Biografi Sten Didrik Bellander

Hans porträttkonst har humoristiska drag och ibland surrealistiska inslag som avtecknar sig först efter en stunds betraktande av verket ifråga. De fotografer som först kom att inspirera honom var självklart de svenska eftersom hans formativa år i stort inföll under tidigt 1940-tal, andra världskrigets ofredsår. Svenska fotografer som tidigt inspirerade var Ferdinand Flodin, Arne Wahlberg och inte minst Rolf Winqvist.

När freden kom till Europa vid 1940-talets mitt började han också söka inspiration från utländska fotografer. Framförallt från fotograferna vars bilder publicerades i de amerikanska bildtidningarna och modemagasinen som Vogue och Harpers Bazaar.Sten Didrik Bellander började fotografera som skolpojke under 1930-talet. Redan under tidigt 1940-tal uppmärksammades hans bilder av tidens specialtidskrifter som FOTO och Nordisk Tidskrift för Fotografi. Under skolåren i slutet av 1930-talet praktiserade han på sommarloven hos Sandels Illustrationsbyrå. En bildagentur som pressfotografen Karl Sandels etablerat 1934. Där fick den unge Sten Didrik assistera fotograferna och samtidigt lära sig litet om negativframkallning och annat mörkrumsarbete. 1944 var han så pass uppmärksammad så hans bilder valdes av en jury att ingå i Nationalmuseums första utställning ”Modern Svensk Fotokonst.” I början av 1940-talet arbetade han som betalande elev hos Ateljé Arne Wahlberg, en verksamhet som passade honom mycket bättre än pressfotografens som den kom till uttryck hos Sandels Illustrationsbyrå. Efter ett halvår hos Wahlberg fick han sätta på sig vapenrocken och göra värnplikt och beredskapstjänst. 1943 började han arbeta hos Ateljé Uggla på Kungsgatan i Stockholm. Efter en tid blev han assistent till den legendariske porträttfotografen Rolf Winqvist som var Ugglas huvudfotograf.

I början av 1947 reste Sten Didrik Bellander till New York för att studera fotografi vid en av skolorna i staden. Under några månader deltog han i kurser om reklam-, barn-, porträtt- och föremålsfotograferingar och lärde sig samtidigt mycket om amerikansk estetik och fotografernas attityd till konkurrenter och kunder. Under hösten samma år erhöll han arbete hos Richard Avedon som assistent i dennes studio på Manhattan. I studion organiserades också kurser av tidskriften Harpers Bazaar´s chefsformgivare som tillsammans med Richard Avedon och Irving Penn delade med sig av sina kunskaper till eleverna.

Åter i Stockholm 1948 började han som ateljéfotograf hos Uggla men innan året var över hade han övertagit en studio på Drottninggatan, Savoys Ateljer u.p.a. Ateljén förvandlades snabbt till träffpunkt för de unga fotograferna. Men där kom också unga författare och intellektuella samt givetvis den kundkrets som erfordrades för att ateljén skulle gå runt ekonomiskt sett. Stimulerad av tiden i USA och sina nya kamrater bland de unga fotograferna tog han 1949 initiativ till en utställning vars namn skulle klinga under många år. Utställningen kom att heta ”Unga Fotografer” och väckte stor uppmärksamhet och diskuterades därefter i många år. Skälen till det var flera; dels stimulerades debatten av att fotograferna namngav sina bilder med surrealistiska namn, dels av att den fanns ett respektlöst förhållande till traditionen, främst då porträttfotograftraditionen. Utställningen visades även i Göteborg och i Paris och några år senare i bearbetad form i New York.

Sten Didrik Bellander uppmärksammades 1954 då han utsågs till pristagare av Svenska Dagbladets stora fotopris. Samma år genomförde han också en separatutställning i Bankhallen i centrala Stockholm. 1955 var han både juryman och medverkande i Nationalmuseums stora utställning ”svensk fotografi av idag – svartvitt.” 1958 var han med om att organisera sammanslutningen Tio Fotografer där några av Sveriges mest ansedda bildskapare kom att ingå. Flera av fotograferna hade f.ö. nio år tidigare varit med om den epokgörande utställningen ”Unga Fotografer” vilken ytterligare konsoliderade vänskapen dem emellan. 1961-62 medverkade han i Moderna Museets utställning ”Svenskarna sedda av elva fotografer” och flera av hans bilder har sedan dess närmast klassikerförklarats. Utställningen som nu presenteras i Moderna Museet är en av de få separatutställningar som Sten Didrik Bellander bjudit sin publik. Oftast har han medverkat i samlingsutställningar tillsammans med kamraterna i Tio Fotografer eller i exposéer av konceptuell karaktär. I ”Sten Didrik Bellander – fotografier 1939-1999” bjuds fotografier från en bildskapare som haft många elever i sin skola, som inspirerat andra fotografer med sina bilder och som räknar många internationellt välkända namn till sin omfattande vänkrets. Utställningen hade inte kommit till stånd utan Svenska Fotografers Förbunds ordförande, fotografen Åke Hedström som på alla sätt varit behjälplig i arbetet med att ta fram fotografierna.