Utopier och visioner

På den gamla skjutbanan bakom det som en gång var flottans fängelse på Skeppsholmen visades sommaren 1971 utställningen ”Utopier och visioner 1871 – 1981”. Utifrån ett antal utopiska situationer, med början i Paris-kommunen 1871, presenterades ett brokigt material kring kommunens vardagsliv, arkitekten Buckminster Fullers Världsspel och frågor kring framtidens kommunikationer.

Utställningen har gått till historien inte minst för den halvklotformade dom som byggdes upp och där konstnären Moki Cherry och jazzmusikern Don Cherry bjöd på musik, dekor, kläder och framträdanden under hela sommaren.

”Utopier och visioner” var ett av Pontus Hulténs många initiativ och utställningsprojekt under hans år som medarbetare och chef vid Moderna Museet i Stockholm. Det speglar hans grundläggande syn på konsten som en del av det omgivande samhället och konstnärernas frihet. Konstmuseets uppgift var att skapa en plats för konstens alla uttryck.

Under hela dagen den 18 november kommer tidigare medarbetare till Pontus Hultén, curatorer, forskare, författare och konstnärer, genom föreläsningar och diskussioner, vända och vrida på arvet från Pontus Hultén och det mytomspunna 1960-talet. Hur lever Hulténs visioner vidare på dagens konstinstitutioner? Hur kan hans curatoriella gärning beskrivas? Vilka förväntningar finns på det moderna konstmuseet i framtiden?

Forskning

Forskning inom utställningshistoria och curatorns roll har ökat under de senaste decennierna. Det har lett till att Moderna Museet kontinuerligt får ett stort antal förfrågningar till arkiv och samling från forskare i och utanför Sverige.

Intresset för Pontus Hultén och hans praktik har framför allt handlat om de legendariska formativa åren, men har nu gått in i en ny fas, där hans fortsatta verksamhet och kontaktnät analyserats ingående i flera omfattande studier och avhandlingsprojekt. Ett av de senaste bidragen i litteraturen kring denne omtalade museiman är journalisten och författaren Claes Brittons bok ”Pontus Hultén. Den moderna konstens anförare. En biografi” (2022) utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Moderna Museet har drivit forskningsprojektet Pontus Hultén och Moderna Museet – forskning och förmedling utifrån en konstsamling, ett arkiv och en boksamling, vilket har resulterat i ett antal symposier, program, samt två publikationer ”Pontus Hultén och Moderna Museet. De formativa åren” (2017) och ”Pontus Hultén och Moderna Museet. Från Stockholm till Paris” (2022).

Om Pontus Hultén

Pontus Hultén (1924–2006) var verksam vid Moderna Museet mellan åren 1958 och 1973. Med sina internationella kontakter byggde han under sin tid som chef upp en unik samling av modern konst. Med utställningar som ”Rörelse i konsten” (1961) ”Hon – en katedral” (1966), ”Andy Warhol” (1968) och en experimentell programverksamhet med performance, film och samtida musik, befäste han museets position som spjutspets och vägledande för vad ett modernt konstmuseum kan vara.

Erfarenheterna från Moderna Museet fanns med i bagaget när han 1973 utnämndes till chef vid Musée national d’art moderne vid Centre Georges Pompidou i Paris där han stannade fram till 1981. Han innehade därefter, under kortare och längre perioder, olika chefspositioner vid Museum of Contemporary Art i Los Angeles, Palazzo Grassi i Venedig, Kunst- und Ausstellungshalle der Bundesrepublik Deutschland i Bonn och Museum Jean Tinguely i Basel.

Parallellt byggde han upp och ansvarade för utbildningen vid Institut des hautes études en arts plastiques (IHEAP) som drevs i Paris mellan åren 1988 och 1995. Från 1997 arbetade Hultén med att planera museet Vandalorum i Värnamo, där han också producerade utställningen ”Den sanna historien om Vandalerna” (2001).

Hultén donerade 2005 sin egen konst- och boksamling samt sitt personliga arkiv till Moderna Museet.