Udda veckor: Sirous Namazi

Medan en reklamtavla på sin vanliga plats omges av ett öppet rum, blir den här inträngd i Udda veckor-seriens ”vita kub”. Den glänsande aluminiumskulpturen tycks nästan spränga rummet. 16 lampor strålar från ömse sidor ned över de stora aluminiumytorna. Vi sträcker på huvudet för att se vad som finns på tavlan. Men Sirous Namazi infriar inte våra förväntningar – det finns inga reklambilder att se.

Förflyttningen från offentlighet till utställningsrum medför i sig ett glapp i betydelsen, som blir än större av den exponerade tomheten. Nu blir ytan i stället en spegel där vi konfronteras med våra förväntningar. Ljusets reflex på den blanka ytan blir till en metafor för hur vi kan reflektera när våra förväntningar möts av tomhet: Hur sker kommunikationen i det offentliga rummet? Hur fungerar konsumtionen – och hur lockar reklamen fram vårt begär?

Skulpturen Periferi visas utanför ”kuben” – den har nyligen förvärvats till Moderna Museets samlingar. Också här förflyttar Sirous Namazi – som kom till Sverige från Iran i de tidiga tonåren – objektet, denna typiska balkong med parabolantenn, från en invandrartät förort till en museikontext. Våra reflexioner och funderingar kring vad för ett slags rum en balkong egentligen är kan börja.

Balkongen är en plats mitt emellan det privata och det offentliga rummet. Den är ett rum som avgränsar sig från omgivningen och som gör att man känner sig främmande inför det som ligger utanför – man är inte helt delaktig. Samtidigt är det ett rum som skyddar från omgivningen. Man står som på en utsiktsplats eller i en talarstol, höjd över mängden och kan betrakta det främmande, men blir också själv observerad. Och medan blicken från balkongen riktas utåt, strömmar världen utanför in genom parabolen. Oftast är det hemlandets utsändningar.

Periferi påminner om en balkong men i verkligheten är den lika lite en balkong som Skylt är en reklamtavla. De är båda skulpturer: Skylt och Periferi är inte bara kontextförflyttningar som sätter sociala frågor i fokus och speglar vår samtid – de är också dialoger med en minimalistisk skulpturtradition, där rumsupplevelsen och den reducerade formen är av stor betydelse.

I videon Sirous telling jokes (1996), som visas i biografen, berättar Sirous Namazi vitsar på sitt modersmål. Som icke-iranska betraktare får vi känna på vad det innebär att vara utesluten. Plötsligt blir vi främlingarna, eftersom vi inte förstår språket. Nu är det vi som står utanför.

Frågor till konstnären

Vad kommer du att visa på Klarabergsviadukten 61?
Jag har mina aningar på vad jag kommer att ställa ut. Jag kommer att bygga en skulptur som ska förnimma staden och dess situationer.

Vad tycker du om två-veckors-utställningar?
Det känns sympatiskt.

Vad tycker du om det begränsade utrymmet?
Ser inte det som en begränsning utan utrymmet passar mig.

Har du ställt ut på Moderna Museet förut? När? Vad?
Nej.

Vilken är den mest betydande utställningen på Moderna Museet enligt dig?
Vanessa Beecroft som gjorde en performance på invigningen av nya museet 1998. Hon är en av mina favoritkonstnärer. Annars är jag inte så ofta i Stockholm.

Curator: Iris Müller-Westermann