Konstnärer i utställningen

Georges Adéagbo (Benin/Tyskland)

Likt en kulturantropolog ordnar Georges Adéagbo funna objekt till assemblage och installationer, fyllda av referenser och associationer som ofta belyser komplexa sammanhang. Sedan mitten av 1990-talet har hans verk visats världen över och tar utställningsplatsen såväl som hemlandet Benin som utgångspunkt för ett möte mellan kulturer.

La Naissance de Stockholm…! (2014) är just ett sådant omfattande verk. Böcker, tidningar, skivomslag och kläder är införskaffade på loppmarknader i Stockholm och konstnären har sedan sänt vissa bilder till Cotonou där lokala hantverkare översatt dem till träreliefer och målningar. Adéagbo arrangerar därefter materialet till en egensinnig, myllrande berättelse där nya betydelser uppstår.

Etel Adnan (Libanon/Frankrike)

Poesin och det skrivna ordet har varit Etel Adnans huvudsakliga medium sedan hon på 1960-talet debuterade på engelska, vilket i Vietnamkrigets kölvatten tycktes vara det mest adekvata uttrycket. Hon växlar annars mellan olika språk med samma lätthet som mellan måleri, poesi och filosofi, och det ena språket berikar det andra.

Ur minnet målar Adnan landskap hon under långa tider vistats i, som barndomens Beirut och vuxenlivets Kalifornien och däremellan intryck från resor på skilda kontinenter. De abstrakta målningarna i starka, klara färger är skenbart enkla till sin uppbyggnad och utstrålar ett slags tidlös energi. Adnan ser själv bilderna som behållare för såväl hennes som betraktarens tankar.

Kader Attia (Algeriet/Frankrike)

När Kader Attia  under 1990-talet arbetade i Kongo fann han insektsangripna tyger, vars hål lagats med applikationer av franskt broderi och på ett museum långt senare, en kongolesisk skulptur där skulpturens ena snäckformade öga ersatts av en knapp. De omsorgsfullt lagade objekten intresserade honom och han såg integrationen av västliga element i de afrikanska objekten som en medveten akt av motstånd. Attia menar att genom en process av att reparera, sammanfläta och integrera börjar icke-västerländska kulturer att återta sin frihet och göra upp med den koloniala historien.

I diabildsprojektionen Open Your Eyes (2010) ställs dokumentära bilder av vanställda soldater vars skador från första världskriget reparerats hastigt i fältsjukhusen mot afrikanska masker och keramik som lagats med vad som funnits till hands. Mellan bilderna uppstår obehagliga likheter mellan de skadade och sedan återställda, reparerade subjekten och objekten.

Yael Bartana (Israel/Nederländerna)

Yael Bartanas växte upp i Israel och har i en rad filmverk utforskat landets nationella medvetenhet i förhållande till Europas nationalstater. I hennes berättelser kondenseras Europas traumatiska 1900-talshistoria till en mardröm förlagd till den nära framtiden.

And Europe Will Be Stunned är titeln på ett av Yael Bartanas mest kända verk: en filmtriologi som kretsar kring en fiktiv judisk renässansrörelse i Warsawa. Högt på väggen i utställningsrummet annonserar hon den futuristiska filmtiteln i neon, men det ambivalenta påståendet om hur Europa kommer att bli förvånat inger både hopp och tvivel.

I sina filmer ställer Yael Bartana frågor kring ideologi, geografi och historia och om hur tillhörighet skapas utan att förskjuta den andre.

Paul Chan (Hongkong/USA)

”In other words, whatever the content in whatever form, art is only ever interested in appearing as one thing: freedom.” Så sammanfattar Paul Chan sitt resonemang i What Art Is and Where It Belongs, en text publicerad 2009 men som också finns tillgänglig på nätet i hela sin längd. Redan ett decennium tidigare hade Chan lanserat sin egen hemsida från vilken han fritt distribuerade videoverk, animationer och typsnitt och idag driver han ett förlag.

Hans intresse för att utforska sprickan mellan vad vi skriver och vad vi menar går som en röd tråd genom hans konstnärskap. I den svit verk han visar i Efter Babel har typsnitten en central roll och genom ett slags nonsensspråk spelar han på de förvirringar som uppstår när tes och antites saknar en syntes.

Simon Denny (Nya Zeeland/Tyskland)

An artist is also a business, säger Simon Denny som i sitt konstnärskap gärna lägger sig helt nära storföretagens språkbruk i sina storskaliga installationer och videoverk. Hans genomgående tema är information, hur den sprids, ser ut, känns och vad den åstadkommer i den globala kulturen.

För Efter Babel har Simon Denny tillsammans med arkitekten Alessandro Bava skapat ett Babels torn som reser sig i utställningssalen. Denny och Bavas torn införlivar tankar från utställningen Poesin måste göras av alla! Förändra världen! som visades 1969 på Moderna Museet och innehöll inslag av politiska, konstnärliga och språkliga utopier. Tornet tar avstamp i denna samtidigt oklara och fantastiska idémylla, men går också från det revolutionära året 1968 till nästa märkesår, 1989 då World Wide Web etablerade sig med full kraft – samtidigt som Berlinmuren föll, apartheidsystemet upplöstes och Himmelska Fridens torg dränktes i blod och vidare in i vår tids komplexa nätverk av relationer, information och kommers. Som en del av ett pågående arbete producerar 89plus poesi ’on demand’ och har särskilt bjudit in alla födda 1989 eller senare att inta tornet med nyskrivna texter, läsningar och diskussioner.  

Rivane Neuenschwander (Brasilien/England)

Rivane Neuenschwander delar Etel Adnans strävan att utvidga språket till att omfatta livets alla delar, vilket titeln på hennes videoverk Word/World (2001) antyder. Word/World, Wort/Weld, Mot/Monde – på flera av de europeiska språken uppstår en allitteration som förstärker sambandet mellan just ordet och världen. I filmen vandrar myror fram och åter med ord burna på ryggen i ett landskap som liknar månens. De två stora orden tycks väga tungt men har samtidigt tappat sin betydelse.

Ett annat verk i utställningen Edible Alphabet (2001/2014), knyter vid första anblicken an till en tradition av abstrakt måleri, men istället för färg har konstnären använt sig av kryddor för att linjera 26 rektangulära ytor, lika många som alfabetet från A till Z.

Michelangelo Pistoletto (Italien)

Spegelglas är ett material som intresserat Michelangelo Pistoletto genom åren, från de tidiga verken där han tryckte fotorealistiska självporträtt på speglar som betraktaren tog del av till de spegelbord som visas i utställningen. Pistoletto, som tidigt fick en central roll i den italienska konströrelsen Arte Povera, grundade i mitten av 1990-talet Cittadellarte som ett centrum för innovativa idéer och ett interdisciplinärt laboratorium. Mötesplatsen var ett steg i konstnärens ambition att förena konst och liv. Spegelborden har där, liksom i utställningen, en viktig roll spela. Utskurna efter konturerna av de stora världshaven utgör de plattformar för samtal och kulturutbyte.

Haegue Yang (Sydkorea/Tyskland)

Hybridformer och språkliga kortslutningar är ett tema som går igen också i flera verk av Haegue Yang.  I en serie antropomorfa skulpturer har Yang samlat ett antal vardagliga föremål och arrangerat dem som säregna ensembler på hjulförsedda klädställningar– som för att ge dem en möjlighet att röra sig vidare.

I taket hänger Swedish Villa (2012) som med sina blågula persienner efterliknar svenska flaggans gula kors mot en blå himmel. Persiennerna skulle med lätthet kunna hissas upp och ned, men hänger här stadigt likt en modernistisk enplansvilla byggd på fast grund. Haegue Yang arbetar med komplexa konstruktioner, ofta baserade på geometri och postkoloniala teorier, men hon gör det med lätthet och poetisk rörlighet.