Christodoulos Panayiotou

Vad är det som gör att vi upplever oss vara en del av en viss nation eller tillhöra en särskild grupp, och när bryts denna gemenskap? Hur skapas kollektiva berättelser och hur manifesteras dessa visuellt?

Christodoulos Panayiotou har en bakgrund inom dans, performance och antropologi. Han sammanväver forskarens och koreografens metoder i sin praktik, där olika former av utbyten och maktrelationer ofta står i fokus. Cyperns komplexa historia har varit en källa för flera av hans arbeten. Som när finanskrisen ägde rum och republiken Cypern införde euron 2008, då konstnären samlade det totala antalet cypriotiska pund, öns utgående valuta, till en skulptural formation. Populärkulturens former, innehåll och symbolik är ett tema Panayiotou ofta återkommer till. I ett projekt nyligen skapade han suggestiva objekt utifrån ett antal röda mattor, tidigare använda för ceremonier vid stora prisutdelningar i Hollywood.

Flera av verken i utställningen tar sin utgångspunkt i arkivmaterial. I undersökningar av bilder ur statliga arkiv, som exempelvis fotografier av officiella framträdanden och statsbesök, utforskar Panayiotou politiska ritualer och ceremonier på Cypern, och visar hur republikens självbild konstruerades under den laddade tid som följde efter öns självständighet från Storbritannien 1960. Han kallar sviten av fotografier Uppfinnandet av det antika, Uppfinnandet av tradition, Uppfinnandet av folklore (2011). Efter delningen av Cypern 1974 till dess nuvarande form omgav sig republikens förste president, den grekisk-ortodoxa ärkebiskopen Makarios III, med gester och föremål som bidrog till att skapa den offentliga berättelsen om en ny politisk era. Serien Nytt ämbete (2012) vittnar om denna historiska fas.

Utställningstiteln ”Dagar och sekler” parafraserar arkeologen Einar Gjerstads memoarbok ”Sekler och dagar: med svenskarna på Cypern 1927-31” (1933) från den svenska arkeologiska expedition som genomförde stora utgrävningar på Cypern. Enligt en överenskommelse mellan den svenska staten och kolonialmakten Storbritannien packades hälften av de framgrävda terrakottaföremålen och fraktades med båt till Sverige. Under sin tid som stipendiat på Iaspis i Stockholm gjorde Panayiotou research i det fotografiarkiv som ingår i Cypernsamlingen, idag en del av Medelhavsmuseets samling.

Ett specifikt fotografi av transportlådor med antikviteter redo att lämna Kyrenias hamn, fångade först min uppmärksamhet. Det är en mycket laddad bild som omfattar flera lager av det jag är besatt av, såsom etableringen av arkeologi som ett modernt fundament för nationalstaten; kolonialism och symbolisk dominans; materialitet och negativ närvaro. När jag sedan gick igenom uppteckningen, insåg jag hur sällsynt och värdefullt materialet är, och vilken roll arkeologiska utgrävningar hade i konstruktionen av Cypern-bilden under det tidiga 1920-talet, och som en projektion åter till antiken.

Moderna Museet presenterar ett nytt stort golvverk av Panayiotou – Dagar och sekler (2013). Det består av terrakotta, ett material han tidigare utforskat i Havet (2012), för Documenta 13. Under tillverkningen av terrakottaplattorna i konstnärens födelseort Limassol, användes saltvatten från Medelhavet istället för kranvatten. Verket får ännu ett betydelselager i mötet med Moderna Museets arkitektur och dess material: björk, ek och kalksten – material valda av byggnadens spanske arkitekt Rafael Moneo som en spegling av det nordiska.

I sina val av material understryker Christodoulos Panayiotou hur nationella symboler vid sidan av naturresurser fungerar som moderna mytologiska motorer. Koppar – cyprium, ”metallen från Cypern” på latin – spelade till exempel huvudrollen i Priset på koppar, en skulptur från 2012. Mosaik är en av Medelhavsområdets allra äldsta tekniker, och i Utan titel (2012) har konstnären tagit isär mosaiker med uråldriga teman för att sedan foga dem samman med stenarna kromatiskt arrangerade. En monokrom målning i bladguld, Utan titel (2013), för tankarna till bysantinska ikoner men här i abstrakt form och avskalad från religiösa motiv. Om man ser till de olika materialens geopolitiska betydelser ter sig fotografierna från den cypriotiska statens bildarkiv som en högst gångbar valuta. Och i den statliga turistbyråns gestaltning av antik myt och cypriotisk folklore framträder bilder som speglar hur nuet är med och formar det förflutna.

Genom att iscensätta idén om kulturexport och orkestrera medieflödets egen dramaturgi, omformulerar Panayiotou frågor om nationalitet, koloniala strukturer och representation på ett sätt som tar denna komplexa tematik långt utanför Medelhavsområdet.

Christodoulos Panayiotou

Christodoulos Panayiotou, född 1978 på Cypern. Bor och arbetar i Limassol, Cypern och Paris, Frankrike.

Separatutställningar i urval

Casino Luxembourg, Luxemburg city, Luxemburg; Center for Contemporary Art, Kitakyushu, Japan; Centre d’art contemporain de Brétigny, Brétigny-Sur-Orge, Frankrike; The Contemporary Art Museum, St. Louis, Missouri, USA; Museum of Contemporary Art, Leipzig, Tyskland; Kunsthalle Zürich, Schweitz och Cubitt, London, Storbritannien.

Grupputställningar i urval

Documenta 13, Kassel, Tyskland; CCA Wattis Institute for Contemporary Arts, San Francisco, USA; Foundation Joan Miró, Barcelona, Spanien; Witte de With, Rotterdam, Nederländerna; Bonniers Konsthall, Stockholm; Philadelphia Museum of Art, Philadelphia, USA; Ashkal Alwan Center for Contemporary Arts, Beirut, Libanon; Artist Space, New York, USA, Museum of Contemporary Art, Miami, USA.

Panayiotou mottog DESTE-priset år 2005 och The Future of Europe Prize, Museum of Contemporary Art, Leipzig, Tyskland 2011. Han var IASPIS-stipendiat i Stockholm 2009.

Curator: Matilda Olof-Ors