Lotte Laserstein

Konstnären Lotte Laserstein är en av konstvärldens mest spännande återupptäckter och räknas idag till en av 1900-talets stora realister. Utställningar i Tyskland har lockat en bred publik att utforska den länge bortglömda konstnären och givit henne en plats i 1900-talets konsthistoria.

Utställningarna har främst fokuserat på Lasersteins verk från 1920-talet fram till 1930-talets början, det vill säga perioden innan hon tvingades lämna Tyskland och leva i Sverige. Under fem decennier i Sverige producerade Lotte Laserstein en extremt omfattande, tematisk och stilistiskt mångsidig samling verk, som alltså endast delvis belysts i tidigare presentationer.

Utställningen ”Lotte Laserstein – Ett delat liv” belyser i lika hög grad de mångsidiga verk som konstnären skapade i exil i Sverige, som hennes tidigare produktion från Tyskland.

Lotte Laserstein beskrev sitt liv och sin karriär med orden ”Med räddningen till Sverige bröts mitt liv itu”. Denna delning har också fått prägla utställningens struktur.

”Genom Lotte Lasersteins representativa beställningsporträtt, expressiva självporträtt, rörande skildringar av andra emigranter samt landskap och stadsbilder, är det möjligt att spåra exilens villkor”, berättar utställningens curatorer Iris Müller-Westermann och Anna-Carola Krausse. De fortsätter:

Lasersteins svenska produktion väcker frågor kring vad det innebär att ha förlorat sin egen kulturella och sociala miljö och behöva söka fotfäste i ett nytt samhälle.

Kväll över Potsdam

I utställningen i Stockholm tillkommer bland annat ett av Lasersteins viktigaste verk – ”Kväll över Potsdam” (1930). De unga människorna som sitter tysta och tankfulla på en balkong i skymningen förmedlar den känsla av rådvillhet och samhällskris som präglar slutet av Weimarrepublikens tid.

Tillkomstprocessen är väldokumenterad. Den långa träpannån transporterades med pendeltåg till Potsdam och därefter vidare med hästdroska till själva destinationen, till vänner som hade en stor takterrass med utsikt över Potsdam. Där gjordes skisserna, men bakgrundsmålningen och det tidskrävande arbetet med persongalleriet, utfördes i ateljén.

I Sverige döpte Laserstein om målningen till ”Mina vänner”, kanske som ett slags hommage till det hon lämnat bakom sig.