Andy Warhol katalogen från 1968

Willem de Rooij om Andy Warhol

Andy Warhols första separatutställning på ett europeiskt museum ägde rum på Moderna Museet i Stockholm mellan februari och mars 1968. Pontus Hultén var utställningskommissarie tillsammans med Olle Granath. För utställningen producerades en katalog som också bar titeln Andy Warhol.

Kasper König, som arbetade för Moderna Museet som ett slags praktikant stationerad i New York, utvecklade grundidén till boken. Genom att läsa Warhols konst i förhållande till On Kawara och andra samtida konceptkonstnärer skapade König ett radikalt system bestående av fyra grupper bilder: en grupp som dokumenterade Warhols konstverk, två grupper som dokumenterade Warhols sociala och yrkesmässiga miljö och en grupp som dokumenterade ett urval av synnerligen chockade Warholrecensioner som klippts ur tidningar från det provinsiella USA.

När Warhol hade gett sitt godkännande av detta första uppslag gick König vidare till att framställa en dummy. Ivan Karp, som arbetade med Warhols gallerist Leo Castelli, gav König tillgång till deras arkiv. König producerade ett antal sidor på galleriets kopiator vilka både imiterade och dokumenterade Warhols konstverk: många av de tillgängliga bilderna fotokopierades av König flera gånger och hamnade i boken som egna vidareutvecklingar. På så vis skapades en repetitiv struktur som gick bortom Warhols (seriella) konstverk. Här började boken bli ett verk (en multipel) snarare än en katalog eftersom framställningssättet liksom slutprodukten speglade de metoder och den politik som fanns på The Factory vid denna tid. I den slutgiltiga versionen av boken är det bara Karps ursprungliga dokumenterande bilder som har titlar; Königs fotokopior har det inte. De flesta av de konstverk som dokumenterades i denna första bildsektion visades inte i Stockholm; de fungerade bara som källmaterial.

Den andra och tredje sektionen i boken gav König i uppdrag till Billy Name, krönikör och invånare på The Factory, och Stephen Shore, en tonårig Warhol-groupie vid denna tid. Både Name och Shore skapade sina egna rytmiska serier och ingen av dem angav några bildtexter. De kände att bilderna borde tala för sig själva. Frånvaron av text bidrog till bokens status som objekt.

Names serie består av 274 bilder, alla utfallande helsidesbilder. Serien fungerar som en dokumentation av hur Warhol och hans medarbetare levde, arbetade och festade i och utanför The Factory. De flesta av bilderna är informella, som snapshots. Många är överexponerade, suddiga eller sneda, vilket skapar en visuell dynamik som spårar ur och blir till en förvirrande bildberättelse. Serien kan också ses som ett självständigt (tidsbaserat) verk, snarare än en dokumentationsövning. Shores serie består av 170 bilder, en per sida. Hans bilder har en mer formell inramning än Names. I jämförelse ter sig hans tillvägagångssätt kyligt objektivt, hans bilder av The Factory okaraktäristiskt stillsamma och koncentrerade. Varje bild är reproducerad i sin helhet, så att kanterna på negativen framhävs genom de vita ramarna. Shores serie framstår därför som en utställning, inte som ett verk.

När König återvände med sin dummy till The Factory fingranskade Warhol den men ändrade bara på några få saker. Tvärtemot vad Warhol ville att folk skulle tro var de som producerade på The Factory noga övervakade.

Den sista redigeringen av dummyn gjordes i Stockholm av Olle Granath. Han gjorde ett litet urval av citat och aforismer av Warhol ur en hög med böcker och tidningsklipp som Hultén hade samlat på sig, och placerade dem i boken som en introduktion före bildsektionerna. Den grafiska formen utfördes av John Melin och Gösta Svensson. Melin använde samma typografi som han tidigare använt för Moderna Museets kataloger och affischer. Eftersom tanken var att man skulle trycka en stor upplaga (till slut hamnade den på 200 000 ex) till ett lågt pris (slutligen tolv kronor per ex), trycktes Andy Warhol som en tidning på Sydsvenska Dagbladets rotationspressar. Ytterligare en signerad lyxversion med förgyllt snitt producerades i en liten upplaga. Tidningspappret som användes var inte bara billigt utan gav boken den efemära karaktär som tilltalade redaktörerna. Alla bilder var i svartvitt förutom omslaget, på vilket ett blommotiv från Warhols målningar är tryckt i fem färger. Den planerade sektionen med tidningsklipp fick skrotas; boken skulle ha blivit för tung för att kunna lagras hos distributörerna.

Utställningen i Stockholm lockade ett relativt litet antal besökare, dels på grund av den extremt stränga vintern men också på grund av vänstervågen som fick museets publik att i allt högre grad misstro allt som luktade amerikanskt och konsumtionsförespråkande. Det fanns inte plats för en mer sammansatt syn på Warhols relation till konsumtionen. Boken blev emellertid mycket populär. Den enorma upplagan gjorde att den kunde distribueras till nattklubbar och skivaffärer, inte bara till museer. Som en tidlös uppdatering om det senaste från New York blev den först ett kultobjekt, sedan ett samlarobjekt.

Mer om utställningen