Den 1:a på Moderna: Maya Eizin Öijer

En Gång Blommade Trädet

1.9 2007 – 14.10 2007

Stockholm

Den första september ställer Maya Eizin Öijer ut ett nytt verk, en triptyk, med titeln ”En Gång Blommade Trädet” efter en dikt av Bruno K. Öijer (ur Det Förlorade Ordet, 1995). Dikten presenteras i bildserien som en separat textdel och omges av två monumentala solnedgångsmotiv.

”I Maya Eizin Öijers solnedgångsbilder färgas himlen av blod. Ett utnött motiv. Men Maya Eizin Öijer är uppriktig. Genom ett rakt tilltal, hjärta till hjärta, utan att besudlas av andra solnedgångsmotiv, gestaltar hon en fruktan att världen kan gå under i lika hög grad som att världen kan återuppstå i morgon.” (ur utställningstexten av John Peter Nilsson, intendent Moderna Museet)

Maya Eizin Öijer

Född 1946 i Stockholm. Bor och verkar i Stockholm. Maya Eizin Öijer har alltsedan debuten 1967 på Nationalmuseum varit en central och mångsidig kraft inom svensk samtidskonst. Hon är utbildad på Kungliga konsthögskolan och Tokyo University of Art, och har regelbundet ställt ut i Sverige och utomlands, senast i The Armory Show i New York 2007. En retrospektiv utställning av hennes verk visades på konsthallar och museer i Sverige 2004/2005, bland annat på Bildmuseet i Umeå. Maya Eizin Öijer är representerad i ett flertal samlingar, även på Moderna Museet.

Utbildning

1979–81
Tokyo University of Art, Tokyo

1967–72
Konsthögskolan, Stockholm

Separatutställningar

2006
Fiction, Andréhn-Schiptjenko, Stockholm

2005
Maya Eizin Öijer 1980-2005, Uppsala Konstmuseum
Örebro konsthall
Passagen Linköpings konsthall
Bohusläns museum Konsthallen
Bildmuseet Umeå

Grupputställningar

2007
Tänd Mörkret, Göteborgs Konsthall
Linné, Ljungbergmuseet, Ljungby
The Armory Show/Andréhn-Schiptjenko, New York

Bruno K. Öijer

Bruno K. Öijer (född 1951) är närmast legendarisk för svensk samtida poesi. Han har sedan debuten 1973 givit ut ett femtontal diktsamlingar samt romanen Chivas Regal. Diktsamlingen Medan Giftet Verkar och Det Förlorade Ordet, de två första delarna i den trilogi som avslutades med Dimman Av Allt, blev hans genombrott på bred front bland både kritiker och läsare. Bruno K. Öijer har tilldelats flera utmärkelser, bland annat Bellmanpriset och Sveriges Radios lyrikpris.

Om sin dikt ”En Gång Blommade Trädet” skriver han:

”All rovdrift och våldtäkt av vår jord är en direkt spegling av den pågående skövlingen av människans inre mark. Den destruktiva bristen på mening och dom själens kalhyggen du inte kan se eller ta på är det mest skrämmande. Lika skrämmande som att leva i ett samhälle där medlidande ersatts av skadeglädje och där dom viktiga rösterna och tankarna kvävs och ersätts av utarmning och fördumning, ersätts av ett förnedringsspel i händerna på media. Min dikt går ingens ärenden. Samtidigt är den en monolog över vår tid. Att människan är större än sin situation och att vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat. Livet och samhällsutvecklingen kan ta ifrån dej allt, råna dej på allt men ingen kan ta dina minnen ifrån dej, ingen kan råna dej på din sorg.”

En Gång…

färger och tråd
repades upp ur väven
jag hörde steg
leda bort från mej
jag stod ensam
bland allt blottat och kalt
en gång
blommade trädet
en gång tindrade grenarna
jag bad
till sådden inom mej
jag bad att trädet skulle blomma igen

jag såg framtiden
ett ansikte som sinat
en dömd flod alla drack av
jag såg människan stirra
jag såg henne
smeka sin inre bödel
jag såg att vi förlorat den här jorden

en gång
blommade trädet
en gång var närvaron av
hungrig vinternatt tillräckligt stark
för att du
skulle lägga ut bitar av bröd
längs ditt fönsterbleck
en gång levde du
och bar ett namn
en gång vårdade du sådden inom dej
sådden av ett träd
och månlöv föll
stjärnlöv singlade ner i din kropp

Bruno K. Öijer
ur DET FÖRLORADE ORDET (1995)