Group 2
Billboards

Meriç Algün Ringborg, Billboards, 2012 © Meriç Algün Ringborg. Foto: Moderna Museet / Åsa Lundén

En större värld

Utställningar, föreläsningar, samtal och nyförvärv

1.1 2010 – 31.12 2018

Stockholm

Ett öppet museum i en större värld. Det är Moderna Museets ledord. Tanken är att verksamheten utvecklas genom förbindelser med fler kulturella sammanhang än de som dominerat museet sedan länge. En större värld är en satsning som genomsyrar hela Moderna Museet och består av utställningar, föreläsningar, samtal och nyförvärv av konst.

När museet grundades 1958 tycktes hela konstlivet kretsa kring Paris och New York. Så är det inte längre. Idag har ingen storstad samma centrala position på konstscenen. Konstnärer är verksamma på många olika platser samtidigt och visar sig i konstellationer som förskjuter invanda föreställningar om centrum och periferi.

Den tidigare moderna konsthistorien sätter fortfarande djupa avtryck i vår samtid. Därför driver vi sedan en tid ett aktivt arbete med att lyfta fram alternativa historier i relation till berättelsen från de gamla konstmetropolerna. Genom nyförvärv till samlingen, föreläsningar och symposier, öppnar vi museet mot en ny, större värld. Ambitionen syns även i urvalet av tillfälliga utställningar. Andra och fler konstnärliga geografier, än som tidigare lyfts fram, tar plats.

Här följer du vad som händer inom satsningen:

Konstverk – donationer och förvärv

Adel Abdessemed

Je suis innocent, 2012

Fotografiet var affisch för den stora utställningen med Adel Abdessemeds (född 1971) arbeten på Centre Pompidou 2012. Det visar konstnären övertäckt med brinnande flammor stående framför dörren till sin studio i Paris. Titeln ”Je suis innocent” (Jag är oskyldig) förstärker det obehagliga i scenen. I sina verk arbetar Abdessemed ofta med både aktuella händelser och äldre bildtraditioner. Enligt den katolska tron är skärselden den plats där själarna renas i väntan på att inträda i paradiset. Men här kan flammorna inte skada konstnären, eftersom han är oskyldig. I denna mångtydiga bild kan man också se att mannen i flammorna har spridit elden vidare ner på trottoaren och ut på gatan.

Georges Adéagbo

Benin
Stockholms födelse, 2014

Georges Adéagbos konstnärliga praktik är att undersöka hur föremål och händelser laddas med mening utifrån olika kulturella sammanhang. I utställningen Stockholms födelse på Moderna Museet 2014 översatte han Vädersolstavlan i Storkyrkan i Gamla Stan till en trärelief beställd hos en konstnär i hemstaden Cotonou i Benin. Den presenterades sedan i en stor installation tillsammans med andra bilder och objekt, köpta på loppmarknader i Stockholm eller upphittade på gatan. Georges Adéagbo medverkade också i utställningen Efter Babel på Moderna Museet i Stockholm 2015.

Etel Adnan

Libanon
Utan titel, 1973–2014

Politik, estetik och krig är ofta närvarande i författaren och filosofiprofessorn Etel Adnans verk, liksom kritik mot intolerans. De fyra målningarna som museet förvärvat har alla samma titel och är abstraktioner som framträder som landskap med ljus och skugga som bärande element. De visades i Madhat Kakeis abstrakta kabinett på Moderna Museet 2015–16 och Adnan var även med i museets utställning Efter Babel i Stockohlm 2015 samt i På väg mot en större värld på Moderna Museet Malmö 2016.

Meriç Algün

Turkiet/Sverige
Ö (The Mutual Letter), 2011
Becoming European, 2012

Meriç Algün har gjort en rad arbeten som diskuterar identitet, kulturer, språk och byråkratier. I den tecknade triptyken Becoming European är datum stämplade spaltvis. Datumen betecknar konstnärens in- och utresor inom EU och är tryckta i olika färger som representerar Migrationsverkets utdelade status, exempelvis beteckningarna ”temporärt uppehållstillstånd” eller ”avvaktande”.

I det andra verket, Ö (The Mutual Letter), är en ordbok och ett ljudverk med utgångspunkt i 1 270 ord som uttalas olika på svenska och turkiska, men som stavas likadant och har samma betydelse.

Meriç Algün visades i separatutställningen Att bli europé på Moderna Museet i Stockholm 2014–2015 och i grupputställningen På väg mot en större värld på Moderna Museet Malmö 2016.

Kader Attia

Frankrike/Algeriet
Open Your Eyes, 2010 (diptyk av 80 diabilder)

Open Your Eyes är en diabildsinstallation som jämför den västerländska idén att reparera den mänskliga kroppen med idén om att reparera artefakter från den icke-västerländska kulturen. Bilderna visar porträtt av veteraner från första världskriget vars sår bildar en visuell berättelse av förstörelse och återuppbyggnad som påminner om restaureringen av objekt från Afrika.

Diabilderna är organiserade som ett jämförande bildspel som skapar Kader Attia en kraftfull kritik mot hur kolonialismen och modernismen har gått hand i hand under 1900-talet. Verket visades i utställningarna Efter Babel på Moderna Museet i Stockholm 2015 samt På väg mot en större värld på Moderna Museet Malmö 2016.

Frank Bowling

Listening to Beethoven, 2016

Frank Bowling (född 1936) har under sin långa karriär prövat måleriets förutsättningar i abstrakta verk. Bowling droppar, häller och skrapar färg på stora dukar som också bär på objekt och rester av material lämnade i färgen. I en balansakt mellan intention och slumpens möjligheter skapar han i sina målningar en spänning som påminner om Jackson Pollocks ”action painting”. Samtidigt är Bowlings måleri laddat av personliga erfarenheter av marginalisering och politiska skeenden och hans verk har banat väg för en generation samtida målare för vilka abstraktion och ett politiskt ställningstagande inte är motstridiga.

Juan Castillo

En annan dag, 2014–2017

Mellan 1979 och 1983 ingick Juan Castillo (född 1952) i det chilenska konstnärskollektivet C.A.D.A. som han var med och grundade. Gruppen arbetade med konceptkonst som belyste och ifrågasatte det chilenska samhället under Pinochets diktatur, ofta i form av performance och sociala interventioner. Sedan 1986 bor Juan Castillo i Sverige. I verket ”En annan dag” återknyter han till historien, politiken och landskapet i Chile. Han skriver frasen ”Te devuelvo tu imagen” (”Jag ger dig din bild åter”) på en tygskärm placerad i det chilenska landskapet innan skärmen sätts i brand.

Lygia Clark

Estruturas de Caixa de Fósforos (Red Matchbox), 1964

Vid 1950-talets slut ville en grupp brasilianska konstnärer lösa upp gränsen mellan konst och liv och signerade gemensamt det neokonkreta manifestet. Den neokonkreta rörelsen drevs av övertygelsen att alla sinnen, inte bara synen, behövdes för att erfara ett konstverk. Clark (1920–1988) var en av de första medlemmarna i gruppen. Vid samma tid började hon att skapa variabla skulpturer menade att formas och omformas i mötet med betraktaren – eller deltagaren. ”Estruturas de Caixa de Fósforos” (Tändsticksask-strukturer) är en serie öppet hållna verk som prövar den konkreta konstens gränser. Tillräckligt små för att hållas i handen och nästan barnsligt enkla är verken menade att ständigt vara i förändring. ”Estruturas de Caixa de Fósforos” är en radikal upplösning av det statiska konstverket och var bland de sista skulpturerna Clark utförde innan hon i slutet av 1970-talet lämnade konstobjektet bakom sig.

Tala Madani

Iran/USA
Morris Men, 2012

I separatutställningen Rip Image, som visades 2013 på Moderna Museet både i Malmö och i Stockholm, kommenterade Tala Madani hur sammansatt och bräcklig maskulinitet är i ett samhälle med frånvarande kvinnor. I bisarra teckningar, målningar och animationer, som pendlar mellan abstraktion och figuration, visar hon på mänskliga fenomen och företeelser som uttrycker dagens tidsanda.

Rivane Neuenschwander

Brasilien
Word/World, 2001

I videon Word/World har Rivane Neuenschwander (i samarbete med Cao Guimarães) filmat myror som släpar och bär på små pappersbitar med ordet ”word” på ena sidan och ”world” på den andra. Genom verkets makroperspektiv upptäcker tittaren inte bara en ny skala utan observerar också ett extraordinärt liv som påminner om ett slags samhällsbygge.

Mänsklig logik säger att det är osannolikt att myror förstår betydelsen av de ord som de bär på. Men de kommer att bygga ett myrsamhälle av dem, något som kan tolkas som en uppmaning att vi människor också borde kunna leva tillsammans oavsett språk eller etnicitet.

Verket visades i grupputställningen Efter Babel på Moderna Museet i Stockholm 2015.

Gabriel Orozco

Mexiko
Utan titel, 1994–2017

Gabriel Orozco rör sig fritt mellan skulptur, fotografi, måleri, teckning och installation. Oavsett medium gestaltar han på olika sätt idén om något tillfälligt eller evigt. Ibland syns det mycket tydligt i form av ett skelett eller ett kranium. Men även i hans mer abstrakta, närmast geometriska verk syns idén.

Geometri är historiskt ett slags eviga former. Hans cirklar, halvcirklar och kvartscirklar, i mönster som liknar diagram, är målade på plastfilm, en fotostatkopia eller en flygbiljett. Banala material som lätt kan slängas bort, möter den eviga, gudomliga geometrin. Verken visades i hans separatutställning Natural Motion på Moderna Museet i Stockholm 2014.

Pratchaya Phinthong

549 kg (poster), 2017

Genom migrantarbetare från Thailand fick Pratchaya Phinthong (född 1974) inblick i arbetssituationen för bärplockare i norra Sverige. Följande år lät han sig själv anställas och plockade under två månader 549 kilo bär mot en lön på 2 513 kronor. Arbetsgivaren betalade arbetarna kontant ur ett kassaskåp och när de skulle hämta sin sista lön var skåpet lämnat öppet och tömt. Affischen ”549 kg (poster)” innehåller en bild på kassaskåpet men också mängder med andra, liknande skåp. Affischen är tryckt i det antal exemplar som motsvarar vikten av de bär som Phinthong plockade och erbjuds till besökarna som en gåva. Under sin arbetsperiod förde han också en foto- och filmdagbok och detta material visas som en del av verket.

Walid Raad

Postface to the ninth edition: On Marwan Kassab Bachi (1934–2016), 2017

Under de senaste trettio åren har Walid Raad (född 1967) i huvudsak arbetat med tre stora projekt. I slutet av 1980-talet påbörjade han arbetet med ”The Atlas Group”, ett arkiv som dokumenterade inbördeskriget i Libanon med utgångspunkt i subjektiva eller tillsynes marginella uppgifter. Dokumenten i arkivet är tillskriva olika personer men bakom dessa fiktiva subjekt återfinns Raad som den enda medlemmen i gruppen. Verket ”Postface to the ninth edition: On Marwan Kassab Bachi” (1934–2016) tillhör projektet ”Scratching on the things I could disavow” och består av 27 tavlor som är bemålade på baksidan. Marwan är en av de mest betydelsefulla arabiska målarna men har aldrig ställt ut på eller köpts in av Moderna Museet. Trots detta återfanns 27 teckningar och målningar av honom på baksidan av andra ramade verk i museets magasin. Det är oklart om dessa är målade av Marwan, någon anonym vän, beundrare, supporter, kritiker eller häcklare.

Dayanita Singh

Time Measures Pillar, 2018

I sitt verk ”Time Measures Pillar” (2018) fortsätter Dayanita Singh (född 1961) att undersöka olika sätt att visa fotografisk bild. Verket består av en teak-konstruktion som innehåller 34 färgfotografier. Serien kommer ur hennes intresse för papper och arkiv, som hon utvecklat i tidigare verk, där hon som analog fotograf och bokmakare har ett speciellt förhållande till papper. I ett arkiv i Indien upptäckte Singh en samling märkliga och vackra tygknyten innehållande buntar av papper med okänt innehåll. Varje tygknyte av rött bomullstyg har ett individuellt utseende, med olika knutar, och är porträtterade av fotografen. Projektet reflekterar över ett samhälles försök att minnas.

Atsuko Tanaka

Japan
Work, 1973

Atsuko Tanaka (1932–2005) var under åren 1955–1965 medlem i den radikala, Osaka-baserade Gutaigruppen. För ett performance 1956 skapade hon ”Denkifuku (Electric Dress)” – en dräkt gjord av hundratals glödlampor som när Tanaka rörde sig på scenen smälte samman kropp, teknik och den moderna stadens hallucinatoriska ljusspel. De pulserande färgerna i ”Denkifuku (Electric Dress)” återkommer i flera målningar skapade från det sena 1950-talet och framåt. I ”Work” påminner de många cirklarna förenade i ett nätverk av linjer om tekniska kopplingsscheman likväl som hur livet, tillvaron och naturen är sammanbunden i invecklade relationer.

Rirkrit Tiravanija

Thailand
Untitled 2000 (How it is possible…), 2000–2013

Rirkrit Tiravanijas konstnärskap präglas av ett socialt engagemang förenat med etiska frågeställningar. Istället för att visa konst serverade han 1990 maträtten Pad Thai till besökarna på ett galleri i New York, något som han vid upprepade tillfällen gjort runt om i världen fast med olika maträtter.

Allt efter hand har Tiravanija ignorerat den föreskrivna uppdelningen mellan livet och konsten genom att i offentliga miljöer skapa platser för lekfulla aktiviteter. Till exempel inledde han 1998 ett projekt i Sanpatong i Thailand där han upplät tomter till invånare och konstnärer som en iscensättning av en social situation där vänner och kollegor kan vistas. ”Untitled 2000 (How it is possible…)” är ett hus som Rirkrit Tiravanija själv byggt just på den platsen och som är införlivat i Moderna Museets samling.

En serie fotografier om projektet av Tiravanija visades i På väg mot en större värld på Moderna Museet Malmö 2016.

Adrián Villar Rojas, Argentina, Los Teatros de Saturno III, From the series Fantasma (Ghost), 2014 och From the series Pedazos de las personas que amamos (Pieces of the People We Love), 2007.

Los Teatros de Saturno III, From the series Fantasma (Ghost), 2014
From the series Pedazos de las personas que amamos (Pieces of the People We Love), 2007.

Ett museum bygger på idén om kategoriserade och bevarade objekt. I Adrián Villar Rojas verk kan organiska material gro, förändras och falla sönder. Los Teatros de Saturno III är en stor samling märkliga föremål – en sneaker-sko, ett melonskal fyllt med gips, ett kycklingben. De är presenterade som en museal installation men föremålen som visas förefaller vara försatta i metamorfos på ett sätt som upphäver idén om det avslutade verket. Villar Rojas arbetar på ständigt resande fot med en grupp medarbetare. Han har jämfört sin praktik med ett virus, som lever i och av konstvärlden.

Adrián Villar Rojas visades i separatutställningen Fantasma på Moderna Museet i Stockholm 2015 och i grupputställningen På väg mot en större värld på Moderna Museet Malmö 2016.

Haegue Yang

Sydkorea
Swedish Villa, 2012

Haegue Yang använder vardagliga föremål, formade som sköra och ömtåliga skulpturinstallationer, och använder ofta persienner i sina installationer. I Korea har handvävda bambujalusier skyddat kvinnor från insyn men möjliggjort för dem att kika ut. Hemmet var traditionellt en plats för kvinnor medan världen utanför innebar en manlig domän. Yang använder persiennen som en symbolisk skiljelinje för människor som lever i periferin, avspärrade från resten av samhället. Det kan också gälla idén om en nationell kultur.

Swedish Villa är en skulptural installation som består just av metallpersienner i gult och blått, arrangerade med lampsladdar och lysande glödlampor. Vad gör en nation till någons hem? Verket visades i grupputställningen Efter Babel på Moderna Museet i Stockholm 2015.

Akram Zaatari

Libanon
Letter to a Refusing Pilot, 2013

Akram Zaatari intresserar sig för subjektiv historieskrivning med fotografiska dokument, brev, dagböcker, filmer och ljudupptagningar som utgångspunkter. Videoverket Letter to a Refusing Pilot av Zaatari går tillbaka till en händelse han som ung ofta hörde återberättas. En israelisk stridspilot var beordrad att bomba ett libanesiskt mål men han vägrade.

Verket visades i utställningen Unfolding på Moderna Museet i Stockholm 2015, som i sin helhet kunde liknas vid ett slags utgrävningar i staden Saida, söder om Beirut, där konstnären är född och uppvuxen.

Utställningar

Flera tillfälliga utställningar skildrar berättelser som bryter mot en västerländsk standardberättelse, här kan du läsa om några av de senaste årens utställningssatsningar:

Yael Bartana – och Europa kommer att häpna, 2010
Doris Salcedo – Plegaria Muda, 2011

Tala Madani – Rip Image, 2013
Christodoulos Panayiotou – dagar och sekler, 2013–2014

Gabriel Orozco – Natural Motion, 2014
Georges Adéagbo – La naissance de Stockholm…!/Stockholms födelse…!, 2014
Meriç Algün Ringborg – Att bli Europé, 2014–2015

Akram Zaatari – Unfolding, 2015
Ernest Cole – House of Bondage, 2015–2016
Adrian Villar Rojas – Fantasma, 2015
Efter Babel, 2015
Madhat Kakeis abstrakta kabinett, 2015–2016

På väg mot en större värld, 2016

Loulou Cherinet – Who Learns My Lesson Complete?, 2017
Manipulera världen – aktivera Öyvind Fahlström, 2017–2018

Concrete Matters, 2018
Art et Liberté – brytning, krig och surrealism i Egypten 1938–1948, 2018

Seminarium, samtal, föreläsningar

Föreläsning Gabriel Pérez-Barreiro, direktör och chefcurator för Colección Patricia Phelps de Cisneros. I samband med öppningen av Concrete Matters, 2018
Föreläsning med Azadeh Fatehrad, 2016
Föreläsningsserien En större värld, 2014–2015

Nyhetsarkiv En större värld

Nyförvärv inom projektet En större värld, 6 mars 2018
En större värld på Moderna Museet, 26 augusti 2017

Bilder

Letter to A Refusing Pilot
Akram Zaatari, Letter to A Refusing Pilot (film still), 2013 © Akram Zaatari
Installationsvy, Moderna Museet 2015.
Gabriel Orozco, Dark Wave, 2006 © Gabriel Orozco and Kunsthaus Bregenz. Courtesy of the artist and Marian Goodman Gallery, New York. Installationsvy, Moderna Museet 2015. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet