P O Ultvedt

I P O Ultvedts värld finns inga konstanter. Allt är i rörelse. Det gnisslar, slamrar och skrapar. Redan på 1950-talet började Ultvedt (1927-2006) experimentera med rörliga element i film, skulpturala objekt och mobiler. Borgerlighetens möblemang får ett eget liv. Här spelar vardagslivets rotborstar, flugsmällor och mormors hårkammar huvudrollerna i små mekaniska kammarspel. Titlar som Hushållsapparat och Tavelförstörare vittnar om en frisk upprorsanda riktad mot samtidens heliga kor, och om en stor portion humor.

När konstnären Öyvind Fahlström skrev en artikel om kollegan 1961 konstaterade han att dadaismen sopat bordet rent från konventioner. Nu återstod att ”kanalisera möjligheternas flyktiga lysgas”, enligt Marcel Duchamps terminologi. Fahlström avslutade artikeln med ett enkelt konstaterande: P O Ultvedt är ”en man full av lysgas”.

P O Ultvedts fenomenala hantverkskunnande och idé-rikedom kom väl till pass i många av Moderna Museets projekt under 1960- och 70-talen. Vi finner honom i teamet bakom såväl rekonstruktionen av Tatlins torn som i Niki de St Phalles och Jean Tinguelys väldiga installation HON (1966), och i arbetet med att skapa repliker av Marcel Duchamps verk. Sitt internationella genombrott fick han 1961 med en av sina samtidigt lekfulla och smått aggressiva trämaskiner i den legendariska utställningen ”Rörelse i konsten” som visades i Holland, Danmark och Sverige. 1962 är han med och inviger den nybyggda nordiska paviljongen i Venedig med ett falurött mobilt megabygge i trä. Året därpå ställer han ut på Alexander Iolas Gallery i New York, och dyker samtidigt upp i Robert Rauschenbergs rullskridskobalett Pelican på America on Wheels Scating Rink i Washington.

En tongivande kraft i Moderna Museets tidiga historia har avlidit.

P O Ultvedt 1927-2006

P O Ultvedt var en av de starka och drivande personligheter som satte konsten och Moderna Museet i rörelse under det beryktade 60-talet. Med den omtalade utställningen Rörelse i konsten 1961 förvandlade han tillsammans med dåvarande chefen Pontus Hultén, konstpedagogen Carlo Derkert samt ingenjören Billy Klüver ett knappt treårigt Moderna Museet till händelsernas centrum med hela världens nyfikna ögon på sig. P O Ultvedt deltog med sina mekaniska, lekfulla skulpturer, han var aldrig intresserad av synen på konsten som något musealt, skapt för evigheten, utan såg den som en process, en lek eller en aktion. Samtidighet är ett nyckelord som passar både Ultvedt och det experimentella museet på 60-talet.

I Pontus Hulténs och Hans Nordenströms kultfilm En dag i staden från 1958 spelade P O Ultvedt huvudrollen och Jean Tinguely en biroll. I samarbete med Ulf Linde gav han sig i kast med Marcel Duchamps konstnärskap och 1963 deltog han i Robert Rauschenbergs rullskridskobalett i New York. 1966 var det återigen dags för en händelse som konstpubliken sällan glömmer. Niki de Saint Phalles Hon – en katedral skapades i samarbete med Ultvedt och Jean Tinguely.

Tidigare under hösten visades på Galleri Lars Bohman en utställning med Ultvedts verk tillsammans med två konstnärsvänner: framlidne Elis Eriksson samt Dan Wolgers. Till vernissagen dök även en överraskande pigg Pontus Hultén upp.

I författaren Leif Nyléns bok Den öppna konsten, nämns Ultvedts namn frekvent. Såhär skriver han om Ultvedts verk:

”den sinnrika, lekfulla ironin i hans rörliga skulpturer är förenad med ett slags kulturdemokratiskt patos. Om de kunde prata inbillar jag mig att de skulle låta ungefär som en dikt av Sandro Key-Åberg eller Erik Beckman”.

Curator: Cecilia Widenheim