Målning av Claude Monet.

Claude Monet, Nymphéas (Näckrosor), after 1916 © Claude Monet/Musée Marmottan Monet, Paris / The Bridgeman Art Library

Claude Monet

Claude Monet föddes i Paris 1840 och är en av de främsta representanterna för impressionismen. Monet visade tidigt konstnärliga anlag och fick lektioner både av lokala konstnärer i Le Havre vid kusten, dit familjen hade flyttat år 1845, och vid Académie Suisse i Paris.

År 1862 sökte han sig till Charles Gleyres akademi i Paris, där han mötte bland andra målarna Renoir och Sisley. År 1871 reste Monet till London för att slippa delta i Fransk-tyska kriget. Där mötte han Turners målningar på National Gallery. I likhet med Turner reste också Monet till Venedig och tog intryck av stadens speciella ljus och atmosfär.

År 1874 visade Monet sin målning Impression: soleil levant på en utställning i Paris. Den gav upphov till att en skeptisk kritiker myntade begreppet impressionism. Impressionisterna målade gärna direkt inför motivet, och försökte gestalta ögonblicket som det tedde sig på näthinnan. De intresserade sig för olika optiska effekter av ljus, skugga och färg och målade ofta med snabba, lätta penseldrag.

Under 1880- och 1890-talen gjorde Monet en rad målningar i serier: målningar av ett objekt i varierande väderlek och vid olika tider på dygnet. En av serierna avbildar katedralen i Rouen från olika vinklar och vid olika tidpunkter. Han målade gärna direkt inför motivet – en plein air – men avslutade ofta arbetet i ateljén.

1882 hyrde Monet ett hus i Giverny, åtta mil väster om Paris, och 1890 kunde han förvärva det. Han bodde kvar där fram till sin död. I Giverny anlade han den näckrosdamm som kom att ligga till grund för hans många välkända näckrosmålningar.

Åren på 1910-talet var tunga för Claude Monet. Hans fru Alice dog 1911, och kort därefter avled även den äldsta av hans två söner. Ute i världen pågick Första världskriget för fullt och många i bekantskapskretsen hade söner som stupade i kriget. Monets självförtroende vacklade, och i jämförelse med den nya konsten som tog form i Frankrike och Tyskland, med fauvister som Henri Matisse och expressionister som Ernst Ludwig Kirchner, kände sig Monet som en del av det förgångna. Dessutom hade drabbats av starr och hans syn försämrades stadigt. 1922 konstaterade hans läkare att Monet endast kunde urskilja blå och gula nyanser. Trots motgångar och svårmod fortsatte Monet att måla. Hans sena måleri koncentrerades kring trädgården i Giverny. Dukarna blev större och färgerna lades på med bredare penseldrag. På vissa delar av dukarna är färgen tjockt påmålad, på andra ställen syns nästan helt omålad duk. 1914 inledde han på allvar arbetet med Les Grandes Décorations, ett projekt som sysselsatte honom för resten av livet. Målningarna, som Monet donerade till franska staten, skapades för orangeriet i Tuilerieträdgården i Paris.

Claude Monet dog i Giverny 1926 och var då en av Frankrikes mest uppburna konstnärer.

Mer om utställningen