Fotograf och politisk aktivist
Fotograf och politisk aktivist
Tina Modottis dramatiska liv blev kort (1896 – 1942) liksom hennes verksamma tid som fotograf (1923-1930). Detta märkliga levnadsöde präglas av en politisk övertygelse, ett socialt patos och ett absolut gehör för den fotografiska bildens konstnärliga, politiska och sociala dynamik. Modotti lämnade efter sig en begränsad men egenartad fotografisk produktion. I utställningen Tina Modotti och den mexikanska renässansen visas för första gången de bilder som i åratal legat bortglömda på en vind i Oregon, USA. Moderna Museet är den första anhalten på en världsturné av denna unika samling fotografier.
Tina Modotti kom ursprungligen från Italien och växte upp i USA men det är under hennes tid i Mexiko som hon verkar som fotograf. Fotografierna som visas på Moderna Museet är gjorda mellan 1923 och 1930. Ett i sänder skickades de regelbundet från Modotti i Mexico City till hennes före detta svärmor i Oregon. Fotografierna mottogs och packades ned i kronologisk ordning i en resväska som sedan glömdes bort på vinden. Flera decennier efter Modottis död lyckades utställningens amerikanska kommissarie Patricia Albers spåra svärmoderns släktingar i Orgeon och bildskatten upptäcktes. Tina Modotti var en ovanligt vacker kvinna med ett skarpt intellekt och ett hjärta som hade plats för en lång rad män. I allt hon företog sig tycks hon ha agerat med en styrka och självständighet som tveklöst utmanade dåtidens normer för ett kvinnligt uppförande. Hennes intresse för fotografi uppstod i mötet med ett antal porträtt tagna av fotografen Edward Weston.
Weston hade vid det laget nått berömmelse och ryktbarhet med sina klara, rena och oretuscherade fotografier. Stilen avvek markant från dåtidens porträttideal som mjukt diffuserad. Modotti antogs som Westons elev och assistent och lärde sig att behärska fotograferandet och mörkrumsarbetet. De inledde även ett passionerat förhållande och 1923 flyttade de sin verksamhet till Mexico.
I Mexico City rör sig Tina Modotti och Edward Weston i stadens finare kretsar. De tillhör etablissemanget och blir accepterade och respekterade av så väl förmögna amerikaner i exil som intellektuella och radikala kollegor, där i bland konstnärerna Frida Kahlo och Diego Riviera. Det är i diskussionerna med de vänsterorienterade kamraterna som Modottis slumrande politiska intresse väcks på allvar. Hon hade anammat Westons rena och realistiska bildspråk men nu lägger hon till sitt eget politiska och sociala perspektiv.
Tina Modotti börjar fotografera den mexikanska befolkningens vardag vars usla villkor dikteras av landets högerregim. Hon intresserar sig för de vanliga människorna – bönderna, arbetarna, indianerna – och skildrar dem i okonstlade men ytterst eleganta bildkompositioner. Fotografiernas formella uppbyggnad är resultatet av Modottis förmåga att upptäcka och koncentrera sig på det bildmässigt väsentliga i motiven – de mexikanska böndernas runda hattar då de samlas kring en pro-kommunistisk tidning eller människomyllret i ett förstamajtåg.
Tina Modottis fotografier ansluter till det som kommit att kallas för den mexikanska renässansen. Det var en strömning som sprang fram i konstnärers, författares, fotografers och andra intellektuellas verksamhet under tjugo och trettiotalet. Den mexikanska renässansen strävade efter att återupprätta och erkänna mexikanernas indianska identitet och ursprung. Indianernas kultur hade under flera århundraden motats allt längre ut i samhällets marginal av de européer och nordamerikaner som strömmat in i landet. Indianerna var i dessa nykomlingars ögon en lägre stående kategori människor och medborgare. I en nymornad medvetenhet om sitt eget ursprung började mexikanska konstnärerna och deras kollegor åter använda sig av den indianska kulturens myter och symboler, färger och formspråk. Det var en rörelse med politiska förtecken men som också rymde ett stort kulturhistoriskt intresse. I denna radikala kamp för den mexikanska urbefolkningens rätt till sin egen kultur utgjorde Modottis bilder ett viktigt inslag.
Tina Modottis politiska förhållningssätt blir allt obekvämare för landets makthavare. Weston har återvänt hem och Modotti träffar sitt livs stora kärlek – den kubanske politikern Julio Antonio Mella som var kommunist, aktivist och en begåvad stilist. Hon möter också en fotografen Manuel Alvares Bravo som senare kom att bli att den riktigt stora skildraren av Mexiko. 1929 skjuts Mella ned på öppen gata av en okänd man och Tina Modotti ställs till svars för mordet – en absurd anklagelse men helt i enlighet med de mexikanska makthavarnas försök att på alla sätt eliminera politiska motståndare. Hon utvisas från landet och därmed upphör hennes verksamhet som fotograf medan en ny dramatisk fas i hennes liv tar vid. Men det är ett annat kapitel i detta märkliga levnadsöde.