dan Graham återger Dialogue Piece i publikationen End Moments. Lozano färdigställer serien Wave Paintings och visar i december målningarna i en separatutställning på Whitney Museum of American Art i New York. Konceptualiserar ett antal redan existerande abstrakta målningar genom att perforera dem, och upphör sedan helt med måleriet.

1971
Bjuds i januari in av Charlotte Townsend för att medverka i utställningen Infofiction på Nova Scotia College of Art & Design, Halifax. Detta var enda tillfället då bara Language Pieces visades. Titeln Infofiction anspelar på MoMA:s utställning Information, curerad av Kynaston McShine sex månader tidigare. Utställningen som fokuserade på koncept- och processkonst presenterade endast ett fåtal kvinnliga konstnärer och Lozano var inte inbjuden att delta. I augusti inleder hon undersökningen Boycott Piece. Syftet var att under cirka en månad undvika alla samtal med kvinnor, för att sedan “make communication better than ever” (kommunicera bättre än någonsin). Projektet drog ut på tiden och Lozano kom att för resten av sitt liv, i möjligaste mån, undvika att tala med kvinnor.

Föreläser i juli vid Nova Scotia College of Art & Design, Halifax. I slutet av året vräks hon från loftet på Grand Street.

1972
Lisson Gallery i London skjuter upp Dan Grahams första separatutställning för att istället visa Lozano i Infofiction II. Hon förväntas presentera de Language Pieces som ingick i Infofiction föregående år, men visar istället som enda verk en kvadratmeter sand som strukits av en industriell pensel. Besökarna är inbjudna att skriva i sanden men ingen vågar.

Redigerar sina anteckningsböcker och lämnar förmodligen New York senare under året.

1973–81
Kallar sig nu för Leefler. Reser till Belgien och London. Lite är känt om vad hon gör under dessa år och hon hör sällan av sig till sina tidigare vänner. Hon tycks, efter att ha lämnat New York, tappa fotfästet och går allt längre in i en värld av astrologi och naturvetenskap.

1982
Flyttar till Dallas, 52 år gammal, för att bo hos sina föräldrar. Kallar sig nu bara E. Samma år visar P.S.1 i New York hennes verk i Abstract Art of the Sixties. Utställningen blir ett steg i återupptäckten av Lee Lozanos konstnärskap.

1988
Fadern, Sidney Knaster, dör.

1990
Modern, Rosemond Knaster, dör. Lozano har nu ingen inkomst utöver de pengar som tillsänds henne då en målning säljs i New York, och hon vräks efter en tid från sin lägenhet.

1994–98
Hennes verk visas på ett antal utställningar i USA, men hon deltar inte själv i arbetet med dessa. Wadsworth Atheneum i Connecticut visar utställningen Lee Lozano/Matrix:135 där serien Wave Paintings och ett stort antal Language Pieces presenteras tillsammans för första gången. I slutet av 1998 gör hon ett frågeformulär som Language Piece, ställt till konsthandlarna Jaap van Liere och Barry Rosen, gällande reglering av försäljningar av hennes verk.

1999
Lee Lozano dör i cancer den 2 oktober. Hon begravs, enligt sin bestämda vilja, under en omärkt gravsten på Southland Memorial Park i Dallas.