Skulptur efter skulptur

När dessa på många sätt olika konstnärer trädde fram i början av 1980-talet gick det knappt att tänka sig att verken som de idag är kända för – tydligt figurativa, vardagliga i sina referenser, obestridligt skulpturala – skulle bli formen för seriös konst i framtiden. I den moderna skulpturens historia hade man redan sett den abstrakta konstens uppkomst, den utmanande ready-maden, den minimalistiska vändningen och de ”post-mediala” och sociala experiment som sedan följde – en historia som kan förstås som ett gradvist raserande av de traditionella konstformerna.

Men Fritsch, Koons och Ray placerade inte bara in sina konstnärskap i skulpturens traditionella konventioner – vid det här laget betraktade som närmast förlegat avantgarde – utan återupptog även avbildningen i allmänhet och den föreställande figuren i synnerhet. De verk som visas i Skulptur efter skulptur kan alltså sägas komma efter skulpturens påstådda död, men de kommer också efter i en annan bemärkelse, då skulpturerna är gjorda utifrån – eller efterbildar – den konstform som de ska förnya. Hur dessa konstnärer har kombinerat 1900-talets experiment med 2000-talets sammansatta skulpturbegrepp är vad den här utställningen vill berätta om.