Udda veckor: Otmar Thormann

De senaste årens bilder har alstrats genom drömmar och minnesfragment från det förflutna, från barndomen. Från åren efter kriget, då nazismens ideologi obönhörligt konfronterades med dem som länge försvarat den. Människor som nu fått plikta för detta genom lemlästning och själsligt lidande. När barnet Otmar – vattenkammad, med en hårt dragen sidbena – mötte de forna soldaterna, dessa nazismens sargade företrädare; de som i blind lydnad offrat sin kropp och småningom besviket förkastade tron på den härskande rasen, blev de till bilder som reflexmässigt naglade sig fast i hans sinne.

Årtionden senare trängde fragmenten från det förflutna – inledningsvis enbart som kusliga former som först var svåra att härleda. Småningom kunde han i lera forma en människoliknande figur som sedan fotograferades i svagt ljus, i det dunkel där drömda upplevelser förenar sig med det som kallas verklighet. Resultatet blev en samling unika bilder, omöjliga att upprepa. Ogörliga att åter utföra, eftersom den kemiska förening som framkallningsvätskor och tonbad tillsammans utgör, aldrig svärtar och färgar ett fotopapper två gånger på samma sätt. Otmar Thormanns bilder är aparta, de liknar ingen annans. De ser heller inte ut som andra fotografier.

Född i Österrike, under naziregimens sista år, kom Otmar Thormann till Sverige under 1960-talet och sökte kontakt med svenska fotografer. Under en följd av år inspirerades han av både amerikanska och svenska bildskapare, deltog i samlingsutställningar och medverkade i olika konstellationer innan det centraleuropeiska arvet uppenbarade sig i form av den tjeckiska mellankrigstidens bildkonst.

Otmar Thormanns konstnärskap blottar ett centraleuropeiskt skaplynne. En i det här fallet specifik attityd som sannolikt inspirerats av katolicismens kyrkomåleri och av den modernistiska bildkonst som uppstod i mellankrigstidens Tjeckoslovakien. Inspirerad av Josef Sudek och dennes kolleger sökte han nya stråk för sin kreativitet och tog samtidigt avstånd från sociala reportageskildringar och senare även från postmodernismen.

Intendent: Leif Wigh

Frågor till konstnären