Arbete pågår

Arbete pågår
– intervju med Honoré d´O mitt i arbetet inför Moderna Museet Projekt

Den belgiske konstnären Honoré d´Os verk växer fram under fyra veckor i ett gråkallt Stockholm. Navet för projektet är hans lilla pensionatrum och de närmsta kvarteren mitt i staden. Råmaterialet består av videofilmade händelser, situationer och ting som som Honoré d´O ömsom betraktar och ömsom iscensätter. De fogas sedan samman till en ny, säregen och oväntad komposition. På samma sätt förhåller han sig till Moderna Museet som utställningsplats där tomma utrymmen och anonyma skrymslen transformeras till platser för reflektion och upplevelse. Honoré d´O vill erbjuda alternativ till den ordning vi vanligtvis tar för given såväl i konsten som i vardagen.

Honoré d´O beskriver sitt arbete som organiskt – varje ny dag i den främmande staden anger riktningen för verket. Vid intervjun har han fortfarande fjorton dagars arbete kvar och inte ens han själv kan säga hur projektet exakt kommer att te sig. Det som han upplever på dagen bearbetas på kvällen och ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Ändå är det inte slumpen eller tillfälligheter som avgör vad publiken verkligen kommer att få se, utan resultatet av en medveten kreativ situation som Honoré d´O sett till att befinna sig i. Hans enda förberedelse inför besöket i Stockholm var att försöka ”tömma” tankarna på föreställningar om staden och vistelsen här. Och mycket riktigt handlar en viktig del av hans arbete om att inte förbehållslöst godta givna förutsättningar i tillvaron – eller rättare sagt att prova andra sätt att se på omvärlden och sig själv.

Honoré d´Os projekt äger rum i Moderna Museets huvudbyggnad – och utanför. Han erbjuder en annan användning av museet och arbetar både med och mot de normer för utställningsverksamhet som är tydlig i arkitekturen. Återigen handlar det alltså om att hitta alternativ till en gängse ordning. Honoré d´O använder sig av museets ”icke-platser” – utrymmen som inte är avsedda för varken konstupplevelser eller någon annan reflexion. Det är både tomma ytor som korridorer och andra passager liksom skrymslen bakom dörrar och under trappor.

Arbetet med olika möjligheter, olika alternativ, symboliseras i detta projekt också av ett litet pappersplan som dyker upp här och där. I sin tur gestaltar planet – som besökaren för övrigt själv kan vika – den ”siamesiska paradoxen”. Kortfattat handlar den om hur flera inneboende möjligheter och tillstånd på en och samma gång är både varandras motsats och förutsättning.

För att vara en konstnär som något motvilligt sätter ord på sitt arbete är Honoré d´O ovanligt precis i de beskrivning han ändå gör. Han betecknar själv sitt arbete som ”total kommunikation” där målet är att varje betraktare ska kunna befinna sig på den högsta nivån av förståelse i mötet med konsten. Det vill säga, att var och en ska kunna få ut något av hans verk oavsett om man är ovan vid konst eller en fullfjädrad konstkritiker. Han menar också att hans arbete – liksom konst i allmänhet – i bästa fall visar på möjligheten att se på tillvaron ur flera olika perspektiv. Och den inställningen tycks vara en utmärkt början på ett nytt år med Moderna Museet Projekt.