Filmprogram

14 november–17 december 2023

Kapitel två presenterar platser när och fjärran genom arvet efter jazzlegenderna Sun Ra (1914–1993) och Alice Coltrane (1937–2007). Först ut är konstnären Cauleen Smiths (f. 1967) film ”Space is the Place (A March for Sun Ra)”. Detta projekt utgår ifrån den banbrytande musikskaparen Sun Ras arbete, i vilket afroamerikansk historia, science fiction och poesi kanaliseras till en ny vision om framtiden. Ra var en nyckelfigur inom afrofuturismen, som genom fantasy och science fiction gestaltar historien om slaveriet och förtrycket av svarta.

Smith visar när Rich South High Schools marschorkester gör ett spontant framförande av Sun Ras komposition ”Space is the Place”. De unga musikerna låter sig inte avskräckas av ösregnet och de påtagligt förvirrade åskådarna, utan spelar, sjunger och dansar med stor entusiasm till Sun Ras alltjämt mäktiga trumbeat.

Space is the Place (A March for Sun Ra) (11 min, 2011)
av Cauleen Smith

Space is the Place (85 min, 1974)
av Sun Ra

Pilgrim (2017)
av Cauleen Smith

19 december 2023–28 januari 2024
Filmprogrammets tredje kapitel djupdyker i den amerikanske konstnären och filmskaparen Tony Cokes (f. 1956) verk. Cokes började under 1980-talet att arbeta med videoessäer utifrån ett starkt intresse för våra känslomässiga upplevelser av färg och ljud.

Han kombinerar befintligt material från olika källor som dokumentärfilm, akademiska texter om svartas historia, och elektronisk musik och popmusik.

I sitt arbete ifrågasätter Cokes representationer av ras och undersöker housemusikens framväxt inom afroamerikanska samhällen under slutet av 1970-talet i Chicago, men också musikens roll i att etablera vår gemensamma kulturhistoria.

Black Celebration: A Rebellion Against the Commodity
av Tony Cokes (17 min, 1988)

Mikrohaus, or the black atlantic?
av Tony Cokes (31 min, 2006–2008)

1!+: a dubstep primer
av Tony Cokes (37 min, 2001)

30 januari–10 mars 2024
I den anda av improvisation och dialog som utmärker denna utställning visas två filmer ur Moderna Museets samling som lyfter leken konstnärer emellan – kollektiva experiment som kameran tycks ha fångat i stunden. De båda filmskaparna har gemensamt att de behandlar kameran som en engagerad deltagare snarare än en neutral observatör.

Charles Atlas (f. 1949) är en pionjär inom dans och performance för kameran. I ”From an Island Summer” följer han koreografen Karole Armitage och hennes dansare under ett par augustidagar längs strandpromenaden på Coney Island och genom gatorna kring Times Square.

Robert Breers (1926–2011) ”Pat’s Birthday” skildrar firandet av poeten Patty Mucha i sällskap av hennes make konstnären Claes Oldenburg och en vänkrets av konstnärer och scenpersonligheter. Oldenburg hade undertidigt 1960-tal arbetat med happenings i New York när han och Breer beslöt sig för att göra en film tillsammans. Han planerade en serie upptåg i anslutning till födelsedagsfirandet i parets sommarhus och gav Breer fria händer med kameran.

Curator: Lena Essling

From an Island Summer
av Charles Atlas (13 min, 1983–1984)

Pat’s Birthday
av Robert Breer (13 min, 1963)

12 mars–7 april 2024
Vad händer om sängen blir en plats för skydd och tillflykt, instängning och lockdown, spekulation och skitfiktioner? Michelangelo Miccolis, performancekonstnär och curator, och nick von kleist, konstnär och performanceproducent, svarar:

”Vi, Michelangelo och jag, har varit fast i karantän och hållit oss sysselsatta genom en uppsjö av filmnostalgi. Vi tyckte att det var tråkigt att bara se om filmer, så vi började titta på dem med undertexter som vi hade laddat ner från andra filmer och tv-program. Ett av våra första experiment var att titta på ”Lost in Translation” (2003) med undertexter från Ingmar Bergmans ”Persona” (1966). När Scarlet Johanssons ansikte dök upp på skärmen med undertexten ’Elisabet Vogler’ pausade vi omedelbart filmen och brast ut i skratt åt den slumpmässiga synkroniciteten och absurditeten i det nya collaget.

Detta blev början på ett ständigt växande arkiv med denna och andra textningar, från ”Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv” (2010), ”Djävulen bär Prada” (2006), ”Inland Empire” (2006), ”Scener ur ett äktenskap” (1973), Crimes of the Future” (2022), och många fler. Även med detta växande oavsiktliga arkiv återvänder vi hela tiden till Elisabet Vogler.

Den här processen handlar om att se, och om att extrahera och blanda det vi väljer att minnas och arkivera, och hur det sätter ramarna för vad vi kan förmedla. Denna slumpvisa fanfiction är egentligen bara det, en omtolkning och registrering av vår upplevelse, medan vi bollade namnet Elisabet Vogler mellan oss.”

shitfictions

av Michelangelo Miccolis och nick von kleist (Slumpmässig och kontinuerlig, 2020-idag)

23 april–16 juni 2024
En nyckelfigur i Bouchra Khalilis filminstallation ”Twenty-Two Hours” är den franske författaren och politiske aktivisten Jean Genet, som besökte USA mellan mars och maj 1970. Han var där på inbjudan av Svarta pantrarna, en marxistisk Black power-organisation som grundades 1966.

I filmen undersöker Quiana och Vanessa, två unga afroamerikanska kvinnor från Cambridge (USA), Genets besök i New Haven. De unga kvinnorna är på samma gång berättare och filmredigerare, och kombinerar fragment av bilder, ljud, historier och filmmaterial för att skildra Genets engagemang i Svarta Pantrarnas parti. Samtidigt berättar Doug Miranda, en framstående före detta medlem av Svarta pantrarna som var med och organiserade Genets turné längs den amerikanska östkusten, om sina möten med den franske författaren och om sin egen roll i partiet.

I ”Twenty-Two Hours” ställs frågan: vem kan vittna om vad som hände? Är det Genet, som sa att han kom till USA för att vittna om den repression som partiet fick utstå? Är det Doug Miranda, som vittnar om den befrielsekamp han vigt sig åt? Eller är det Quiana och Vanessa, som åtar sig att frammana befrielsekampens historiska spöken?

Twenty-Two Hours

av Bouchra Khalili (43 min, 2018)