Carl Michael von Hausswolff

12 stycken mindre verk har fogats ihop till en helhet för den åttonde versionen av freq_out. Den första versionen arbetades fram 2003 som en av flera workshops på Charlottenborg i Köpenhamn under beteckningen ”Disturbances – Sound as Space Creator”. Sedan har freq_out bl a presenterats i Paris, Berlin, Kortrijk och Oslo på konst- och musikfestivaler som Nuit Blanche, Sonambiente , All Ears och Ultima. En mindre version visades i Budapest 2007 i samband med utställningen Dreamlands Burn på Mucsarnok konsthall. I Chiang Mai, Thailand, uppfördes den enda utomhusversionen i The Land Foundations regi (tillsammans med Building Transmissions från Antwerpen).

Att det blev Moderna Museet som visar verket i grand scale känns helt naturligt. Museet har under hela sin verksamhet visat intresse för, och haft kunskap om, ljudet som en viktig beståndsdel i konsten genom att förstå kopplingen mellan John Cage, Robert Rauschenberg och Merce Cunningham och på så sätt även medverkat till att multidisciplinära konstnärer som Öyvind Fahlström, Åke Hodell och nu senast Sten Hanson och Eija-Liisa Ahtila kunnat visa upp sina arbeten där.

Själv förstod jag museets intresse för kombinationer av bild, ljud, text och scenkonst när jag 1981 uppförde Michel Journiac’s Rituel pour un corps absent i den gamla bion under performance-festivalen 20 Live Projects 1981 med ett flertal konstnärer från olika konstnärsläger deltog: Eva Löfdahl, Stuart Brisley, Leif Elggren, Nino Monastra, Boegel & Holtappels, Johan Cornelissen med flera. Att den information som intas genom ögon och öron använder sig av samma referens- och behandlingssystem har under museets femtiofyraåriga levnad varit ett givet koncept.

De tretton konstnärer som inbjudits till att medverka i freq_out 8 har nästan alla varit med sedan den första installationen i Köpenhamn. Seden har blivit att om någon inte har tid att medverka så inbjuds en ny konstnär. Till utställningen på Moderna Museet har svenska bild- och ljudkonstnären Christine Ödlund tillkommit som en ny frisk fläkt. Islänningen Finnbogi Petursson, dansken Jacob Kirkegaard och norskorna Jana Winderen och Maia Urstad är samtliga väl kända för sina ljud-installationer. Winderen vann också Golden Nica vid Ars Electronica i Linz 2011 för sina audio-oceanografiska verk.

Duon Tommi Grönlund och Petteri Nisunen har tidigare visat verk på Moderna Museet och publiken är väl bekant med deras installationer baserade på arkitektur och ljud och i deras värld passar även österrikaren Franz Pomassl in. Från den traditionella musikens värld kommer EAM-kompositören PerMagnus Lindborg och australiern/amerikanen J.G. Thirlwell, bekant från att ha under snart tjugo år verkat i rockens räjonger med sin enmansgrupp Foetus till att ha skrivit musik för Kronoskvartetten. Kent Tankred ses ofta, både i Sverige och i utlandet, i performance duon Guds Söner. Amerikanaren Brandon LaBelle är, förutom att arbeta med konceptuella och relationella ljudverk, även känd som författare till ett antal böcker om ljuskonst (t.ex. Background Noise: Perspectives on Sound och Acoustic Territories: Sound Culture and Everyday Life). Den enda icke-konstnären i sammanhanget är Mike Harding som är producent och driver det inflytelserika engelska skiv- och kulturbolaget TOUCH (som för övrigt fyller trettio år 2012!) samt underettiketterna Ash International och OR (tillsammans med Russell Haswell).

Själva grunden för freq_out vilar inte så mycket på Cage’s idéer som på kopplingen Le Corbusier – Iannis Xenakis – Edgard Varèse från 1950-talet (ett sammanhang som Moderna Museet också uppmärksammat vid den tiden) och deras samarbete i Philips paviljong under Expo 58 i Bryssel. Den elektroniska och konkreta musiken med sitt ursprung i 1940- och 50-talen, som under de senaste tjugo åren fullkomligt exploderat i symbios med Internet och mjukvaruutvecklingen, är självfallet en given plattform.

Två begrepp är fundamentala för freq_out: rhizome och drone. Gilles Deleuzes och Felix Guattaris idéer om rhizomen kan liknas vid en oändlig trädstam utan vare sig rot eller krona – i detta fall när ljudet (verket) vare sig har en början eller ett slut utan befinner sig i ett konstant flöde och således skulle kunna agera på ett skulpturalt eller objektartat sätt. Här kan nu den musikaliska formen drone inlemmas. Begreppet kommer ifrån det begynnande 1960-talets New York och gruppen av musiker kring Fluxus-konstnären LaMonte Young. Här ingick musiker som Tony Conrad, Angus McLise och John Cale (Velvet Underground). Konserterna bestod av att musikerna spelade enstaka toner under extremt långa tider. En form av auditiv koncentration och meditation i zenbuddismens och det indiska mantrats anda. Traditioner med uråldriga rötter.

För freq_out har de inbjudna konstnärerna tillskrivits varsitt frekvensområde inom det, för människan, hörbara frekvensregistret – i detta fall 0 – 12 000 Hz (baserat på min egen hörsel!!!). Konstnär nummer ett har fått 0 – 25 Hz, nummer två 25 – 65 Hz etc. (se faktaruta för de olika konstnärernas frekvensområden). Under fyra dagar har konstnärerna som uppgift att komponera ett ljudverk. Verket får inte innehålla ljud som överskrider det tilldelade frekvens området, men kan vara hur långt eller kort som helst och det ska avspelas som en loop. Det är öppet för att använda vilka ljud som helst, men oftast använder konstnären ljud ifrån den geografiska plats där man befinner sig – i detta fall Stockholm. Det kan vara konkreta ljud från museet, staden, landet eller ljud som på ett eller annat sätt speglar platsen på ett reellt eller konceptuellt sätt. Ljuden bearbetas sedan analogt eller digitalt på det sätt konstnären finner det godtagbart. När så alla tolv verken spelas så sker det samtidigt, i tolv olika ljud system (på Moderna Museet använder vi dubbelt så stor kapacitet: 48 högtalare via 24 ljudkanaler). Eftersom ljudfrekvenserna är olika så inträffar inga kollisioner vad beträffar de enskilda ljuden – endast interferenser uppstår som ljudliga fenomen i rummen. Denna frekvensiella konfiguration har mycket gemensamt med det instrumentella innehållet i en stor symfoniorkester.

Konstnären arbetar individuellt, utan inblandning från någon annan, men alla inblandade måste kunna acceptera vad de andra arbetar fram – inklusive det jag gör. En koppling här skulle kunna vara till den jazz som utvecklades av europeiska och amerikanska musiker under 1970-talet. freq_out är ett kollektivt verk bestående av tolv verk utmejslade av tolv (ja, här tretton eftersom Nisunen/Grönlund alltid arbetar som en duo) extremt självgående individer, personligheter och konstnärer. Balansen mellan ego och grupp måste vara väl avvägd (i dagens egocentrerade samhälle, konstvärlden inkluderad, är detta alltid ett risktagande!). Förutom att ha tagit fram idén till detta arbete, så är min funktion svävande emellan konstnärens och curatorns. Det är jag som slutligen mixar alla ljuden i rummen och på så sätt sätter min vilja och prägel på verket och det är jag som avgör placeringen av högtalare och deras olika ljud. Utan respekt, vördnad, hänsyn och acceptans skulle detta aldrig kunna fungera – jag hoppas att det gör det på Moderna Museet i februari 2012.

Carl Michael von Hausswolff är konstnär baserad i Stockholm och curator för freq_out 8 som pågår dygnet runt i Moderna Museets samlingssalar mellan kl 19 den 17 februari till kl 19 den 19 februari.