Fulya Erdemci

STOCKHOLM LÖRDAG 8 MARS 2014 KL 14

Plats: Bion, fri entré

Språk: engelska

Fulya Erdemci var en av de först direktörerna för Istanbulbiennalen (1994-2000) och var anställd curator på samtidskonstmuseet Istanbul Modern (2004-2005). Hon har arbetat som curator vid biennalerna i São Paulo (2002), Moskva (2007) Christchurch (2008) Kairo (2011). 2002 curerade hon Istanbul Pedestrian Exhibitions, landets första konstutställning i det offentliga rummet. Hon har undervisat på De Appels Curatorial Programme i Amsterdam och vid flera universitet i Turkiet.

Utdrag ur abstract, Fulya Erdemci

Texten finns i sin helhet på den engelska sidan.

Fulya Erdemci: Jag ska att tala om möjligheterna och utmaningarna för konstinstitutioner i västvärlden att i sitt program och samlande involvera en större mångfald av publiker och geografier. Jag kommer att fokusera min presentation omkring konceptet för Istanbulbiennalen år 2013, som direkt återspeglar just denna fråga. I utställningen deltog 88 konstnärer varav 50 från andra delar av världen än Väst.

Den 13e Istanbulbiennalen hade titlen ”Mom, am I a barbarian?” Den konceptuella inramningen utvecklades under denna titel och konstruerades runt tre axlar. Den teoretiska axeln behandlar hur vi kan ompröva koncepten allmänhet och det offentliga rummet som ett politiskt forum i ljuset av de nuvarande omständigheterna i världen. Vi vet att det inte längre är möjligt att tala om en homogen allmänhet eller en gemensam allmän vilja. Med detta som utgångspunkt ställde biennalen frågan om hur olika, och många gånger helt motsatta värderingar kan samexistera och agera tillsammans. Den andra axeln fokuserade på allmänna platser i Istanbul och speciellt på den pågående, ohämmade stadsomvandlingen där. Begreppet frihet ställdes mot agorafobi, rädslan för öppna och offentliga platser. Den tredje axeln byggdes kring biennalens titel ”Mom, am I barbarian?” (Mamma är jag en barbar?) som också är titeln på en roman av den turkiska författaren Lale Müldür. Barbarer kallades de som under antikens Grekland inte kunde tala grekiska, och därmed stöttes ut och nekades medborgarskap. Begreppet barbar återintroduceras genom biennalen i ett nutida sammanhang. Barbaren är den andre, den som stöts ut och trycks ner och nekas medborgarskap.

Om man talar om geografi i samband med konstnärligt utövande kan man konstatera att utbildning, politik och offentligt stöd har gjort att konstnärer från USA, England och norra Europa har haft bättre möjligheter att synas i det offentliga rummet. De länder i världen som på senare tid upplevt flest problem i det offentliga rummet återfinner vi många i den södra och östra delen av jorden. Mexiko, Brasilien, Argentina, Peru, Indien, Turkiet, Palestina, Libanon, Irak, Egypten, Tunisien är några exempel. Därför var konstnärer från de här länderna inbjudna att delta i Istanbulbiennalen 2013 och genom sina verk reflektera över det offentliga rummet och stadsomvandlingens förändring av det, vilket varit en brännade fråga på många platser under senare tid.