I fokus: Björn Lövin

Underskattad i den meningen att vi bara har börjat inse betydelsen av hans konstnärskap. Att dess många betydelseskikt först nu börjar bli synliga, skikt som tidigare skymts av allt från så kallad tidsanda till vårt stelbenta sätt att kategorisera konst som pop, minimalism eller konceptkonst, till exempel. Precis som andra länge eller fortfarande underskattade konstnärer – jag kan nämna Öyvind Fahlström , Walter De Maria och Lee Bontecou som andra exempel – låter sig inte Björn Lövin etiketteras. Visst fanns det en sida i Herr P:s värld, som skenbart vette åt popkonsten, men den kunde också, liksom det fiktiva multinationella företaget ILAC, ses som mycket tidiga exempel på en postmodern strategi, där man simulerade informationssamhällets glatta yta, lade sig ytterligt nära den iskalla verkligheten, för att synliggöra och i bästa fall undergräva den. Men hos Björn Lövin finns dessutom en passion, ett hopp och ett ursinne, som är allt annat än kyligt postmodernt, men som genom att det ympats på den svala samtidsanalysen inte heller är ett dugg naiv.

Med detta särskilda rum i samlingen vill vi åter börja nysta i den värld av hopp och förtvivlan som är Herr P:s, John Löwenskjölds och Björn Lövins – en värld som är spöklikt lik den också vi lever i.

Lars Nittve
Överintendent