Fotografier från Moderna Museets samling

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet då Francesca Woodman var aktiv, befann sig fotografin i en brytningstid. Många fotografer som arbetat inom den klassiska svartvita fotografin prövade nu andra former och förde den dokumentära traditionen mot mer subjektiva och surrealistiskt påverkade projekt.

USA var ett föregångsland och där inleddes en institutionalisering när många började arbeta mer professionellt med fotografi. Denna förändring inom fältet spreds så småningom även till Europa. På The Museum of Modern Art i New York organiserades fotoutställningar med exempelvis Diane Arbus, Robert Frank och Lee Friedlander, vilka hade stor inverkan på många yngre fotografer.

Bland Francesca Woodmans lärare fanns Aaron Siskind. Hans fotografi är ofta sammankopplad med Harry Callahan, eftersom de båda under många år var verksamma som lärare på Institute of Design vid Illinois Institute of Technology i Chicago och därefter på Rhode Island School of Design i Providence. En profil i efterkrigstidens amerikanska fotografi var Minor White, som även han fick betydelse som pedagog. Han skrev om och lärde ut metoder i att förstå och tolka fotografier.

En viktig utställning var New Topographics. Photographs of a Man-Altered Landscape (1975) som visades på International Museum of Photography vid George Eastman House i Rochester, där bland andra Lewis Baltz medverkade. Andra framträdande fotografer som tillhörde den nya amerikanska strömningen var så skilda personligheter som Robert Mapplethorpe, Melissa Shook och Jerry Uelsmann.

Men det var också då, från 1977 och framåt, som Cindy Sherman började skapa sin genombrottsserie Untitled Film Stills. Sherman hör till den postmoderna generationen av konstnärer, och det är oklart om Woodman kände till denna så kallade Pictures Generation. Duane Michals, som stod för ett mer konceptuellt bildskapande, var en av de fotografer man vet att Woodman var intresserad av.

Medverkande fotografer

Diane Arbus, 1923–1971, USA

Diane Arbus skapade under sin relativt korta karriär bilder där hennes möten med människor resulterade i en djupt personlig porträttstil. Arbus föddes i New York och växte upp i en judisk familj på Manhattan. Under några år på 1950-talet kom hon och maken Allan Arbus att arbeta tillsammans med mode- och reklamfotografi och de fick så småningom uppdrag för tidskrifterna Vogue och Glamour. Tack vare två Guggenheimstipendier 1963 och 1966 kunde hon genomföra egna projekt och reste under flera somrar runt i USA och fotograferade på temat ”amerikanska riter”. Det är från dessa resor som några av hennes mest kända porträtt av människor i mer eller mindre ovanliga situationer och miljöer härstammar. Arbus liv fick ett tragiskt slut genom hennes självmord 1971. Året efter visade Museum of Modern Art i New York en utställning med hennes verk och hon har sedan dess blivit en av efterkrigstidens mest kända fotografer.

Lewis Baltz, 1945–2014, USA

Lewis Baltz föddes i Kalifornien och studerade fotografi på The Art Institute in San Francisco i slutet av 1960-talet. Han räknas som en av de främsta företrädarna för konceptuell fotografi, men var ingen formalist. De miljöer han avbildar är landskap, i utvidgad mening. Urbana ingenmansland, siluetter av bergsmassiv i nordamerikanska öknen eller övergivna industriområden är för honom typiska motiv. Influenserna från film, i synnerhet av europeiska auteurer som Michelangelo Antonioni och Jean-Luc Godard, blir tydliga när man studerar Baltz eleganta, avskalade kompositioner. Alfred Hitchcock är en annan regissör som nämns i samband med Baltz. Det finns paralleller även till Ed Ruscha, skildrare av det märkliga nybyggarland som Los Angeles utgör i efterkrigstidens USA. Baltz deltog 1975 i utställningen New Topographics. Photographs of a Man-Altered Landscape på George Eastman Institute i New York, som blev inflytelserik för utställarnas sätt att tolka landskapsfotografi på en gång dokumentärt och djupt konstnärligt, i en tid då konst och fotografi hölls åtskilda. Förutom Baltz deltog fotografer som Stephen Shore, Robert Adams och Bernd och Hilla Becher. Utställningstiteln New Topographics har till och med gett namn åt stilen som inspirerat generationer.

Dawid, född 1949, Sverige

Dawid är känd för att experimentera med fotografi som medium och på så sätt upphäva skillnaden mellan fotografi och måleri. Mellan 1969 och 1970 studerade Dawid på Fotoskolan men han hoppade av och försökte hitta alternativa användningar av det fotografiska mediet. Den skapande processen spelar en central roll i hans bilder och konstnärskap, där funna objekt blir till bilder av kända och okända föremål. I serien Rost (1984), som visades på Fotografiska Museet i Moderna Museet, för metallbitar tankarna till föremål, uttryck och mänskliga former, men titlarna utgörs endast av datum och negativnummer. Dawid är även framgångsrik mode- och reklamfotograf.

William Eggleston, född 1939, USA

Efter att ha studerat vid Vanderbuilt University, Delta State College och University of Mississippi flyttade William Eggleston till New York. Han kom där att bli en pionjär när det gällde att använda färgfilm till konstfotografi. I New York mötte han Diane Arbus, Garry Winogrand och Lee Friedlander – alla tre lämnade avtryck i hans konstnärskap. Museum of Modern Art i New York visade 1976 hans första utställning med färgfotografier. Utställningen turnerade sedan i USA. Eggleston är en stilist som ägnar sig åt ett vardagsnära fotografi, han menar att inga motiv är för triviala för att avbilda.

Agneta Ekman, född 1942, Sverige

Agneta Ekman gick i den först årskullen på Christer Strömholms Fotoskola 1962 där hon senare också undervisade. Ekman gav 1967 ut fotoboken Tall-Maja, vilket skulle bli hennes mest välkända projekt. Denna serie med iscensatt fotografi är inspirerad av folksagor om skogsrån i Värmland. Bilderna är gjorda genom dubbelexponeringar och överlagringar för att skapa en mystisk och kuslig stämning. Vid sidan av fotograferandet har Ekman även arbetat som dokumentärfilmare och lärare.

Lee Friedlander, född 1934, USA

Lee Friedlander studerade fotografi vid Art Center College of Design i Pasadena, Kalifornien. Friedlander flyttade 1956 till New York där han till en början försörjde sig som fotograf för diverse tidskrifter. Han har senare gjort sig känd för att fotografera det som kommit att kallas det sociala landskapet, en typ av återgivning som strävar efter att fånga bilden av det moderna samhället. I Friedlanders fall innebar det bilder av den urbana miljön såsom exempelvis skyltfönster, anvisningsskyltar och arkitektoniska strukturer. Friedlander mottog 2005 Hasselbladstiftelsens internationella pris i fotografi och samma år visade Museum of Modern Art i New York en stor retrospektiv utställning med Lee Friedlanders fotografier.

Ralph Gibson, född 1939, USA

Ralph Gibson började fotografera under en tid i flottan, studerade senare vidare vid the San Francisco Art Institute 1960–62 och assisterade både Dorothea Lange och Robert Frank. Gibsons bilder rymmer ofta drömska, psykologiserande inslag där blicken spelar en viktig roll. Särskilt betydande är hans insatser som redaktör genom det egna förlaget Lustrum Press. Förlaget har producerat ett antal stilbildande fotoböcker och publicerade tidigt fotografer som Larry Clark och Robert Frank.

Kenneth Gustavsson, 1946−2009, Sverige

Kenneth Gustavsson studerade på Fotoskolan i Stockholm mellan 1964 och 1967 och grundade därefter bildbyrån Saftra tillsammans med Anders Petersen. I slutet av 1960-talet gjorde Gustavsson och Petersen uppskattade reportage, bland annat en serie bilder från nedgångna kvarter i Stockholm som de visade i utställningen Staden i retur på Stockholms stadsmuseum 1969. Efter en paus från fotograferandet på 1970-talet återkom Gustavsson 1983 med ett uppslag i ETC och en utställning på galleri Gauss. På 1980-talet skildrade han stadsliv, bland annat under resor till Belfast, Chicago, New York och andra städer. År 1984 belönades Kenneth Gustavsson med Stora fotografipriset, som instiftats av tidskriften Foto.

Kenneth Josephson, född 1932, USA

Kenneth Josephson började tidigt fotografera med familjens småbildskamera och 1960 examinerades han vid the Institute of Design vid Illinois Institute of Technology i Chicago där han studerade för Harry Callahan och Aaron Siskind. Josephson som kanske är mest känd för serierna Images within Images [Bilder i bilder] tar ofta mediet självt som ämne och genom ett spel mellan verklighet och reproduktion kommenterar han fotografiets förhållande till sanning och illusion. Josephson var 1972 mottagare av ett Guggenheim stipendium.

Eva Klasson, född 1947, Sverige

Eva Klasson gjorde en internationellt uppmärksammad karriär i Paris i mitten av 1970-talet med en serie intima närbilder av sin egen kropp, som hon ställde samman 1976 i en artist’s book. Titeln Le troisième angle [Den tredje vinkeln] anspelar på de tre nivåer eller tillstånd som hon ville uttrycka genom bilderna. Den första var den fysiska, den andra den mentala/psykiska och den tredje vinkeln var kameraögats. I sina projekt befinner hon sig både bakom och framför kameran. Klasson hade kort varit verksam vid Hasselblads kamerafabrik innan hon 1969 flyttade till Paris för att arbeta som frilansfotograf med uppdrag för arkitektbyråer, reklamvärlden och diverse tidningar. Klasson skapade ytterligare två serier som utforskade olika känslotillstånd. Under några år hade hon flera utställningar i Paris, Rom, Genève och Stockholm, men lämnade sedan fotograferandet och flyttade till USA.

Tuija Lindström, född 1950, Finland

Tuija Lindström började arbeta med fotografi efter att ha flyttat från Finland till Stockholm på 1970-talet. Hon studerade fotografi på Konstfack i Stockholm under första hälften av 1980-talet. Där prövade hon att arbeta med storformatskameror och avancerade mörkrumstekniker. I hennes konceptuella serie Kvinnorna vid Tjursjön (1991) visas porträtt av kvinnor som flyter i mörkt vatten sida vid sida av monumentala bilder av strykjärn, så att en spänning skapas mellan de mjuka kropparna och strykjärnens skarpa konturer. Lindström var professor på Högskolan för fotografi och film vid Göteborgs universitet 1992–2002, en period då kursplanen gavs en större inriktning på teori och konst.

Robert Mapplethorpe, 1946–1989, USA

Robert Mapplethorpe växte upp i en strikt katolsk familj i Queens utanför New York City och började på konstskolan Pratt Institute som 17-åring. Han arbetade med bilder klippta ur böcker och magasin när han övergick till att själv ta polaroidbilder, först med tanken att infoga dem i sina collage men snart blev polaroiderna verk i egen rätt. Vid 1970 bodde han med vännen och musikern Patti Smith, som han ofta fotograferade, på Manhattans legendariska Chelsea Hotel. Han porträtterade människor omkring sig på en vibrerande partyscen: musiker, konstnärer, porrstjärnor, celebriteter och vackra män – ofta gay och ofta svarta. New York-galleriet Marcuse Pfeifer arrangerade 1978, i ett fortfarande ganska homofobiskt USA, en av de första utställningar Mapplethorpe medverkade i, The Male Nude. Mapplethorpe strävade efter en ultimat skönhet och hade formmässigt klassiska förebilder, oavsett om motivet var en blomma eller en torso. Bland de många kända bilderna finns porträtt av Truman Capote, Andy Warhol, Isabella Rossellini och Deborah Harry, och nakenbilderna av kroppsbyggaren Lisa Lyon. Då Robert Mapplethorpe dog av en AIDS-relaterad sjukdom 1989, hade en serie självporträtt tagna av konstnären märkt av sjukdomen, lagts till hans verk.

Ralph Eugene Meatyard, 1925–1972, USA

Företaget där Ralph Eugene Meatyard arbetade som optiker – efter att ha studerat till tandläkare och därefter läst filosofi – sålde kameror. Han köpte en för att kunna fotografera sin nyfödde son. När Meatyard sedan öppnade egen optikerpraktik, ställde han ut sina egna och andras fotografier i butikens reception. Han fortsatte att arbeta som optiker under hela sin fotografiska karriär och kallade sig själv för amatörfotograf, men bilderna kännetecknas av utstuderad komposition och mycket speciell stil, ofta teatral och ibland skrämmande. Han arbetade gärna med dockor, masker och annan rekvisita, även i de bilder där familjemedlemmar stod modell. Alla Meatyards bilder är tagna i och runtom norra Kentucky där han bodde med sin familj. En viktig inspirationskälla var österländskt tänkande, ett intresse som väcktes under en workshop där fotografen Minor White listade två böcker om zen som oumbärlig läsning för blivande fotografer. Meatyard var också en hängiven läsare och modernisten Gertrude Stein var en favoritförfattare. Det finns ett släktskap mellan den österländska filosofins betoning av tomrum och Steins repetitiva poesi – bägge dessa drag är tydliga i Meatyards verk, där eviga teman som födelse och död återkommer.

Duane Michals, född 1932, USA

Duane Michals som var utbildad och verksam som grafisk designer började arbeta med fotografi först under sent 1950-tal. Redan 1970 visade Museum of Modern Art Michals första soloutställning. Michals bilder utgår ofta från litterära förlagor och ett sekventiellt berättande, inte olikt filmmediets bildmanus. Därtill infogar Michals text till bilderna, men istället för att utgå från motiven blir de handskrivna raderna istället motsägande påståenden. Ofta antyder han genom dubbelexponeringar och skuggspel en närvaro av något utanför bilden. Michals bildberättelser reflekterar över existentiella teman såsom död, homosexualitet och drömmar.

Birgitta Ralston, född 1933, Sverige

Birgitta Ralston arbetade som modell under 1950- och 60-talen. Som anställd vid Eileen Ford Agency arbetade hon med bland andra fotograferna Richard Avedon, Martin Munkacsi och Erwin Blumenfeldt. Inspirerad av deras arbete började hon själv att fotografera. I början på 1970-talet studerade hon fotografi vid Massachusetts Institute of Technology för Minor White som introducerade henne för österländsk mystik, zenbuddism, amerikansk lyrik, samt läran om det fotografiska zon-systemet, som det beskrivs av Ansel Adams i dennes läroböcker om fotografi. I kollektionen Masker (1974–77) beskriver Ralston i bilder den omvandling hon genomgick när hon beslöt sig för att fotografera istället för att fotograferas.

Cindy Sherman, född 1954, USA

Cindy Sherman studerade vid State University College i Buffalo. Där ingick hon i Hallwalls, ett konstnärdrivet galleri vilket blev en språngbräda till konstscenen i New York, som fortfarande är hennes hem och bas. Hon tillhör den så kallade ”Pictures Generation” en grupp fotokonstnärer som slår igenom i början av 1980-talet och är en del av den postmodernistiska konsten. Från 1977 och fram till 1980 arbetade Cindy Sherman med sina så kallade Untitled Film Stills, där konstnären har placerat sig själv i miljöer som påminner om film noir eller en obskyr film från 1950-talet. Hon spelar alla rollerna och ikläder sig de olika kvinnliga identiteterna. Men hon är även fotografen, regissören och den som tillverkar kostymerna. Denna metod har Cindy Sherman fortsatt att arbeta med och utveckla i stora färgfotografier. Hon tilldelades 1999 Erna och Victor Hasselblads stiftelses internationella pris i fotografi och 2013 visades utställningen Cindy Sherman. Untitled Horrors på Moderna Museet.

Melissa Shook, född 1939, USA

Melissa Shook studerade fotografi vid Bards College och intresserade sig tidigt för den egna kroppen och identiteten, något hon utforskade i en serie bilder i dagboksformat. Självporträtten och en lång serie bilder av dottern Krissy från 1972–73, som först aldrig var menade att visas, kom på omvägar att publiceras i fototidskiften Camera 35 Annual. Publikationen ledde till ett erkännande och möjligheten att försörja sig som fotograf och lärare. Det dagliga dokumenterandet av tillvaron i New Yorks slumkvarter var för Shook ett sätt att hantera tillvaron, vilken präglades av förlusten av modern och den sorg det innebar. Hennes bilder visades i utställningen Tusen och en bild (1978) och senare i utställningen Se dig om i glädje (1981), båda på Fotografiska Museet i Moderna Museet.

Aaron Siskind, 1903–1991, USA

Aaron Siskind tog examen i litteratur och arbetade sedan som engelskalärare i kommunala skolor i New York under två decennier. Han föddes där i en familj med ryskjudiskt ursprung. Som ung gick han med i New York Photo League, där amatörer och professionella fotografer och filmare med socialt engagemang dokumenterade samhället i bild. I det sammanhanget kom Siskinds kända projekt Harlem Document till 1936, mitt under den stora depressionen i USA. Under 1940-talet skulle Siskind involvera sig med den grupp konstnärer, främst verksamma i New York, som kallas abstrakta expressionister. Inom den abstrakta fotografin används ting, ljus, färger och linjer för att skapa form och renodlade estetiska uttryck, snarare än för att berätta en historia. Siskind lanserade 1900-talsvarianten av abstrakt fotografi vid den här tiden Två viktiga strömningar i konsten och samhället möts alltså i Siskinds arbeten, som kännetecknas både av ett känsligt intresse för människor och deras tillvaro, och av en abstraherad och konkret stil. Siskind introducerades av fotografen Harry Callahan som lärare på Institute of Design vid Illinois Institute of Technology i Chicago och de följdes senare åt till Rhode Island School of Design i Providence, där Siskind arbetade ända tills han gick bort.

Otmar Thormann, född 1944, Österrike

Otmar Thorman flyttade till Sverige 1965 och har sedan dess varit verksam i Stockholm. I Thormans fotografi gör sig ofta minnena av hans uppväxt i efterkrigstidens Österrike gällande. Thormann tycks vara inspirerad av katolskt kyrkomåleri men även av den modernistiska bildkonst som uppstod i mellankrigstidens Tjeckoslovakien – i synnerhet förknippas Thormanns fotografier med Josef Sudeks bildestetik. Thormann har bland annat haft soloutställningar på Centre Pompidou i Paris (1984), Malmö konsthall (1987) och Moderna Museet (2002).

Arthur Tress, född 1940, USA

Efter en examen i konst från Bards College 1962 flyttade Arthur Tress under en tid till Paris. Fler resor följde, varav många gick till avlägsna platser och kulturer och de kom senare att få stort inflytande över hans konstnärskap. Han kom bland annat till Sverige där han under en tid arbetade som fotograf vid Etnografiska Museet. Tress fotografier grundar sig i den surrealistiska inriktning flera fotografer tog till sig under 1960-talet. Han blev en mästare i att konstruera fantasifulla bilder där objekt ställs mot teatrala scenrum och mytiska antydningar.

Jerry Uelsmann, född 1934, USA

Jerry Uelsmann utbildade sig på Rochester Institute of Technology, den anrika tekniska högskolan i delstaten New York, och fascinerades av den tekniska och vetenskapliga sidan av fotografi så mycket att han övervägde att gå den vägen, tills han insåg att han då skulle gå miste om själva skapandet av fotografierna. Uelsmann sätter ihop, eller manipulerar, sina negativ till drömlika, alltid svartvita, montage. Han inspireras av såväl surrealistiska målare och tidiga konstnärliga experiment i fotografins historia, som av andra konstformer och världen omkring sig. Verken får sällan titlar och konstnären värjer sig mot frågor om tolkningar och teknik – den respons han önskar är snarare att betraktaren fortsätter den fria association han inlett med sin komposition. Sedan 1950-talet har Uelsmann arbetat på samma sätt, i mörkrum med förstoringsapparat, framkallningsbad och fotopapper, där elementen från de olika negativen sömlöst passas in med varandra – en sorts photoshopmetod långt innan detta moderna digitala program var uppfunnet.

Minor White, 1908–1976, USA

Minor White fotograferade tidigt, men studerade botanik, poesi och konsthistoria innan han i trettioårsåldern började arbeta på heltid som fotograf. Han såg kameran som ett redskap för att iaktta sig själv och fotografin som ett medel för att uttrycka sitt psyke, och önskade att betraktandet av fotografier skulle vara en andlig upplevelse. År 1946 träffade han och influerades av pionjären i det tidiga 1900-talets amerikanska konstfotografi, Alfred Stieglitz. Från Stieglitz lärde han att arbeta i serier, en metod White utvecklade till vad han kallade ”en stillbilds-biograf”. Motiv kunde vara ett dött träd, en sten, sprickorna i en väg eller en gammal bil som lämnats, men han gjorde också sinnliga nakenstudier. Ansel Adams var en annan viktig influens. Tillsammans med en grupp fotografer, bland dem Adams, var White med om att grunda den inflytelserika fototidskriften Aperture 1952, och drev arbetet som redaktör från starten till och med 1976. Minor White undervisade på California School of Fine Arts (nuvarande San Francisco Art Institute) och på Rochester Institute of Photography och blev för många viktig som pedagog.