Museet är tillfälligt stängt med anledning av Folkhälsomyndighetens nya allmänna råd kring coronaviruset. Vi håller stängt tills vidare. Läs mer om stängningen och biljettåterköp

Svartsjukedrama

Nils Dardel, Svartsjukedrama, 1921

Den moderna tiden

Europa genomgår radikala förändringar i det tidiga 1900-talet. Industrialisering, urbanisering och teknik öppnar nya möjligheter till kommunikation – både människor och idéer färdas snabbare. I den ekonomiska tillväxten finns optimism, men industriell teknikutveckling möjliggör också ett massdödande i första världskriget.

Det tillfälliga och flyktiga moderna livet skapar en speciell sensibilitet och rastlös rörelse hos människan, vilket kommer till uttryck i den konstnärliga modernismen. Modernismen är utopisk. Avantgardet söker ständigt det som aldrig tidigare skådats, och olika ”ismer” avlöser varandra: kubism, futurism, rayonism. Konstens nya obundenhet kommer att symbolisera individens allmänna frihet i den framväxande demokratin. Konstnärer styrs inte längre av akademiernas begränsande regelverk utan framträder snarast som oberoende genier. Trots sin nära relation till samhällets modernitet strävar mycket av konsten efter det rent estetiska i motivet och en del av avantgardet utarbetar rigida formläror.
Nils Dardel (1888–1943) har en fot i den svenska kulturen men är också utpräglat internationell, i livet och i konsten – han har som få andra en plats för sig själv i svensk modernism.

Unga radikala konstnärer från Norden, också Dardel helt kort, studerar i ateljén hos Henri Matisse (1869–1954) i Paris, och mästarens inflytande blir på så vis stort i svensk modernism. Matisse inkluderar föreställande element och framhåller att målningars uppgift är att väcka glädje genom rytmiska arrangemang av linje och färg.

Den svenska modernismen påverkas alltså av den internationella konsten men uppvisar även lokala särdrag, exempelvis en vilja att berätta; konsten skulle handla om något. I det sent industrialiserade och urbaniserade Sverige finns också en nostalgi som tillåter förlusten av den gamla världen att bearbetas.

Nils Dardel, Gata i Senlis, 1913

Paris och Senlis

Efter en kort sejour på Kungliga Konstakademien i Stockholm reser Nils Dardel 1910 till Paris, en stad han vistas i under stora delar av livet. Här kastas han in i ett intensivt bar- och caféliv där konstnärer och samlare för livliga samtal om häpnadsväckande nya formspråk. Dardel lär känna tysken Wilhelm Udhe (1874–1947) som är kubisten Pablo Picassos (1881–1973) handlare, och den som upptäckt naivisten Henri Rousseau (1844–1910).

Udhe tar med Dardel till den medeltida staden Senlis där konstnären i målningar som Flickan med järnklotet och Rue Ville de Paris i Senlis prövar att måla kubistiskt, det vill säga förenklar synintrycken till enkla geometriska former i diskret gråskala. Men flörten med kubismen blir kortvarig. I denna idylliska stad nordöst om Paris målar Dardel också Begravning i Senlis, som förebådar den berättande, närmast naivistiska stil som snart blir hans. Målningen fångar franskt småstadsliv. De skimrande färgerna är fläckvis pålagda och de vita korgossarna kontrasteras mot svartklädda sörjande.

Resor och dramatik

Dardel tillbringar somrarna i Sverige, och möter här 1912 den blivande konstsamlaren Rolf de Maré (1888– 1964). Denne blir en livslång vän, fungerar som mentor och stöttar Dardel ekonomiskt. När de Maré 1920 bildar Svenska baletten i Paris – ett radikalt danskompani som sammanför olika konstarter och turnerar – kan konstnärer, poeter och filmskapare knytas till kompaniet genom Dardels Pariskontakter.

Vännerna reser ut i världen 1914, året då första världskriget börjar. I Spanien fascineras Dardel av konstnären El Greco (1541–1614) och hämtar ur hans Greve Orgaz begravning inspiration till sin kända målning Den döende dandyn några år senare. Efter en vistelse i Japan reser Dardel 1917 genom revolutionens Ryssland, vilket skildras i Transsibiriska expressen. I sammansmälta synintryck kan vi uppleva tåget från utsidan och insidans soldatfyllda kupéer, samtidigt som hästdroskor drar förbi. Ljuset från en lykta skär över bildfälten på futuristiskt manér.

Den döende dandyn

Åren 1918 och framåt rymmer en försiktig hoppfullhet. Den gamla världen är slagen i spillror och en ny ska formas. Börskraschen i New York 1929 släcker hoppet. Under denna period finner Dardel sitt unika uttryck och gör sina mest kända verk. Han har prövat flera ”ismer”: symbolism, kubism och expressionism. Nu tar han vad han behöver ur den rika formgarderoben och mixar med intryck från resorna. Den makabra, färgsprakande Crime passionel för tankarna till en orientalisk matta. Historierna som berättas är dramatiska och tycks äga rum mellan dröm och verklighet.

Dardel lider av ett svårt hjärtfel som han vet kommer att leda till en tidig död, och lever ett självförbrännande liv. Han missbrukar alkohol och har kärleksrelationer med både kvinnor och män. Det ger upphov till såväl skvaller som mytbildning och hans konst tolkas än idag ofta biografiskt. En blek androgyn centralgestalt i Den döende dandyn håller handen mot hjärtat och begråtes som vore han en Kristusgestalt. Stilen är modern. Figurerna och bakgrundens sammanhållna blå form samsas i den platta ytan. Färgerna är expressiva genom spelet med komplementärfärger: blått mot orange, rött mot grönt.

Dardel och societeten

Paris på 1920-talet är något av en frizon där alternativa sätt att leva tolereras. Det är exempelvis inte olagligt att vara homosexuell, vilket är fallet i Sverige fram till 1944. Den parisiska friheten passar Dardel väl. Men han gifter sig 1921 med den unga konststudenten Thora Klinckowström (1899–1995). Senare föds också dottern Ingrid och det sociala livet i Paris varvas med lugna lantliga sommarvistelser i Sverige. Dardel tecknar porträtt av familjen och decenniet erbjuder en relativt stabil period med bostad och ateljé i Montmartre. Han får många porträttbeställningar och societetsporträtten blir mycket uppskattade – inte minst för Dardels förmåga att försköna sina modeller.

Dödens domestiker

Det oroliga ekonomiska världsläget präglar Europa under 1930-talets första år. I Paris stiger priset på bostäder och nöjen – 1920-talets glada stämning har glidit över i en dystrare. Många skandinaver lämnar Paris men Dardel blir kvar. Han flyttar till en billigare lägenhet och skiljer sig. Hälsan har blivit sämre, hjärtbesvären gör sig påminda. Närheten till döden återspeglas i målningar som Dödens domestiker – À ta santé, Nils. Borta är myllret av udda figurer i ett obestämt bildrum, här möter vi istället ett intrikat spel av blickar. De tre begravningsarbetarna i traditionell mundering fyller bildytan, tittar rakt emot oss och höjer sina glas. Men vår blick är också Dardels, som reflekteras i spegeln bakom de tre männen; vi skålar med döden i hans sällskap. Dardel reser även under 1930-talet och besöker bland annat Tunisien där han gör studier av invånarna.

De sista resorna

Dardels dittills största utställning äger rum på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1939 och arbetet hyllas nu av publik och kritiker unisont. Han lämnar en sista gång Sverige och beger sig till New York i sällskap med nya kärleken, den svenskamerikanska författaren Edita Morris (1902–1988). Där befinner sig konstnärer som surrealisterna Salvador Dalí (1904–1989) och Max Ernst (1891–1976) på flykt undan kriget. Men Dardel ger sig inte i kast med New York som han gjorde med Paris, utan reser snart vidare till Mexiko och Guatemala, där han under några månader gör ett 40-tal studier i akvarell av den indianska befolkningen. När dessa visas bland annat på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum efter Dardels död är kritiken delad. Men svenska folket tar de latinamerikanska akvarellerna till sig och mappen Exotiskt blir enormt populär.

Dardel och de Maré

En av Sveriges främsta och mest framsynta samlare av modern konst är Rolf de Maré. Han kommer från den förmögna släkten von Hallwyl och blir 1912 godsherre på familjens sommarresidens Hildesborgs slott utanför Landskrona. Men de Maré finner sin passion i konsten och börjar strax innan första världskriget att bygga sin samling.

En förutsättning för detta är Nils Dardel som genom sitt kunnande och sina kontakter introducerar de Maré till det moderna måleriet i Paris. Inledningsvis förmedlar och förhandlar Dardel inköpen. Så småningom blir Rolf de Maré själv bekant med Pablo Picasso, Georges Braque (1882–1963) och Fernand Léger (1881–1955) och kan förvärva verk direkt från konstnärerna. Verk ur de Marés samling har donerats och sålts till Moderna Museet i olika omgångar och 1966 testamenterades en stor del av samlingen till museet.

Se Tidslinje över Nils Dardels liv (pdf)

Mer om utställningen